Jag förstår henne…

Försämringarna i sjukförsäkringssystemet, ett av de mest flagranta exemplen på den borgerliga tumskruvspolitiken, får nu kritik från initierat håll. Försäkringskassans ordförande, Inger Efraimsson lämnar sitt uppdrag i protest och säger att regeringens politik är otäck och oroande. Hon pekar på de arbetsrättsliga konsekvenserna av beslutet att sjukskrivna ska prövas mot hela arbetsmarknaden efter sex månader, och på de mänskliga och ekonomiska konsekvenserna av hårdare regler och sänkt ersättning.

På det arroganta manér vi efter ett år av borgerligt regeringsinnehav blivit bekanta med, svarar den ansvariga ministern, Cristina Husmark Persson, genom att insinuera att Efraimssons uppsägning alls inte beror på den förda politiken:

”Kanske har hon känt oro för att bli omvald. Hon kanske har känt sådana signaler”

Det är inte första gången som Husmark Persson beter sig märkligt kring de här ämnena. Hennes uttalande angående de nya hårda riktlinjerna för sjukskrivning tidigare i år, har ju redan blivit en klassiker:

”Jag har också själv haft en släng av utbrändhet (…) Jag sov i tre dygn och sedan började jag arbeta igen.”

Kommentarer känns på något sätt överflödiga.

Jag har tidigare skrivit om de nya reglerna kring sjukskrivningar, så jag ska inte upprepa mig. Istället ger jag sista ordet till Inger Efraimsson, som säger det så bra.

Det finns en kommentar till “Jag förstår henne…”

  • Bazooka skriver:

    Nu är det nog så att Inger Efraimsson tidigare varit fackpamp i SKTF och ingen ska inbilla mig att hon helt av sig själv har kommit på detta utspel. Utspelet är väl synkronisera med andra utspel på vänsterkanten. Det ska bli intressant att se om Inger Efraimsson är så pass upprörd att hon avstår från sina fallskärmar.

    Vänstekanten består ju av sk arbetarpartier men det var länge sedan man hörde något om vänsterns synpunkter på att fler och fler människor kommer ut i arbete. Men det är klart att har man fackpampar, som håvar in dryga miljonen i årsinkomst och hantverkare, som tjänar strax under 40 000 kronor (svarjobben exkluderat) i månaden och en fackföreningsrörelsen som har 30-40 miljarder på börsen med utdelning på 1-2 miljarder kronor om året kan det ju vara svårt att identifiera sig med de som med olika stöd behöver komma in på arbetsmarknaden.

Skriv en kommentar