Känslornas politik

hanna_cederin

 

I skrivande stund har det gått nästan två veckor sedan dåden i Paris. För mig har det varit viktigt att inte snabbt formulera svar på varför det fruktansvärda hände, vad som måste sägas eller hur vi ska gå vidare. Det enklaste att hitta mitt i alla tankar är känslorna. Rädsla, ilska, sorg. Det som skavt i mig under veckan är att fler borde ha gjort som jag. Fler borde ha väntat, tvekat och tagit sig tid att låta tankarna gå några varv.

Att reagera känslomässigt på terror, krig och flyktingströmmar är inte opolitiskt. Och alla känsloreaktioner är inte bra reaktioner, särskilt inte i händerna på mäktiga män med vapen. Frankrikes president sa att svaret mot Daesh skulle bli ”skoningslöst”, Löfven pratar om att placera Trojaner i folks datorer och land efter land stänger sina gränser. Nu gör också Sverige det. Islamofobin tar sig grova uttryck på gatan och i kommentarsfälten.

Det finns olika sätt att svara på människors känslor när de ser döden på Medelhavet, terror mot barn och hänsynslösa övergrepp i krig. De som valts att leda landet kan välja att möta oro och rädsla med trygghet och sammanhållning, eller så kan de svara med ytterligare hot och splittring. Så agerar fega makthavare som inte ser bortom makten, som inte är intresserade av långsiktiga lösningar och som nöjer sig med ord när det kommer till människovärde. Så länge de själva sitter säkert verkar de beredda att överge allt annat.

För ryggradslösa politiker i alla läger är det enkelt att kapitalisera på rädsla och hot. De politiska krafter som växer nu utgår å ena sidan från rationella, beräknande, strategiska syften och mål, men är också helt beroende av det mänskliga känslolivet. Det gäller Daesh, det gäller Nato-landet Frankrike och det gäller alla reaktionära krafter. Det gäller de som vinner på repression och övervakning, lönedumpning och rasism.

Vänsterfolk fnyser ofta åt budskapet ”ta hand om varandra” för att det påstås dölja motsättningar och konflikter. Och visst kan det vara så, visst kan det vara syftet. Men i såna här tider undrar jag om det inte är det allra viktigaste budskapet att vi måste ta hand om varandra i ordens rätta bemärkelse. Och att vi behöver förklara vad det innebär.

Den yttersta konsekvensen av att ta hand om varandra blir solidaritet, att se sig själv i andra. Vi tar hand om varandra när vi nattvandrar vid asylboenden och samlas till minnesmanifestationer för terrorns offer. Vi tar hand om varandra när vi vägrar betrakta alla flyktingar som misstänkta terrorister, och istället bjuder in dem till våra hem. Vi tar hand om varandra när vi betalar skatt och bygger upp en gemensam välfärd. Och vi gör det öga mot öga när vi möts på klubblokalen, i klassrummet eller hemma vid frukostbordet. Jag tror att det är där vi måste börja, och det är där jag vill börja. För utan varandra är vi svagare.

Och medan vi tar hand om varandra finns det fler viktiga uppgifter. Vi måste försvara rättigheter som av så många påstås vara grundläggande, men som för allt fler blivit tomma fraser i förordningar och dokument. Det handlar om rätten till asyl, att fly undan förtryck och få en fristad i ett främmande land. En rätt som inte ska vara beroende av ID-papper eller människosmugglare. Det handlar om att ha lika villkor på jobbet, oavsett hudfärg och efternamn. Om att inte riskera allt för att behålla en anställning, och inte tvingas konkurrera mot sina arbetskamrater. Det gäller rätten att utöva sin tro utan att stå till svars inför myndigheter, att kommunicera och yttra åsikter utan att de avlyssnas.

Det kan inte sägas nog att vi behövs nu, vi som tror på människovärde och solidaritet. Vi som är feminister, socialister och aktivister i Ung Vänster försvarar rätten att vara människa, och det är inget som kan förhandlas bort till förmån för skatteavdrag åt de rika eller signalpolitik och maktspel.

