Facket

Facket finns till för att förbättra villkor, löner och rättigheter för alla som jobbar. Facket består av över en och en halv miljon människor, som gått samman för att bli starkare på arbetsmarknaden, så att arbetsgivarna inte ska ha all makt att avgöra vilken lön han vill ge eller hur de anställda ska jobba. I grunden bygger facket på ett löfte om att arbetarna inte ska konkurrera med varandra om löner och villkor, utan kräva förbättringar tillsammans. Om alla håller sig till det löftet, kan arbetsgivarna inte ställa människor mot varandra och därigenom pressa ner lönerna.

I Sverige har vi en modell på arbetsmarknaden som går ut på att det inte är politiker som genom lagar ska bestämma över löner och arbetsvillkor. Istället är det facket och arbetsgivarna som förhandlar fram sådant genom kollektivavtal. På det sättet har vi kunnat se till att ha ganska schyssta löner och villkor på arbetsmarknaden. Om arbetsgivarna vägrar ge den lön facket kräver, kan man gå ut i strejk och på det sättet få igenom sina krav. När ett avtal väl är tecknat, får man inte strejka så länge avtalet gäller. Det har skapat en stabil arbetsmarknad, där man fått bra löner i utbyte mot att man inte strejkar när ett avtal är tecknat.

Hur arbetsmarknaden ser ut, beror därför mycket på hur starkt facket är – hur många som är medlemmar, och hur hög arbetslösheten är. Ju högre arbetslöshet, desto svårare är det att hålla uppe lönerna, eftersom det finns många som då är beredda att jobba till vilket pris som helst. Av det här skälet, har högern intresse både av att motverka fackets styrka och att se till att arbetslösheten hålls uppe. Därför har Reinfeldtregeringen gjort det dyrare att vara med i facket, och i a-kassan som är en försäkring som ger ersättning om man blir arbetslös. Tanken är att ju mindre pengar man får som arbetslös, desto mer benägen blir man att konkurrera genom att kräva mindre lön. Då får arbetsgivarna mer makt över lönesättningen.

Eftersom det inte finns någon lagstadgad minimilön i Sverige, är det viktigt att facket har möjlighet att kräva kollektivavtal från alla arbetsgivare, även på arbetsplatser där det inte finns några fackmedlemmar. Utan kollektivavtal är det lagligt för arbetsgivaren att betala hur lite som helst i lön. Därför vore det väldigt dåligt om man gör som högern vill och förbjuder facket att kämpa även för ickemedlemmar. Arbetsgivaren kan då genom att bedriva utpressning slippa medlem­mar på arbetsplatsen och slippa följa kollektivavtalens regler. Ett starkt incitament skapas för att inte anställa fackanslutna. Systemet med kollektivavtal gäller på hela den svenska arbetsmarknaden. I stort sett alla yrkes­grupper riskerar att utsättas för lönedumpning om vissa företag får rätt att driva verksamhet i Sverige till löner och villkor som är sämre än svenska avtal.

Vaxholmskonflikten

För att kollektivavtalsmodellen ska fungera är det viktigt att ingen arbetar under den svenska avtalsnivån. Det som hände i Vaxholm var att fackförbundet Byggnads vidtog stridsåtgärder mot det lettiska företaget Laval som utnyttjade lettiska arbetare för 30-40 kronor i tim­men. Byggnads ville att de lettiska arbetarna skulle ha rätt att komma till Sverige och få lika höga löner som svenska byggnadsarbetare. För att förhindra att lönerna och villkoren dumpas behöver all arbetskraft oavsett et­nicitet jobba på lika villkor. Många av de som kommer till Sverige och arbetar saknar det allra mest grundläggan­de arbetsskyddet, får inte ut sina löner, bor i utdömda lokaler och hotas av sina arbetsgivare om de talar med facket eller med svenska myndigheter. Det är en slags jobbtrafficking som arbetsgivarna vinner på. Det står i strid med den svenska modellens viktiga beståndsdel om att alla företag konkurrerar på samma villkor, både utländska och svenska. Byggnads agerande är helt i linje med den svenska lagstiftningen om att fackföreningen får vidta stridsåtgärder om företagen vägrar att teckna kollektivavtal.