Hundra år i kamp för freden

Ung Vänster fyller hundra i år. Den 24 mars räknas som födelsedagen. Då togs initiativet till det som idag är Ung Vänster. Födelsedagen kommer att firas på olika sätt runt om i landet.

Bland annat har förbundets ordförande Ali Esbati tillsammans med fyra tidigare ordföranden skrivit en artikel om förbundets fredsarbete genom historien.

– Det finns ett historiskt fredsarbete att vara stolt över och erfarenheter att hämta. Det är den viktigaste politiska uppgiften idag; att stoppa kriget. Särskilt kan man se hur socialdemokraterna många gånger vacklat i sin syn, och fått tvingas till en fredsståndpunkt genom gräsrotsprotester, säger Esbati.

– Mitt framför våra ögon genomförs terrorbombningar av ett folk som redan fått lida tusenfalt. Men som många gånger förut möts elitens krigshets av en djupgående fredsvilja hos många människor.

– Man kan lära sig mycket genom att jämföra. Vi känner igen det imperialistiska föraktet för icke-vita människors liv i många borgerliga debattörers och politikers retorik. Och vi är bekanta med det socialdemokratiska toppskiktets vacklande.

– Kampen för fred har spelat en mycket stor roll i förbundets historia. Redan 1905, på den första kongressen, var fredsfrågan huvudfråga. Då gällde det unionen med Norge och kampen mot den krigsaktivistiska högern, där förbundet tog ställning för Norges frihet och självbestämmande. Fredsarbetet blev åter högaktuellt vid första världskriget. Det skulle komma att vara en av huvudanledningarna till att det socialdemokratiska partiets vänster, där ungdomförbundet var ledande, kastades ut och bildade ett nytt parti, det som idag är vänsterpartiet. Intensivt fredsarbete genomfördes också efter andra världskriget, under Vietnamkriget och under 80-talets kalla krigsupprustning.

– En viktig lärdom är också att fredskampen spelar roll. Idag talas det till exempel sällan om att etablissemanget i Sverige, inklusive många i den socialdemokratiska partiledningen, ville att Sverige skulle ha egna atomvapen. Det var en massiv kritik och stora organiserade protester som tvingade iväg planerna. Det tydliga svenska ställningstagandet mot kriget i Vietnam var inte slumpmässigt utan drevs fram av ett mödosamt folkrörelsearbete som ledde till stora protester.

– Vi ser samma sak idag. Organiserade protester har fått regeringen att gå från en ryggradslös ståndpunkt till en mer rimlig hållning. Men nu är det upp till bevis. Regeringen och den socialdemokratiska partiledningen har nu börjat delta i protesterna. Det är bra, men att protestera måste för regeringen innebära något mer än att pliktskyldigt skicka ministrar som talare på demonstrationer. Den svenska vapenexporten till USA och Storbritannien måste upphöra. Sverige måste protestera i FN och direkt till USA och agera för ett vapenembargo mot USA och Storbritannien.. Göran Persson och regeringen måste bestämma sig. Antingen är man mot kriget – vilket är mycket välkommet – och tar konsekvenserna av det. Eller så får man åter börja stå för krigslinjen och möta människors vrede, avslutar Ali Esbati.


Stort jubileumsfirande kommer att äga rum den 29 maj, i samband med förbundets kongress i Uppsala.

För mer information, kontakta Ali Esbati 0733 706 426.

Det finns ingen kommentar än, bli först!

Skriv en kommentar