Principer är inte till för att överges när det blåser kallt, tvärtom är det då de ska försvaras som mest. Inte för sakens skull, inte för byråkratiska avtal eller god stämning. Det är för att vi vet att rättigheter måste vara lika för alla, eftersom de annars bara finns till för några få. Idag kan det vara för mig, men imorgon kan det vara någon annan. På samma sätt vet vi att det är när samhället håller ihop och möter hot och oro med trygghet som Sverige blir starkare. Det har vi lärt oss av historien, och idag, precis som då, vägrar vi backa.

Hanna Cederin, förbundsordförande Ung Vänster

 

Texten publiceras också i Rak Vänster nr 4/2015.

Regeringen ska inte få andrum

Spray-Wall-Texture-06

Igår visade regeringen en gång för alla att de hellre än att lösa den internationella krisen använder den till att trasa sönder Sverige. Den uppvisning i feghet som vi sett under hösten där signaler och tomma budskap fått styra har nu bytts mot att direkt hindra och skada människor på flykt. De omänskliga åtgärder som föreslås är reaktionära och rasistiska. De står i rak motsättning till det som Socialdemokraterna och Miljöpartiet sagt sig stå för och till den politik som deras väljare röstade för 2014.

Istället går man nu de krafter till mötes som kapitaliserar på rädsla och oro. Med förslag om stängda gränser, integritetskränkande övervakning och ökad repression har går man rakt i den fälla som rasismen och terrorn gillrat. Agerandet leder till samma rasistiska splittring som skapat läget, och kommer att förvärra det. Priset betalas av oss alla när samhället slits isär, men slår i första hand direkt mot alla de som behöver en fristad från krig och förtryck.

De politiker som påstår att vårt land är i en kris som enbart stängda gränser och ökad repression kan lösa förnekar historien. De har gett upp idén om att samhället kan byggas rättvisare och starkare. Socialdemokrater och miljöpartister som tvivlar på att det går att bygga ett samhälle som håller ihop borde rikta blicken mot den sprängkraft som finns i solidaritetsrörelsen som vuxit under hösten. Om vi, det svenska folket, med ideella krafter kan skapa trygghet, hur kan då Sveriges regering enbart svara med otrygghet?

Hade Socialdemokraterna och Miljöpartiet menat allvar med sitt prat om ansvarstagande och handlingskraft så hade de inte låtit finanspolitiska ramverk och låga skatter stå i vägen för att bygga ett samhälle för fler. Genom att vägra satsa på snabba bostäder, utbildningsprogram och fler jobb i offentlig sektor så har regeringen gjort en prioritering mellan människor på flykt och den ekonomiska eliten och valt den senare.

Ung Vänster har alltid stått i främsta ledet när makten angripit människovärdet. Vi ser att vår röst behövs, och att vår roll blir tydligare när andra viker undan. Det är för lägen som detta som de mänskliga rättigheterna har skapats. Och det är i situationer som denna som vårt försvar måste vara som starkast. Att vi inte accepterar att regeringen backar in i framtiden gör oss inte till idealister. Det är människor som format historien, och det är upp till oss att forma framtiden. Löfven förklarar sitt agerande med att han vill ha andrum. Vi ska se till att regeringen inte får andrum.

Uttalande antaget av Ung Vänsters verkställande utskott 151125.

För mer information
Tove Liljeholm
Pressekreterare Ung Vänster
072-587 86 85
08-654 31 00
tove.liljeholm@ungvanster.se

En mörk dag för människovärdet och för Sverige

Gränskontroll, Sverige

Under tisdagen presenterade regeringen en mängd nya åtgärder med det uttalade syftet att minska antalet flyktingar som söker sin tillflykt till Sverige. Bland annat ska tillfälliga uppehållstillstånd gälla för alla utom kvotflyktingar, ID ska krävas för inresa till Sverige och medicinska ålderskontroller ska införas.

