För den som vill förändra räcker inte önsketänkande

Med bara timmar kvar till valdagen undrar jag om högern förstår vad valet egentligen handlar om. I debatt efter debatt ägnar sig högerns representanter hellre åt önsketänkande om vad EU skulle kunna vara än utgår från det EU som vi faktiskt ser idag. De borgerliga partiernas affischer har slogans som låter som ett eko från folkomröstningen 1994. Folkpartiet säger ”Ja till Europa” och Moderaterna ”tror på Europa”. Centerpartiet ligger något längre fram i dåtiden och går till val på att säga nej till EMU, något som vi röstade om för mer ön tio år sedan. (Läs gärna vad Katrine Kielos skrev förra helgen.) När utvecklingen i EU på område efter område går åt fel håll, är det inte förvånande att högern hellre pratar om principer än om verkliga utmaningar.
Men problem slutar aldrig finnas bara för att man inte pratar om dem. I ett Europa som formas av en djup ekonomisk kris, rasistiska strömningar och där stora medlemsländer urholkar demokratiska principer, känns klyschor om freds-, frihets- eller demokratiprojekt långt borta.
EU:s krispolitik tillsammans med en vansinnigt konstruerad valutaunion har skapat en social katastrof i Europa. Krispolitiken har varit ensidigt inriktad på att rädda bankerna och euron, men har samtidigt offrat människorna. I länder som Grekland, Spanien, Portugal och Irland råder  massarbetslöshet och fattigdomen breder ut sig. Efter flera års åtstramningar är det hög tid också för högern att inse att åtstramningspolitiken inte kommer ta oss ur krisen. Det som nu krävs är en ekonomisk politik som sätter kampen för arbete, välfärd och rättvisa i centrum.
I takt med att den sociala krisen förvärras skapas grogrund för rasistiska och högerextrema krafter. I debatten beskrivs Ryssland som det stora hotet mot Europas säkerhet, men för många som lever i EU:s medlemsländer utgör fascistiska krafter ett mer påtagligt direkt hot. Även om rasismen inte uppkom med den ekonomiska krisen, är det uppenbart att den sociala katastrofen har intensifierat de rasistiska strömningar som påverkar Europa. Högern måste förstå att det inte räcker med fina ord och vackra formuleringar för att mota tillbaka rasismen, vad som också krävs är att vi bryter med en ekonomisk politik som för de flesta skapar fattigdom och otrygghet.
Samtidigt som det fascistiska partiet Jobbik hetsar mot romer och judar i Ungern, urholkar det regeringsbärande högerpartiet Fidesz såväl medias som rättsväsendets oberoende och inför en vallag som starkt gynnar det egna partiet. Utvecklingen har gått så långt att man måste konstatera att Ungern rör sig bort från demokratin. I Spanien inför högerregeringen en lagstiftning som urholkar demonstrationsrätten och därmed också yttrandefriheten. Lagstiftningen är en konsekvens av de stora protesterna mot den krispolitik som drivs igenom av den spanska regeringen tillsammans med EU. I ett läge där fundamentala demokratiska principer frångås räcker det inte att i högtidstalen beskriva EU som ett demokratiprojekt.
Ända sedan folkomröstningen för snart tjugo år sedan har debatten om EU präglats av klyschor och principiella resonemang som många gånger saknar grund i verkligheten. För den som vill förändra Europa räcker det inte med önsketänkande. Den mänskliga katastrof som orsakas av åtstramningspolitiken leder till sociala spänningar, rasism, otrygghet och fattigdom. För att vända utvecklingen måste det till ett skifte bort från en ekonomisk politik som räddar banker men struntar i människor. Det kräver i sin tur en starkare vänster, så gå och rösta i morgon och rösta på Vänsterpartiet.

Det finns ingen kommentar än, bli först!

Skriv en kommentar