Allt stöd till den sahrawiska befolkningens kamp för ett fritt Västsahara!

Allt stöd till den sahrawiska befolkningens kamp för ett fritt Västsahara!

Vapenvilan har varit ett stillestånd i väntan på en av FN utlovad folkomröstning för självständighet, något Polisario accepterat kraven för men som Marocko kontinuerligt vägrat gå med på. Samtidigt fortsätter Marocko den illegala ockupationen av Västsahara. Naturresurser som fiske och fosfor plundras och säljs till bland annat EU, som genom handelsavtal med ockupationsmakten legitimerar de människorättsbrott och brott mot internationell rätt som begås. Detta har resulterat i att nästan 200 000 sahrawier nu bor permanent i flyktingläger i Algeriet sedan 1975.

Att Polisario inte längre accepterar vapenvilan är ett resultat av årtionden av försummelse för Västsaharas rätt till självbestämmelse. Polisario har förlitat sig på att FN ska kunna lösa konflikten i nästan 30 år, men ingenting har hänt, och desperationen hos befolkningen i flyktinglägren och under ockupationen ökar. Samtidigt har USA legitimerat Marockos ockupation, vilket ökat spänningen i området ytterligare.

Det är dags att omvärlden slutar se genom fingrarna på de människorättsbrott som begås mot den sahrawiska befolkningen. Ung Vänster kräver ett erkännande av Västsahara, och att alla handelsavtal med Marocko avslutas så länge ockupationen pågår.

Antaget av Ung Vänsters Förbundsstyrelsen 210130-31

LAS-förslagen ökar otryggheten

Uttalande antaget på Ung Vänsters Kongress
6 januari 2021, digitalt

För drygt hundra år sedan, i slutet av 1800-talet, var samhället på många sätt helt annorlunda än det vi lever i idag. Artificiell intelligens, smarta telefoner och memes fanns inte ens som idéer och de demokratiska fri- och rättigheter vi har idag var långt ifrån verklighet. Men trots att samhället har förändrats drastiskt ser vi många likheter mellan då och nu. Otryggheten som präglade dåtidens arbetsmarknad känns igen även i dagens politiska debatt och den känns igen från våra egna arbetsplatser. Den otrygghet som då rådde börjar sakta komma tillbaka. Arbetssituationer som i praktiken är daglönearbete och där vi som arbetare tvingas stå med mössan i hand har blivit allt mer vanligt, arbetare som engagerar sig fackligt riskerar på grund av detta engagemang att få sparken och än idag värker våra ryggar av de långa och tunga arbetsdagarna. 

När regeringen, tillsammans med Liberalerna och Centerpartiet, skakade hand om januariöverenskommelsen var vi många som fruktade vad överenskommelsen skulle komma att innebära för oss som jobbar och för oss unga arbetare mer specifikt. I överenskommelsen bestämdes det nämligen att man skulle göra en utredning om lagen om anställningsskydd (LAS). Under hotet om att denna utredning skulle kunna komma att bli lag genom politiska beslut började arbetsmarknadens parter att diskutera frågan. Redan från början var spelplanen riggad och diskussionen kidnappad av politiken, något som bryter mot den svenska modellens tradition. Till följd av diskussionerna slöts ett avtal mellan Svenskt Näringsliv och PTK, samverkansorganisationen för tjänstemannafack inom privat sektor, som IF Metall och Kommunal senare anslöt sig till. De flesta LO-förbund är fortfarande mot avtalet. Ung Vänster menar att det avtal som nu ligger till grund för lagförändring innebär en rejäl maktförskjutning på svensk arbetsmarknad till förmån för arbetsköparna och Svenskt Näringsliv.

Den nya uppgörelsen kan och får inte viftas bort. Detta är den mest genomgripande försämringen i LAS historia och förändringarna kommer utan tvivel att urholka den redan svaga anställningstrygghet vi haft fullständigt. Det tydligaste exemplet på detta är förändringarna av turordningsreglerna, som tidigare inneburit att den som kommer sist in på en arbetsplats, är den som först behöver gå. Principen om “sist in – först ut”. De nya reglerna innebär istället att det kommer gå att förbise denna princip i en högre grad än vad man kan idag, något som skapar stor osäkerhet bland anställda. 

