Att se sig själv i andra (#prataomdet)

”Det kunde ha varit jag”, konstaterade journalisten Johanna Koljonen i ett twitterinlägg i tisdags, syftandes på anmälan mot Assange. Det blev, såvitt jag kan utläsa ur twitterflödet, starten för den nu, tre dagar senare, vitt spridda och omdiskuterade hashtaggen #prataomdet.

Våldtäkt är enkelt. ”Allt som händer efter ett nej är våldtäkt”, är en vanlig vardagsdefinition, som de flesta är eniga om. Men i konkreta, reella fall är det ofta svårare. Då kommer förklaringarna och ursäkterna. ”Inte han som är så trevlig”. ”Hon retade nog upp honom”. ”Våldtäkt är förstås fel, men är det inte ofta så att tjejer helt enkelt ångrar sig efteråt och polisanmäler falskt?”. ”Han var ju så full”. Principen är inte längre så självklar. Bjästafallet är ett typexempel.

Men för att komplicera det hela ytterligare, finns det något som är ännu krångligare. Gråzontillfällena. Ni vet, sådana där gånger då man känner att det blev fel, att gränser överträddes. Man ville först, men inte på det sättet eller plötsligt inte längre. Man kanske inte sa något, men visade att man inte ville. Eller så spelade man med, för att inte behöva ta en diskussion. Man kanske var kär och ville att han skulle gilla en, så man sa inte nej fast det var obehagligt. Efteråt kände man sig utnyttjad. Vad borde hon ha gjort? Vad borde han ha gjort?

En tjej skriver i twitterflödet: ”Jag önskar att han slutat tänka på sig själv och sett kroppsspråket, men jag sa aldrig nej tillräckligt högt. Jag viskade bara.”

För att föregå eventuella upprörda kommentarer – det handlar inte om att vare sig ändra i lagstiftningen eller att hävda att killar borde vara tankeläsare. Det handlar om att börja prata om gränsdragningarna, ansvar och vad som kan göras. För så här kan det inte få fortsätta. Förra året anmäldes (notera: anmäldes, inte begicks; enligt Brottsförebyggande rådet anmäls bara 10-20 procent av fallen) 15 500 sexualbrott i Sverige, varav 40 procent gällde våldtäkt. Det är toppen på ett isberg av gråzonssituationer. Jag tror de hänger ihop, att problemen bottnar i ojämställdheten, och att den diskussion som väckts nu är viktig för att komma någonvart med att lösa problemet.

Så gå in på twitter, sök på #prataomdet, eller på bloggen med samma namn, där det finns texter på temat. Läs, begrunda, och om du vill – prata om det själv. På twitter, här, med bästa vännen, med skolkuratorn, med din partner, på en anonym blogg, vartsomhelst. Du bestämmer.

________________________

Uppdatering: bra intervju i DN med Johanna Koljonen. Ny hemsida uppe: prataomdet.se

Det finns 16 kommentarer till “Att se sig själv i andra (#prataomdet)”

  • Linnea skriver:

    Satt och kollade igenom feeden igår. Det är omöjligt att inte bli berörd. Jag känner igen mig så mycket i många saker som vissa har skrivit. Och det känns hemskt. Det känns inte så konstigt att jag mått så himla dåligt under tonåren och knappt haft någon självrespekt i sexuella situationer.

    Blir sur på de som säger att konversationen inte hör hemma på Twitter/internet. Den hör väl hemma var än man känner att den hör hemma!? Det är ju lite det som är grejen. Att man inte ska skämmas. Att man ska kunna prata om det i vilket forum som helst utan att bli skuldbelagd och/eller förminskad.

    Jag tror dock att det skulle vara bra att lyfta samtyckesfrågan i rätten. Det ska inte handla om att säga nej. Det ska handla om att säga ja, på bådas villkor.

  • Håller med dig. Igenkänningsfaktorn är både obehagligt och fantastiskt hög.

    Samtyckesfrågan tycker jag är svår. Jag är helt med på intentionerna, men har också hört relevant kritik, t.ex. att införande av samtyckeslag i England lett till ännu hårdare granskning (av ”vad hade du på dig”/”hur har ditt sexliv sett ut tidigare” etc.-typ) av de anmälande vid rättegångar. Men det kanske beror på andra saker än lagparagrafer.

