Hem / Artiklar / Kampen för transpersoners rätt till ett värdigt liv är alltför viktig för att bara få synas en gång om året!

Kampen för transpersoners rätt till ett värdigt liv är alltför viktig för att bara få synas en gång om året!

25 maj, 2021

Förra veckan var det IDAHOT, den internationella dagen mot homo- bi- och transfobi. En dag då vi uppmärksammar och motarbetar det förtryck som HBTQ+ personer dagligen utsätts för. 

Även om HBTQ+ personers rättigheter har ökat mycket de senaste årtiondena är vi långt ifrån ett jämställt samhälle. HBTQ+ personer löper fortfarande en mycket högre risk än snittet att utsättas för fysiskt och psykiskt våld, och transpersoner är den grupp som är allra mest utsatt. Hela 40% av unga transpersoner har övervägt att ta sitt liv, och en tredjedel har försökt. Samtidigt är det transvården som har bland de längsta köerna i Sverige och dessutom en brist på utbildad personal. Självklart är dagar som den här jätteviktiga för att lyfta upp problemen, men det krävs mer än bara debattartiklar och diskussion. Det krävs handling. 

Idag ser vi hur transfobin ökar. Inte bara hos högertroll eller i andra reaktionära rum, utan även i rörelser som klassar sig själva som progressiva. De senaste veckornas “kulturdebatt” till följd av Kajsa Ekis Ekmans senaste bok är ett tecken på det här. Men hatet och misstron mot transpersoner är ingenting nytt, och transfoba strömningar i mainstreamfeminismen är bara det senaste sättet som det har gjort sig uttryck på. Det blir också oerhört tydligt när man ser på de argument transfober eller “könskritiska” använder att det är exakt samma argument som använts mot homo- och bisexuella. “Transpersoner är bara förvirrade tonåringar som vill ha uppmärksamhet”, “det är skadligt för barnen” och “det är bara psykologisk ohälsa” är alla argument som låter väldigt likt det homofoba drev som pågick i media under 80-talet. 


Vi vet att det inte finns någon quick-fix mot transfobin i samhället. Men att inte göra något alls är inte heller ett alternativ, och det finns saker som skulle förbättra livet för unga transpersoner avsevärt. Det behövs bättre vård och kontakter och de behövs mycket tidigare. Om vi utbildade skolpersonal – framförallt de kuratorer som jobbar på högstadie- och gymnasieskolor – att ha kompetensen att möta unga personer med tankar om sin könsidentitet så skulle vi öka oddsen för ett socialt skyddsnät som fungerar och stöttar. Vi behöver mer utbildning till vårdarbetare, för att undvika att transpersoner blir ansvariga för att fortbilda kring sin egen existens och legitimera sin könsidentitet. Rätten till bra vård måste vara universell och ingen vårdtagare ska behöva förklara för sin läkare eller sjuksköterska varför man har rätt att finnas. 

Vi står i solidaritet med transrörelsen och med unga transpersoner idag, och lägger aldrig ned facklan för kampen om transpersoners rätt till ett värdigt liv. Men vi ser också att dagens HBTQ+rörelse är alltför opolitisk – vi behöver en politiserad HBTQ+rörelse som ställer politiska krav, som driver kampanjer och som organiserar sig för transpersoners rättigheter. Kampen för transpersoners rätt till ett värdigt liv är alltför viktig för att bara få synas en gång om året i företagssponsrade pridetåg och i influencerinlägg på instagram. Det är dags för en annan rörelse: En som för oväsen och som inte är rädd för att skapa dålig stämning.

Ava Rudberg, förbundsordförande
Mika Brovall, förbundsstyrelsen
Moa Fernsten, förbundsstyrelsen