När vi går till valurnorna om 50 dagar tar vi inte ställning till en ny valuta. Vi tar ställning till Europas hittills dyraste och mest avancerade snoppmätning.
Medan de höga herrarna polerar sina namnskyltar i Bryssel så är sysselsättningsgraden för kvinnor inom EMU-området väsentligt lägre än i de självständiga länderna. Det handlar inte om några procentenheter i en statistisk undersökning. Det handlar om möjligheten till försörjning och ett självständigt liv för miljontals kvinnor. EMU innebär en hänsynslös inflationsbekämpning framför en fortsatt stark gemensam välfärd. Den konkreta effekten blir en mer utsatt position för Europas kvinnor, främst på arbetsmarknaden. Sannolikt vet snoppmätarna detta. Men de bryr sig inte. Deras potensprojekt är viktigare.
Vi vet samtidigt att målet inom EU-området fram till 2010 är att ynkliga 33% av barnen skall ha tillgång till dagis. Vi vet att målsättningen är att bara 70% av den arbetsföra befolkningen ska vara sysselsatt. För kvinnor är det pinsamma målet 60%. En sådan politik gynnar inte oss, men skapar klirr i kavajfickorna. Ni säljer ut våra arbetsplatser, den vård vi är beroende av och påstår sedan att det är för vår skull. Ingen ska inbilla oss att anledningen till att Berlusconi och Schröder sitter och gnuggar händerna i förtjusning, är för att vi får en så mycket tryggare anställning eller högre lön. Schröders lockrop är ställt till Göran Persson, inte till oss.
Göran får stå ut med att förlora potenstävlingen. Om knappt 50 dagar säger Sverige nej till EMU, och ja till välfärd.