Ett annat exempel på hur LAS-förändringarna drabbar arbetare är den del av avtalet som innebär att arbetsköpare har möjligheten att säga upp anställda i högre utsträckning med förändringen av skrivningen från ”saklig grund” till ”sakliga skäl”, något som i praktiken riskerar att leda till att allt fler sägs upp med godtyckliga argument. Detta kunde vi se i konflikten mellan pågatågens anställda och Arriva, där det fackliga huvudskyddsombudet Ola Brunnström riskerade att bli avskedad på grund av ett sådant godtyckligt skäl. Förändringarna kommer att innebära att hon som säger ifrån när hon utsätts för sexuella trakasserier av chefen, eller den som höjer rösten för bättre arbetsmiljö kan bli sparkad, eftersom dessa så kallade sakliga skäl innebär att du kan bli uppsagd med hänvisningen till att det finns “samarbetssvårigheter”. Redan idag ser vi hur arbetsköpare försöker sparka obekväma fackligt aktiva personer med hänvisning till just “saklig grund”. Även föräldrar som vabbar och personer i behov av fler sjukdagar riskerar att bli uppsagda på grund av den högre frånvaron. Detta drabbar främst kvinnor då de är den grupp som oftast är hemma med barn och som tar ut flest sjukdagar.

Förändringarna i LAS kommer, när de träder i kraft, att innebära en enorm maktförskjutning från arbetare till arbetsköpare. Otryggheten på svensk arbetsmarknad riskerar att cementeras och vi löper risk att återupprätta en arbetsmarknad där tysta arbetsplatser är det normala och där vi som arbetar åter tvingas stå med mössan i hand. Vi i Ung Vänster vet att en sådan arbetsmarknad är arbetsköparnas våta dröm och vi vet att varje krav om förbättrade arbetsvillkor och höjda löner, av kapitalet, kommer att bemötas med näbbar och klor. När ledarskapet för politiska partier och fackförbund som säger sig företräda arbetares intressen inte gör allt i sin makt för att bekämpa arbetsköparnas attacker mot oss är det uppenbart att vi måste ta saken i egna händer.

Runt om i hela landet ser vi hur arbetare lokalt tar strid för förbättrade arbetsvillkor oavsett om det handlar om att få fler toapauser eller om det handlar om bättre skyddsutrustning. Denna typ av arbetsplatskamp, där arbetare går samman och kräver förändring, går inte obemärkt förbi – den syns och hörs och är en viktig förutsättning för att vi framöver kommer att kunna vinna fackliga segrar på våra arbetsplatser. Vi vet att varken LAS-försämringar eller inskränkningar i strejkrätten i längden kan stå emot den kraft som det innebär när vi tillsammans går ihop och ställer krav. I en tid som denna är det däremot viktigt att vi fortsätter att lova varandra att aldrig någonsin, under några omständigheter, arbeta på sämre villkor eller till lägre lön än vi enats om. Vi måste hålla ihop, visa varandra tillit och tillsammans kämpa med alla medel vi har för en trygg och i grunden förändrad arbetsmarknad.

Det krävs mer än applåder

Uttalande antaget på Ung Vänsters Kongress
6 januari 2021, digitalt

Under en lång tid har det talats om stora problem i vården. Med lågavlönad sjukvårdspersonal, överarbetade sköterskor och underfinansiering har vården fortsatt försämrats drastiskt. Under vintern har Sverige gått in i coronapandemins andra våg. Smittspridningen och behovet av intensivvård har ökat kraftigt. Denna extra belastning läggs på en sjukvård som redan innan pandemin var tungt belastad. Personalbrist och beordrad övertid har blivit vardag när allt färre vårdarbetare tvingas göra allt mer.