  • Kenneth Ohlsson skriver:

    Viktigt ämne. En natt på ett vandrarhem i Sverige vaknade jag upp och en kvinna ”red” på mig.
    Klar våldtäkt. Men vem hade trott på mig. Jag är ju man. Ja, män har det inte lätt i såna diskussioner.

  • Frederick skriver:

    Feminister och vänstersocialister utnyttjar kvinnors oro för sin politiska agenda och sin negativa syn på män.
    Manshatet är en grundsten i retoriken..

  • Mats skriver:

    @Kenneth – Eller när det visar sig att tjejen inte alls käkar p-piller, vilket hon på heder å samvete lovade när en gick till sängs.

  • Ah, den gamla manshat-anklagelsen… Så retro!

    Jag kan i alla fall försäkra eventuella undrande om att jag inte hatar män. Jag är till och med ihop med en (stackars karl!)

  • Anonymous skriver:

    Hej Elisabeth:).

    Har du någon gång studerat kommunistisk historia som hela vänsterpartiets plattform bygger på?
    Det jag menar är om du sökt förutsättningslöst eller bara blivit skolad enligt de ramar VP tillåter?

    I V:s valmanifest kan vi läsa att det ekonomiska målet är ett klasslöst samhälle.
    Visste du att det bara var en liten elit som gynnades av det kommunistiska systemet i Ryssland under sovjettiden och att deras centralbank också var privatägd precis som Federal reserve i USA, dessutom med många gemensamma ägare.
    Alltså ett exakt likadant system som i det ”kapitalistiska” system USA företräder som ni förkastar som bara gynnar de rikaste 1-5% av befolkningen.

    Visste du att bankerna på Wall Street finansierade den ryska revolutionen?

    Den ena ideologin heter kapitalism den andra kommunism men resultatet är ju exakt det samma, 1-5% av befolkningen gynnas medan resten av befolkningen är slavar i det ekonomiska monetära systemet.

    Visste du att det inte är politikerna i riksdagen som kontrollerar det monetära systemet genom den monetära basens volym, räntor mm utan privatägda banker?

    Visste du att den som har makten över pengarna har den egentliga makten och att politiker är beroende av pengar dom får från skatter och de privata bankerna?

    MvH/john

  • Anonymous skriver:

    Jag hoppas min kommentar kommer med utan censur så vi kan diskutera riktig politik som har betydelse och inte om vi ska ha 72% arbetslöshetsersättning eller 80% som inte har någon som helst betydelse då merparten av pengarna i det monetära systemet tillfaller privatägda banker, precis som i sovjetryssland.

    Vidare undrar jag om du känner till att våra privata banker i Sverige skapar pengar ur tomma intet genom lån och sedan tar ut ränta dvs ocker?

    /John

  • ryska kvinnor skriver:

    Mycket användbar artikel. Du har absolut rätt.

  • Anonymous skriver:

    vad hade detta med någonting att göra? inga argument kvar john?

  • Anonymous skriver:

    John har gått på den gamla härliga judiska världskonspirationen om att judiska wall street-bankirer finansierade ryka revolutionen. Känns härligt retro att teorier om det judiska världsherraväldet och liknande antisemitiska föreställningar fortfarande lever. Så himla 1930!

    Och ja självklart vet väl Elisabeth om att politiker inte styr över pengarna utan att kapitalet snarare har makt över politiken. Det betyder ju inte att man måste bli konspirationsteoretiker.

  • Marcial skriver:

    Imperiet har besegrat ung vänsters ledning i debatten.
    2a inlägget som fokuserar sig på just det imperialismen bestämt att vardagsdebatten ska handla om, den skenmanöver som syftar att avleda uppmärksamhet från läckorna.

    Gratulerar Kamrat Biström & tack för fler skrivna ord om Assanges påstådda våldtäkt/ofredande än om självaste läckorna.

  • Well, jag är inte helt med dig på att imperialismen genererar särdeles mycket debatt om sexualbrott. Och vi tycks inte vara överens om det du kallar ”skenmanöver” och jag kallar våldtäktsanmälan. Men jag känner julstämning och bjuder på några digitala klappar i form av länkar till inlägg om wikileaks:

    http://ungvanster.blogspot.com/2010/12/demokratin-glomdes-bort.html

    http://ungvanster.blogspot.com/2010/04/wikileaks-bekraftar-ett-aterkommande.html

    http://ungvanster.blogspot.com/2010/04/krig-i-verkligheten.html

    Go’ jul!