– Jag hittar inte ord för den sorg jag känner. Efter den höst som varit tvingas vi nu se på när makten stänger ute de som flyr. Regeringen trasar sönder vårt land och man spottar på Sveriges internationella åtaganden. Det handlar om människor, om liv och död, och Löfven talar om ”andrum”. Jag skäms över att bo i Sverige idag. Socialdemokraterna och Miljöpartiet vill inte se att det enda sättet vi kan bygga framtiden är tillsammans, men de kommer få ångra sin splittringspolitik, säger Ung Vänsters förbundsordförande Hanna Cederin.

Läs mer på regeringens hemsida.

 

Kontakt
Tove Liljeholm
Pressekreterare Ung Vänster
072-587 86 85
08-654 31 00
tove.liljeholm@ungvanster.se

Ung Vänster minns kristallnatten

Ung Vänster Hudiksvall, kristallnatten 2014

Idag är årsdagen av vad som blivit känt som kristallnatten. Den 9 november 1938 i Tyskland tillfångatogs och misshandlades judar, synagogor sattes i brand och butiker med judiska innehavare fick sina fönster krossade. Ung Vänster samlas på årsdagen av kristallnatten för att säga: låt det aldrig hända igen!

– Idag i Sverige brinner asylboenden, moskéer attackeras och hat riktas mot människor som tvingas på flykt. Idag, på årsdagen av kristallnatten ska vi minnas både dem som fall offer för nazismen och alla dem som idag utsätts för hot och våld på grund av sitt ursprung, säger Hanna Cederin, förbundsordförande för Ung Vänster.

– Den solidaritetsrörelse som vuxit fram under hösten visar på en enorm styrka. Vi är många som har hjälpt till att samla in varma kläder, bäddat sängar och brett mackor till de som tvingats fly. Rasistiska krafter vill dela upp oss och vända oss emot varandra utifrån hudfärg och ursprung. Vi håller ihop och visar solidaritet med varandra – raka motsatsen till vad dom vill, avslutar Cederin.

Här finns en lista på några av de platser som Ung Vänster är med och anordnar manifestationer eller andra arrangemang. Listan uppdateras kontinuerligt.

För mer information
Tove Liljeholm
Pressekreterare Ung Vänster
072-5878 68 5
08-654 31 00
tove.liljeholm@ungvanster.se

Manifestationer till minne av kristallnatten

Ung Vänster Hudiksvall, kristallnatten 2014

Natten den 9 november 1938 genomfördes vad som blivit känt som Kristallnatten. Efter att nazisterna i Tyskland gjort sig kvitt alla sina politiska fiender inledde de sitt försök att förinta judarna och andra minoritetsgrupper. Den 9 november tillfångatogs och misshandlade judar, satte synagogor i brand och krossade fönstren till butiker med judiska innehavare.
 
Idag i Sverige brinner asylboenden, moskeer attackeras och hat riktas mot människor som tvingas på flykt. Vi samlas på årsdagen av kristallnatten för att säga: låt det aldrig hända igen!
 
Här finns en lista på några av de platser som Ung Vänster är med och anordnar manifestationer eller andra arrangemang till minne av denna tragedi. Listan uppdateras kontinuerligt. Känner du till ett arrangemang som inte finns på listan? Skicka i så fall ett mail till info@ungvanster.se.
 
Helsingborg – Stadsparken, 18.00, Fackeltåg
Jönköping – Östra Storgatan, 16.30, Minnesmanifestation

Behandlingen av EU-migranterna i Malmö är skamlig!

Minna Skans

 

Igår kom regnet. Jag fasade för regnet i förrgår när jag stod utanför stadshuset, kommer folk orka om regnet kommer? Redan har de blivit av med sina hem, sina ägodelar, polisen hade precis igen tagit madrasser och värmande filtar. Folk kurade ihop sig i sovsäckar och på madrasser som åter donerats, orken att fortsätta kämpa för ett drägligt liv och någonstans att bo fanns kvar, för än var vi många, än blåste det inte för kallt, än regnade det inte.