Vårdkrisen är ett symtom efter decennier av nyliberal politik som präglats av ständiga nedskärningar och privatiseringar. Vårdarbetare har länge sagt upp sig på grund av för hög arbetsbelastning med usla löner och villkor. Gång på gång har de vittnat om kronisk personalbrist, fysisk påfrestning och psykisk stress. Inte minst har personalen under de senaste åren allt mer tvingats underkasta sig klumpiga och rigida system enligt New Public Management-principen, där vården på grund av politikernas vilja till ”effektiviseringar” måste underkasta sig ständig mätbarhet och minutscheman. Omvårdnad går inte att mäta, och kapitalismens vilja att alla verksamheter ska fungera som företag står i skarp kontrast mot hur alla anställda vet att det egentligen fungerar.

Istället för att utveckla den offentliga sjukvården har många regioner valt att privatisera större delar av den. Vår gemensamma vård säljs ut till den som bjuder högst eller har de rätta kontakterna, med katastrofala konsekvenser för vårdarbetare. Samtidigt som de anställda inom privat vård har fått stramare scheman, färre kollegor och sämre löner plockades det år 2019 ut 553 miljoner kronor i vinst av de fem största privata vårdbolagen. De borgerliga partierna och Socialdemokraterna har turats om att såga i välfärden för att se till överklassens intresse av kortsiktig vinst.

För att stå redo inför en kris krävs det att vården har en överkapacitet. Sverige gick in i coronapandemin med det motsatta. Taktiken för att lösa krisen har varit att piska vårdarbetarna till att arbeta mer och mer. Samtidigt som de hyllas som hjältar runt om i landet betalas de tillbaka med försämrade arbetsförhållanden i en redan kass situation. Parallellt med betydelselösa applåder skuldbeläggs de för brister orsakade av politiker och vårdföretagare. Då vårdyrken är kvinnodominerade så har detta skuldbeläggande sin grund i könsmaktsordningen. Kvinnor förväntas vara omhändertagande och självuppoffrande oavsett vilka krav som ställs. Den som säger upp sig i protest mot en kaosartad situation ses som oansvarig och självisk. Samtidigt innebär ansvaret vård- och omsorgspersonal bär för sjuka och svaga att deras möjlighet till konfliktåtgärder kraftigt försvåras.

Vi befinner oss i en ohållbar situation och vårdarbetarna förtjänar bättre. Det som saknas är inte pengar, utan viljan att använda dem rätt. De dryga 553 miljoner kronor som årligen plockas ut i vinst borde istället användas till införande av kortare arbetsdagar med bibehållen lön eller anställa de 17 500 sjuksköterskor som summan motsvarar. Det är dags att sätta vårdarbetarnas villkor före riskkapitalisternas vinster och de rikas skattesänkningar.

Det går inte att betala hyran med applåder, och att bli kallad hjälte hindrar ingen från att bli utbränd. Istället för symbolhandlingar och tomma ord kräver Ung Vänster att vårdarbetarna får fler kollegor och större inflytande över sitt arbete. Det måste bli slut på nedskärningar i vården, mer personal måste anställas med trygga anställningsformer och schyssta arbetsvillkor måste garanteras. Om dagens utveckling fortsätter står vi inför en förödande massflykt från vårdyrkena.

Uttalande transfrågor och feminism

Under de senaste månaderna har en debatt om feminismens förhållande till transpersoner växt fram. Delar av denna debatt har varit destruktiv och splittrande. I en tid då reaktionära krafter stärks ser vi ett behov av en enad kamp mot könsmaktsordningen, och när en våg av transfobi sköljer över den offentliga debatten behövs rörelser som står på transpersoners sida och tar politisk kamp. 

Det finns ingen plats för transfobi i vår feministiska rörelse. Vi ser att könsmaktsordningen är grunden för förtrycket av kvinnor och transpersoner. Det är mot könsmaktsordningen vi måste organisera oss. Att stigmatisera och exkludera transpersoner skadar både transpersoner och hela den feministiska rörelsen. 