  • Anonymous skriver:

    Anonym:
    Vad har judar med saken att göra?
    Det finns både judar och ickejudar bland finansvärldens toppar.
    Om det nu är en konspirationsterori kan ju du förklara vem som kontrollerar det monetära systemet i Sverige, är det våra folkvalda politiker eller är det någon/några andra?
    Den som kontrollerar pengarna i samhället har makten.
    MvH
    /Johne

  • Michelle skriver:

    745 wikileaks vs 1070 assangeskandalen, för att vara exakt:p

    jag kan ändå hålla med om det ’Marcial’ påpekar. det har blivit allt för stor uppståndelse kring anmälan?

    Har följt din blogg sen några veckor tillbaka Elisabeth (funderar på att gå med!) då det är läsvärt; men att du avfärdar sannolikheten av att usas regeringen skulle kunna göra något sådant genom att kallat det konspirations teori, är inte det lite o ta i?:/

    visst, han kan mycket väl vara en riktig skitstövel, men känns att det är allt för många simultana paralleller över hela dramat?

    jag är soolklar feminist men även jag skulle inte förvånas om det visade sig att det är en komplott.
    jag menar, watergate med mera, talar väl för sig? 😡

    god jul!

  • För stor uppståndelse, säger du… Jag håller både med, och inte. Ja, kring själva fallet tycker jag det har blivit det. Jag tycker det är obehagligt med någon slags offentliga pseudo-rättegångar. T.ex. som i SVT Debatt häromdagen, där ämnet för debatten skulle vara ”Är Assange oskyldig?”. Rubriken ändrades efter massiv kritik till ”Vad utgör en våldtäkt”, men mycket av debattiden ägnades ändå åt att spekulera kring den första frågan. Jag tycker Isobel Hadley Kamptz skrev en väldigt träffsäker kritisk artikel om det (http://svtdebatt.se/2010/12/med-folktribunalen-mot-assange-har-svt-svikit-licensbetalarna/).

    Samtidigt, den rörelse som startat under namnet ”prata om det”, om man nu vill kalla det ”uppståndelse”, är fantastisk på många sätt. Bara antalet artiklar, inlägg, twittringar m.m. visar ju det enorma behov som finns att prata om sex, gränser och våld. Otroligt viktigt. Skuldbefriande. Framåtsyftande.

    Konspirationen tror jag fortfarande inte en sekund på. Återigen, som jag sagt många gånger nu (börjar känna mig lite som en papegoja :-)), så vet jag lika lite som någon annan av oss som inte är inblandade vad som hände mellan Assange och de anmälande kvinnorna. Men jag tycker CIA-teorin är för långsökt.
    Och jag tänker såhär: även om man tror att det handlar om en honey-trap, att de ljuger (eller om man hänger på den andra teorin som går ut på att de blev svartsjuka och sura och därför anmälde honom), så borde man tänka ett varv till innan man hakar på vågen av spekulationer och lögn-påståenden.
    För vad om man har fel? Vad om de faktiskt blivit utsatta för övergrepp? Vad har man då bidragit till? Jo, att skuldbelägga, misstänkliggöra och begå karaktärsmord på två brottsoffer. Och, om man tänker ytterligare ett steg – vad innebär sådana här hetskampanjer mot två anmälande kvinnor, för alla de tusentals tjejer som blivit utsatta för övergrepp och som funderar på att anmäla. Kommer de våga, när de ser att konsekvensen kan bli att man hängs ut, anklagas för lögn, kallas hora och så vidare. För det händer ju, gång på gång. Nästan aldrig annars i den här skalan, men i det lilla. I ens umgängeskrets. På ens skola eller arbetsplats. Kvinnor blir så ofta misstrodda och jag tror att rädslan för det är en av förklaringarna att bara mellan 10-20 procent av alla våldtäkter polisanmäls.

    Det blev ett långt svar, igen. Jag ska avsluta med att jag inte tror att du är en ”dålig feminist”, men jag önskar att många fler tänkte ett varv till innan man riskerar att skuldbelägga någon som blivit våldtagen. Helt enkelt för att man inte vet.

Skriv en kommentar