Igår avslöjade tidningen Flamman att ägaren och tillika VD’n för friskoleföretaget Fria läroverken, Anders Hultin, har skrivit brev och varnat sina anställda för vänsterns krav på en avkommersialiserad skola. En skola där det inte är möjligt för riskkapitalister och företagsägare att göra vinster på elevers rätt till utbildning. Fria läroverkens gymnasieskolor i Karlstad, Linköping, Norrköping och Malmö härstammar från det konkursade JB Education, där Hultin tidigare varit koncernchef.
Som ägare av ett privat skolföretag, som drar nytta av Sveriges extrema position som möjliggör att vinster på skattemedel, förstår jag att Hultin vill varna för vinstförbud. Men för oss som inte äger några skolor, och för alla de som går i skolan idag, är det tydligt att vinstintresset har ett högt pris. Istället för att varna för ett stopp för den privata vinstjakten i skolan, vill jag varna för vinstslöseriet som sliter sönder den svenska skolan.
Jag vill varna för en skola där elevers utbildningsplatser försvinner när de av riskkapitalisterna inte längre ses som tillräckligt lönsamma. Hur detta fungerar borde Hultin vara väl bekant med, eftersom han själv har jobbat i det konkursade JB Education. Skolkoncernen sattes i konkurs av det danska riskkapitalbolaget Axcel i början av förra sommaren. Under åren där före (2009-2011) gjorde man, enligt Kent Wernes granskning i Dagens Arena, en sammanlagd rörelsevinst på 228 miljoner. Även om Axcel aldrig plockade ut några pengar – riskkapitalbolag gör i allmänhet inte det – tog de tidigare ägarna ut 487 miljoner. Skolbolagets konkurs drabbade närmare 15 000 elever. JB Education är inte det enda exemplet. Den 10 januari förra året försattes Karlstads idrottsgymnasium i konkurs. När eleverna kom till skolan en morgon efter jullovet möttes de av beskedet, över en natt försvann deras utbildningsplatser.
När skolelever behandlas som handelsvaror är det alltid några som får betala priset. Vill vi ha en skola där vinstintressen överordnas elevers trygghet och där privata företag sticker när vinsterna inte är tillräckligt höga?
Jag vill varna för vinstjaktens konsekvenser. Privatägda skolor har lägre lärartäthet än kommunala. Enligt Skolverkets utredning ”Pedagogisk personal i skola och vuxenutbildning läsåret 2012/12” går det i fristående gymnasieskolor nästan tre elever fler per varje lärare än vad det gör i kommunala. Andelen behöriga lärare är dessutom lägre i privatägda skolor jämfört med offentliga, 58 respektive 80 procent på gymnasienivå. För en tid sedan rapporterades om att nio av tio kommunala gymnasieskolor erbjöd hjälp från speciallärare eller specialpedagoger, medan bara en tredjedel av friskolorna gjorde det. Det finns också rapporter om att privata skolor allt för sällan har skolbibliotek och drar in på elevhälsan.
Vinster uppstår inte i ett vakuum. I en snäv marknadsliberal tankevärld går det säkert att tänka sig att vinsterna kommer från ”effektiviseringar” som inte drabbar någon, men i verkligheten uppkommer vinster först när man drar ned på kostnader som till exempel lärare. Vår rätt till en bra skola där vi får de kunskaper vi har rätt till, borde överordnas aktieägares intressen av högsta möjliga avkastning.
Jag vill varna för vad som händer med hela skolsystemet när vinstintresset släpps in och frågor väcks om vilka elever som är lönsamma och om vilka som inte är det. När en skol-VD stämplar vissa elever som ”ruttna äpplen”, som borde skiljas från de andra för att ”skydda de fina eleverna” är det hög tid att dra öronen åt sig. Samma sak när det på samma skola under samma tid finns plats för elever med bra betyg, men inte för de som har det tuffare i skolan.
Var det en sådan skola vi ville bygga upp? En skola som sorterar utifrån lönsamhet, där den enskilda skolans rykte blir viktigare än att alla elever får en rättvis chans.
Att skolkapitalisterna varnar för oss som vill göra något åt vinstjakten i skolan förvånar mig inte det minsta. De har all anledning att känna sig oroliga, för de har stora delar av svenska folket mot sig. Idag är det exakt fyra månader kvar till riksdagsvalet och då kan vi välja sida. Antingen väljer vi att fortsätta ett system där det fortfarande är möjligt för privata företag att göra vinst på skattemedel som borde gå till vår utbildning, eller så ser vi till att sätta stopp för vinstintresset. Pengar avsedda till utbildning ska också gå till utbildning. De ska inte hamna i några skatteparadis, försvinna i aktieutdelningar eller bli till vinster för riskkapitalbolag. Svårare än så borde det inte vara.
Jag har valt sida, och det har uppenbarligen Anders Hultin också gjort.