Eftersom Magnus Andersson ändå nämner ”fria val” är det på sin plats att påminna om de krigsherrar som håvar in miljontals amerikanska “bistånds”-dollar samtidigt som de hotar befolkningen till att rösta på krigsherrarnas kandidater.
Och själva valförfarandet lämnar mycket att önska för den står på demokratins sida. Vallokalerna är segregerade mellan män och kvinnor. Det finns inte tillräckligt många valförrättare för att täcka kvinnornas lokaler. Enligt uppgift saknas 42 000 förrättare. Männen har kontrollen över kvinnors röstkort. För att inte nämna att det strider mot folkrätten att förrätta val under en pågående ockupation. En större fars får man leta efter.
En fråga som är direkt kopplad till kriget i Afghanistan är hur de afghaner som lyckas fly misären behandlas av den svenska regeringen. Den svenska asylpolitiken förvägrar dessa människor en fristad undan kriget, bomberna och korrupta politiker.
Det är ett typiskt nykolonialt ovanifrån-beteende att å ena sedan bomba människor i fjärran länder och å andra sidan, när det lyckats fly undan bomberna och sökt asyl i Sverige, avvisa dem till samma krigshärd. Den svenska inhumana asylpolitiken är inte isolerad från Sveriges fega flörtande med ockupationsmakten och är en del av den. Därför måste omställningen till en human, rättvis asylpolitik gå hand i hand med ett tillbakadragande av de svenska trupperna i Afghanistan.