För Östimors självständighet

Världens ögon är riktade mot östtimor, och även om orsaken är en tragedi, så är det bra att omvärlden äntligen visar reaktioner på det Indonesiska förtrycket av östtimoreserna. 1975 utropade östtimor den självständighet som idag folkomröstas om. Detta var precis efter att Portugal, som tidigare koloniserat östtimor, släppt kontrollen över området. Nästan omedelbart efter invaderade den indonesiska armén landet. Det var intledningen på en ockupation som skulle vara ända fram till nu, men inte meinst var det inledningen på en massaker som utplånade en tredjedel av befolkningen. Amnesty International uppskattade att den indonesiska armén dödade 200 000 människor, av en befolkning på totalt 600 000 till 700 000 människor.

Portugals president Mario Soares har kallat det indonesiska angreppet för »Ett värre folkmord än det som Pol Pot utförde i kambodja«. Målet var att med våld annektera östtimor, att slå sönder östtimors kultur och undergräva kravet på självständighet.

Trots att flera FN resolutioner tagits som fördömer Inonesiens ockupation, har inga åtgärder vidtagits för att hjälpa östtimoreserna. Snarare tvärtom. Indonesien-vänliga västmakter, som USA har stött ockupationen och förtrycket. Dagen innan invasionen återvände USA:s fd president Gerald Ford och fd utrikesministern Henry Kissinger från Indonesien efter ett möte med dåvarande president Suharto, där någon form av godkännande gavs. Indonesien betraktades av USA som en av de vikigaste allierade i området, och USA har stött landet med både militär rådgivning, utbildning, helikoptrar och vapen. Det finns till och med rapporter om hur amerikansk personal deltagit i striderna mot östtimor. Indonesien hade haft en betydligt svagare ställning gentemot FN om inte USA skyddat sin allierade.

Men det är inte bara USA som stöttat Indonesien och varit till hjälp i den blodiga och grymma ockupationen. Indonesien har också varit en av de största köparna av svenska vapen. Enligt Sveriges riksdags riktlinjer skall vapen inte experteras till stat som har inre väpnade oroligheter eller stat där det förekommer omfattande och grova kränkningar av mänskliga rättigheter. Trots detta godkände regeringen export av 45 fartygskanoner, 84 luftvärnsrobotar och tre anti-ubåtsraketer mellan 1978 och 1984. Enligt östtimoresisk gerilla har kanonerna använts i kriget.

övergreppen har pågått under alla de 25 år som ockupationen varat. Det handlar om mord och massakrer, förföljelser och fängslanden av de som förespråkar ett självständigt östtimor. Efter en särskilt grym massaker på 50-100 människor som demonstrerade för oberoende i östtimors huvudstad Dílí, i november 1991, drog regeringen in de så kallade utlandskrediterna till Indonesien, men återupptog dem igen redan 1994.

Under hela tiden har dock alla protester mot ockupationen varit förenade med livsfara. Att en folkomröstning överhuvudtaget hålls om oberoende för östtimor är ett stort steg framåt. Nu gäller det för omvärlden att visa att vi inte sviker östtimor en gång till. Tillåts utvecklingen fortsätta riskerar vi nya, och ännu bloidigare massakrer. Den Indonesiska ockupationsmaktens militär kan aldrig få betraktas som en garant för god ordning: det är de som ligger bakom 25 år av terror, och förmodligen också de milisgrupper som nu skjuter mot FN-observatörer och Oberoendeförespråkare i landet.

Att omvärlden inte reagerat tidigare, genom exempelvis FN kan i stor utsräckning skyllas på USA:s spel bakom kulisserna. Idag är dock läget ett annat: världens ögon är riktade mot östtimors tragedi, och det är dags att agera. Kanske är det särskilt viktigt för Sverige att visa att vi inte sviker en gång till, och börja med att dra in u-landskrediterna till Indonesien.

Jenny Lindahl
Ordförande Ung Vänster

Det finns ingen kommentar än, bli först!

Skriv en kommentar