Våra erfarenheter av könsmaktsordningen skiljer sig åt. Det finns ingen politisk analys som beskriver allas upplevelser utan att bli ytlig och platt, och ingen strategi som är rätt i alla lägen. Men denna bredd av erfarenheter bör ligga till grund för en mångfald av strategier mot könsmaktsordningen, inte gränsdragning och exkludering bland alla oss som förtrycks av den. 

Ung Vänster är en rörelse av och för unga som vill bygga en rättvis och jämlik värld. Bland våra medlemmar finns erfarenheter från alla delar av den unga arbetarklassen, och det är en av våra största styrkor. Vi ser att vår teori och praktik för transkamp är otillräcklig idag, och vi kommer utveckla dem under kommande år. Vi har viktiga diskussioner och strategiska vägval framför oss, och en grundval för dessa är respekten för alla våra medlemmars erfarenhet och identitet.

Antaget av FS 201128

Kamp lönar sig, Girjas vinner mot staten!

Efter tio år av kamp har Girjas sameby vunnit mot staten i högsta domstolen. Målet handlar om vem som ska ha upplåtelserätten till småviltsjakt och fiske på samebyns område. 2009 stämde samebyn staten och vann en rak seger i tingsrätten 2016, det har sedan överklagats till hovrätten och efter det högsta domstolen som i förra veckan fastställde samebyns rättigheter.  Det här är en stor seger för den samiska minoriteten gentemot staten som historiskt tagit ifrån dem rätten till att bruka marken.

Ofta vill den svenska staten framhäva hur tolerant och duktig den är i frågan om samers rättigheter. På kulturdagar och i liknande sammanhang kan det låta som alla fördomar och rasism försvunnit. Det är dock när staten utmanas som rasismen och repressionen kommer fram. Så länge samer håller sig på sin plats är staten tolerant men när dess äganderätt ifrågasätts tar staten i med hårdhandskarna. I rättegångarna har statens juridiska biträden vid flera tillfällen uttryckt grov rasism mot samer och lutat sig mot rasbiologiska lagar från 1800-talet. Det är tydligt att ränderna inte gått ur och att den svenska staten fortfarande driver kolonial politik mot samer. 

Den här segern kommer att få ringar på vattnet i att fler samebyar kommer kunna flytta fram sina positioner gentemot den svenska staten nu när det här kommer bli prejudikat, en dom som kommer vägleda framtida mål. Det är tydligt att det är kamp som lönar sig för att nå bättre villkor i vardagen. När man gått ihop och organiserat sig har man tvingat staten till eftergifter som gör att Girjas sameby nu har rätt till den mark man alltid brukat. Inga rättigheter har kommit gratis utan det är något som man vinner.

Grattis Girjas Sameby till er stora seger!

Uttalande antaget av Ung Vänsters förbundsstyrelse 2020-01-26

Samhället behöver inte fler lydiga knähundar – samhället behöver oss!

Politik handlar om motsättningar och vi vet att det som är bra för de med makt är dåligt för oss som idag saknar den. I dagens kapitalistiska värld prioriteras ökade profiter över vår hälsa, vårt välmående och våra liv. Varje dag förvägras en stor del av jordens befolkning mat, medicin och andra förnödenheter – trots att pengarna, resurserna och varorna finns.

Politik handlar om motsättningar. Det handlar om att antingen rädda klimatet och mänskligheten eller att fortsatt garantera kapitalisternas rovdrift. Under de senaste åren har vi kunnat se hur isarna smälter allt snabbare, hur allt fler länder drabbas av extremväder och hur miljö- och klimatkatastrofer blir allt vanligare. Samtidigt fortsätter storföretagen att pumpa upp olja, bryta kol och ägna sig åt överproduktion.