I gryningen i tisdags vräkte polisen och kommunen de upp mot hundra, främst romer, som bodde i Sorgefrilägret i Malmö. Vi, boende och aktivister, har krävt att kommunen inte ska verkställa beslutet, utan att erbjuda någon annan plats att bo på. Detta har från ansvariga politiker möts av tystnad. Lägret har varit långt ifrån ett fullgott boende, men där har skapats en gemenskap och en trygghet att inte vara lämnad till sig själv. Nu kastas de boende ut på gatan, utan tak över huvudet och får återigen börja från noll. Europadomstolen har, med hänvisning till den systematiska diskriminering som just romer utsätts för, framhållit att denna grupp aldrig ska utsättas för tvångsavhysningar om de inte erbjuds ett alternativt boende. Men detta är just vad som skedde i Malmö.

Samtidigt, av en slump menar ansvariga på kommunen, beslagtogs de boendes husvagnar och bilar, som de flyttat från lägret för att undvika att förstöras vid vräkningen. För att hämta ut de igen behöver man betala 2500 kronor. En fantasisumma för någon som en bra dag får ihop 150 kronor.

De romska EU-migranterna kampvilja var stor och efter rivningen av deras bostäder påbörjade de en manifestation utanför stadshuset, för att kräva att kommunen agerar. Frågan de ställer till kommunledningen är enkel, var ska vi bo nu? De väntar fortfarande på svaret.

På onsdagskvällen efter över ett dygns protest utanför stadshuset meddelar plötsligt polisen att de ska rensa upp på platsen. Inget över 60*60 cm får finnas kvar för att det ”belamrar platsen”, en anledning som mest verkar vara tagen ur luften. Madrasser, bord för mat och kartong att sitta på slängs av polisen. Men inte bara det utan även väskor, kläder och andra personliga tillhörigheter som var det sista de romska EU-migranterna hade kvar. Demonstranter lyfts iväg, slås med batong, omhändertas och får sitta i häktet. Från att ha inget, har de om än ännu mindre.

De senaste dagarna har också det rasistiska hotet och våldet blivit än mer påtagligt. Personer har ropat antiziganistiska slagord, gjort utfall mot boende och aktivister, nästan kört över personer och kastat smällare. Detta är tyvärr vardag för många romer, men avhysningen och kommunens och polisens agerade har inneburit att hotet och trakasserierna ökar.

Malmö kommuns agerande om avhysning utan att erbjuda en annan bostadsplats inhumant och skamligt. Polisens brutala maktdemonstation när de tog det sista de romska EU-migranterna ägde är inget annat än vidrigt. Både kommunen och polisen gömmer sig bakom lagparagrafer (i bästa fall), utan någon som helst hänsyn till människors rätt till ett drägligt liv.

Kampen för EU-migranterna måste föras på många fronter samtidigt. Det praktiska solidaritetsarbetet att bidra med det EU-migranterna behöver är viktigt, det kan handla om att samla in kläder, mat och dryck, lösa vatten-, uppvärmnings- och matlagningsmöjligheter, är superviktigt. Det kan även handla om tolkning och juridisk hjälp. Samtidigt måste påverkan ske mot kommunerna att erbjuda bra boende och välfärdsinsatser för EU-migranter och ställa krav på att EU:s politik inte ytterligare fördjupar de klassklyftor som ligger i grund för migrationen inom Europa. Och återigen samtidigt är den antirasistisiska organiseringen avgörande för många romers trygghet. Det är också allt detta arbete som gjort att avhysningen i Malmö inte skedde utan motstånd, att det sker protester mot agerandet och att EU-migranterna för varje gång polisen slänger filtar och mat i containrar får nya från Malmöborna.

Igår kom regnet. Det doneras snabbt presenningar, regnjackor och paraply. Någon kommer med värmande soppa. Alla har tagit skydd under en bro i närheten. Det finns inget annat alternativ än att fortsätta kämpa, för var ska de bo?

 

Minna Skans, ledamot i Ung Vänsters förbundsstyrelse

Historien upprepar sig när kvinnor osynliggörs

Yoko Ono

Idag släpper Rättviseförmedling en rapport om vilka som syns och hörs i svensk nyhetsmedia. Siffrorna går inte framåt. Bland annat visar rapporten att över 70 % av de som medverkar i nyhetsmedia är män.

