– Ja-sidan bluffar om buffertfonderna! I brist på reell bevisning av fondernas effekt tillskrivs de gång på gång närmast magiska egenskaper, säger Joel Phalén, ledamot av Ung Vänsters verkställande utskott.
Den svenska EMU-debatten har allt mer kommit att centreras kring ett eventuellt införande av s.k. buffertfonder, som sägs kunna lindra effekterna av ekonomiska chocker vid ett svenskt medlemsskap i EMU. Bl.a. LO:s ledning står hårdnackat fast vid att sådana fonder skulle vara lösningen på att EMU riskerar att driva den svenska arbetslösheten i höjden.
– Problemet är bara att buffertfonder överhuvudtaget inte fungerar. De effekter som de ger på ekonomin är fördröjda, tidsbestämda och framförallt på tok för små för att kunna göra någon verklig skillnad, säger Joel Phalén.
Den statliga utredning om stabiliseringspolitik i valutaunionen (SOU
2002:16) som presenterades nyligen bekräftar tveklöst denna syn.
Samtidigt som en klar majoritet av LO-medlemmarna säger nej till EMU, blir det allt tydligare att dess ledning gör allt för att hitta en förevändning för att säga ja. Enligt färska siffror är 57% av LO:s medlemmar emot ett svenskt inträde i valutaunionen. Trots detta agerar organisationens ledning för ett sådant, enligt ett kongressbeslut som säger att man är för ett inträde såvida buffertfonder inrättas.
– Kongressbeslutet fattades när det fortfarande fanns viss anledning att tro att buffertfonder skulle kunna fungera. Sedan dess har det uppdagats att det är direkt felaktigt. Så naturligtvis vet pamparna om att fonderna inte funkar, men använder det som en billig ursäkt för att svika sina medlemmar, fortsätter Phalén.
För mer information kontakta Joel Phalén, 070-3035073 / 08-6543100