Politik handlar om motsättningar och dessa gör sig allt mer synliga i Sverige. Klassklyftorna ökar, den arbetarfientliga politiken blir allt mer aggressiv och välfärden fortsätter att förblöda. Vårt samhälle håller på att slitas isär av den kalla högerpolitiken och samtidigt agerar Socialdemokraterna som dess främsta representanter när de attackerar strejkrätten och LAS. De som en gång sa sig stå på arbetarnas sida för nu en politik som i realiteten hade inneburit enorma steg tillbaka för hela arbetarrörelsen. Deras attacker innebär att inte bara det vi ser som rättigheter idag tas ifrån oss, utan att även framtida segrar så som förkortning av arbetstiden, höjda löner och stärkta arbetsvillkor försvåras.

Politik handlar om motsättningar och i ett samhälle där de åtta rikaste personerna i världen äger mer än hälften av jordens befolkning tillsammans blir det för oss uppenbart att systemet är riggat för överklassen. De med makt skor sig på vår bekostnad. De lever på att äga andra människors arbete och de kommer göra allt i sin makt för att bevara sin position i samhällshierarkin.

Socialdemokraterna har gjort sig själva till arbetsköparnas lydiga knähund när de nu ger ifrån arbetares rättigheter till kapitalet. Kvar blir vi, folkflertalet – än mer maktlösa.

Att demonstrera på första maj handlar om makten över samhället. Det handlar om att minnas alla de segrar som arbetarrörelsen historiskt drivit igenom och det handlar om att samla kraft inför de segrar vi kommer att vinna och detta gör vi tillsammans. Vi gör det för att vi vill leva i en värld där alla har samma förutsättningar och möjligheter. Vi demonstrerar för ett jämlikt samhälle där ens klass inte ska avgöra ens livslängd. Vi gör det för att vi vet att samhället skulle vara bättre om resurserna fördelades jämlikt.

När vi organiserar oss politiskt i vår vardag, oavsett om det handlar om att strejka för klimatet, om det handlar om att tillsammans med våra arbetskamrater driva igenom förändringar på våra arbetsplatser eller om det handlar om att vi organiserar oss socialistiskt så gör vi det utifrån vetskapen om att vi är värda så mycket mer än det de med makt får det att låta som. Vi vill ha mer demokrati, vi vill ställa om till fossilfritt, vi vill ha bättre arbetsvillkor, mindre stress och press och vi vill ha arbetsplatser där ingen dör till följd av usla arbetsförhållanden. Samtidigt vet vi att systemet och de som upprätthållet det står i vägen för sådana förändringar.

För att kunna få makten över vår egen vardag och lösa samhällets problem behöver vi organisera oss.  Vi behöver organisera oss på våra arbetsplatser och stötta initiativ som Strikeback för att förbättra våra arbetsvillkor och försvara strejkrätten. Vi behöver organisera oss på våra skolor och i vår vardag genom grupper som Fridays for future för att tvinga politiker att göra annorlunda. Ingen kan göra allt – men tillsammans kan vi skapa en rörelse som på riktigt förändrar samhället i grunden.

Organisera dig i din vardag, kräv din rätt och demonstrera på första maj!

Venezuelas president väljs av Venezuelas folk, inte av Donald Trump

Uttalande antaget på Ung Vänsters Riksting
21 april 2019, Katrineholm

De senaste månaderna har en ensidig bild av krisen i Venezuela målats upp av media. Ung Vänster genomskådar ser att det som sker nu är ren och skär imperialism.  Det amerikanska hotet om en militär intervention är ett angrepp mot det nationella självbestämmandet och demokratin i Venezuela. USA ger aktivt stöd åt den självutnämnda presidenten Guaidó genom att utfärda en ekonomisk blockad. De påstår sedan att detta är för att värna om folkets frihet. Vi i Ung Vänster motsätter oss detta och står i solidaritet med Venezuelas folk.

Den 10 januari i år utropade talmannen Juan Guaidó sig själv till interimpresident för Venezuela. USA, EU-parlamentet och de flesta europeiska länder, däribland Sverige, erkände fort Guaidó som president och krävde president Maduros avgång. USA har hotat med militär intervention om Maduro inte avgår, och sagt att “alla alternativ är på bordet“.