– Det handlar om makt. Att historien fortsätter upprepa sig när det gäller osynliggörande av kvinnor är en skam för samhället. Det finns väldigt enkla saker att göra för en bättre situation, men viljan saknas. Det är något unket över medieeliten. Jag känner oro för att ännu en generation unga tjejer får växa upp med en media där kvinnors verklighet inte får synas, säger Hanna Cederin, förbundsordförande för Ung Vänster.

I måndags lanserades Ung Vänsters en satsning på att lyfta kvinnors historia. I satsningen ingår bland annat skolbesök och öppna föreläsningar för att motverka den skeva historieskrivningen. Enligt en granskning från DN utgör kvinnor bara 13 procent i de vanligaste läroböckerna i historia.

– Vi har rätt att synas och att få förebilder som inte är män, som bryter mot könsnormer. Idag finns det skolböcker med fler namngivna nazister än kvinnor. Kvinnorna var inte färre förr, men man har helt enkelt struntat i att beskriva vår del av historien. Både media och skolan har en viktig roll i att beskriva samhället som det faktiskt ser ut. Det behövs en statlig utredning för en rättvis historieundervisning, avslutar Cederin.

För mer information
Tove Liljeholm
Pressekreterare Ung Vänster
072-587 86 85
08-654 31 00
tove.liljeholm@ungvanster.se

Ung Vänster tar saken i egna händer och lyfter fram kvinnors historia

Kvinnors historia, Ung Vänster

Under hösten kommer Ung Vänsters klubbar och aktivister arbeta med en satsning på att lyfta kvinnors historia. Kvinnor är underrepresenterade i alla delar av samhället och flera undersökningar visar att särskilt skolundervisningen är skev i förhållande till kön och utrymme. Det handlar om hur mycket kvinnor som förekommer över huvud taget, men också om hur kvinnor skildras. Enligt DN finns 2015 läromedel för årskurs 8 med fler namngivna nazister än kvinnor. Siffror som togs fram i en statlig utredning 2010 visade att mäns perspektiv dominerar i historieundervisningens läromedel.

– Nu tar vi saken i egna händer. Vi är trötta på att osynliggöras av skolan och media. Det är en skandal att ännu en generation tjejer växer upp med en skolundervisning som inte visar verkligheten. Kvinnors historia hänger samman med jämställdheten i hela samhället och är en viktig smärtpunkt för könsmaktsordningen, säger Ung Vänsters förbundsordförande Hanna Cederin

Arbetet med satsningen kommer främst att bestå i att en tidning med information delas ut till högstadie- och gymnasieelever samt ordna föreläsningskvällar på ämnet. Ung Vänsters klubbar kommer också att undersöka hur skolundervisningen ser ut lokalt, exempelvis genom att titta på hur kvinnor beskrivs i läromedel. Målgrupp är i första hand eleverna, men krav riktas också mot skolan, media och myndigheter.

– Det ska inte vara unga tjejers egna ansvar att skaffa sig kunskaper, men det här är för viktigt för att vänta på. Det krävs konkreta och stora åtgärder som riktas mot myndigheter, lärare och läromedel. Vi tänker inte låta makthavare fortsätta blunda för kvinnors centrala roll genom historien, avslutar Cederin.

Här skriver Hanna Cederin mer om satsningen i blogginlägget Vem tror du att du är?

För mer information
Tove Liljeholm
Pressekreterare Ung Vänster
08-654 31 00
072-587 86 85
tove.liljeholm@ungvanster.se

Vem tror du att du är?

Kvinnors historia, Ung Vänster

 

Vem tror du att du är?

Hon med det långa håret, som tecknar fint, som dukar fram kaffet och som håller kontakten med mormor. Sångerskan i bandet, hon som tränar aerobics och läser chicklit. Eller är du hon med starka, snabba, ben, hon som skriver låtarna, som diskuterar politik med mormor, som skapar konst och som läser böcker som väcker tankar? Du kan också vara inget av det. Kanske är du hon som sitter inne och bygger hemsidor, aldrig ringer mormor och aldrig håller käften. Kanske är du alltihop.

Det spelar roll vem som skriver historien, och hur den skrivs. Några ord i en historiebok kan vara skillnaden mellan subjekt eller objekt. Är du någon som vill, som gör och tänker? Eller den som är fin att titta på, men som annars inte märks?

Vi alla stängs in i könsroller som begränsar, skapar normer och förväntningar. Men det som kvinnor är, gör och skapar nedvärderas också. Det bästa sättet att nedvärdera något är att låtsas som om det inte finns. Så ser det alldeles för ofta ut idag. Samhället låtsas som om vi kvinnor inte finns, i alla fall när det inte handlar om att vara vackra.

I själva verket har kvinnorna spelat en central roll i historien, och gör det i dagens samhällsutveckling. Vi har sett till att samhället fungerar, drivit på för förändring och gjort viktiga vetenskapliga upptäckter. Vi har skrivit böcker, skapat musik och vi har gjort motstånd mot förtryck. Ändå syns vi mindre, både nu och då. Bilden av kvinnan historiskt är att hon är passiv och hör hemma vid spisen.

Att prata om kvinnors historia handlar om att vi ska ha det utrymme vi förtjänar. I klassrummet, på teve och i böcker. I vardagen och i framtiden.

Vi har aldrig fått något gratis. Vi vet att frihetskamp inte är enkelt, och aldrig har varit enkelt. De kvinnor som påverkat historien har gjort det genom hårt arbete och har ofta betalat ett högt pris. De som organiserade sig för allmän rösträtt fängslades. Hon som inte ville gifta sig på 20-talet levde fattigt, den kvinnliga uppfinnaren fick aldrig bilda familj och hon som stöttade båtbyggaren dagligen fick aldrig uppskattning.

Det vi lär oss av historien påverkar oss och därför måste vi vara med och skriva den. Det handlar om vilka vi tror att vi är och vad vi tror vi kan åstadkomma. Och inte minst handlar det om att det vi faktiskt gör är värdefullt. Att det spelar roll att ta hand om ungar, skriva kärleksromaner och ringa mormor. Men att det också går att som kvinna bli bäst på kärnfysik, vara basist eller vara framgångsrik i att bara skita i allt. Kvinnokampen har alltid handlat om frigörelse. Att vi ska vara fria att välja våra livsöden, och att vår rätt att göra det ska vara densamma som männens.

Nu tar vi saken i egna händer. Vi är trötta på att osynliggöras av skolan, media, muséer och vetenskapsinstitutioner. Vi tycker att kvinnor också har rätt att synas, och att vi förtjänar historiska förebilder som inte bara är män.

Vem jag tror att jag är? Jag är någon som vill, gör och tänker. Och jag kräver att synas och höras även när det inte är ”lämpligt”. Om vi ställer krav tillsammans kan vi se till att det gäller alla kvinnor.

 


 

Denna vecka inleds Ung Vänsters satsning på kvinnors historia. Kvinnor osynliggörs i historieskrivningen och det påverkar hela samhället. Det märks inte minst i skolundervisningen. Idag finns det läroböcker med fler namngivna nazister än kvinnor. När skolan och media inte tar sitt ansvar för att synliggöra vår roll i historien så får vi helt enkelt göra det själva.

Vi kommer att dela ut en tidning till högstadie- och gymnasieelever för att sprida budskap och information, vi kommer ordna temakvällar och vi kommer göra aktioner. Vi kommer ställa krav på samhällskunskapslärare, bibliotek och journalister. Men det är bara början, eller fortsättningen, på det som generationer av feminister kämpat för. Förändring handlar om rörelse och då behöver vi vara många. Jag hoppas att du vill vara med, kanske bara genom att trycka på ”dela”. Vi ses i kampen!

Hanna Cederin, förbundsordförande Ung Vänster