Det är uppenbart att USA och EU inte gör detta på grund av omsorg om demokratin. De har inga problem att hålla diktaturer och människorättsförbrytare som Saudiarabien eller Turkiet om ryggen, när det gynnar dem båda ekonomiskt och geopolitiskt. Angreppen på Maduros regering behöver ses i ett historiskt sammanhang. Under Chavéz tid som regering genomfördes reformer som gav landets oljevinster tillbaka till folket och en vändning bort från USA. Sedan dess har en liknande retorik förts från västvärlden. Dagens internationella påtryckningar handlar i grunden om att USA vill undanröja en regering i sitt närområde som inte svansar efter dem, och om att få tillgång till Venezuelas naturresurser.

Det politiska och ekonomiska läget i Venezuela är allvarligt. Det beror dels på regeringen, dels på ett rekordlågt oljepris och framförallt på att det internationella samfundet eskalerar situationen genom hot och sanktioner. När omvärlden erkänner en självutnämnd president och skramlar med vapen för att stödja honom, gynnar det inte demokratin i Venezuela – istället tvingas folket välja mellan att ge upp sin folkvalda regering eller utsättas för fullskalig invasion. Venezuelas rätt till självbestämmande ska vara en självklarhet, trots det inskränks folkets makt över sin egen framtid.

Att vår regering erkänner en självutnämnd president, utan folkligt stöd och med en imperialistisk stat i ryggen är allt annat än demokratiskt. Vi i Ung Vänster motsätter oss det ställningstagande som Sverige har i frågan, och anser att EU:s agerande är ett direkt angrepp mot demokratin och folkrätten. Vi kräver att den svenska regeringen ska ställa sig emot statskuppen och för Venezuelas rätt till självbestämmande. Sveriges regering borde värna om folkrätten, istället för att utse Venezuelas president.

Det konstanta hotet om krig och militära interventioner förstör möjligheten att föra en dialog mellan regeringen och oppositionen. Det blir tydligt att en upptrappning av situationen är stundande, såvida USA inte tar ett steg tillbaka. Oavsett vad man har för åsikt om Guaidó och Maduro kvarstår det faktum att Venezuelas president ska väljas av Venezuelas folk – inte av Donald Trump.

Ung Vänster står på den venezuelanska arbetarklassens sida – vi står med de som svensk media glömmer bort, de som saknar makten över det egna livet och de som drabbas av det politiska läget i landet.

EU-uttalande

Uttalande antaget på Ung Vänsters Riksting
21 april 2019, Katrineholm

Den 26 maj är det val till Europaparlamentet. EU framställs ofta som ett fredsprojekt men är egentligen en odemokratisk konstruktion, designad för att gynna överklassens intressen. EU:s främsta syfte är att främja handeln inom Europa och att maximera företagens vinster på arbetares bekostnad. För EU har marknaden alltid högsta prioritet.

EU är allt annat än demokratiskt. Allt mer skjuts till EU att besluta om och makten flyttas från unionens folkvalda parlament till maktens korridorer i Bryssel, där varken folket eller media har rätt till insyn i arbetet. Att arbetet sker bakom stängda dörrar är inte en naturlag, det sker för att någon tjänar på det. Besluten tas långt bort, av personer utan koppling till verksamheten samtidigt som en majoritet av de lagar som stiftas har direkt påverkan på svensk landstings- och kommunnivå. Vårt EU-motstånd handlar i grunden om demokrati. Människors möjlighet att påverka samhällsutvecklingen har kraftigt minskat i takt med att beslutsmakt över alltfler områden har flyttats till EU.

På senare år har vi sett allt tydligare hur EU aktivt arbetat med att inskränka våra rättigheter och vår frihet. Vi ser hur det stiftas allt fler lagar som innebär att vår möjlighet till att tillgodose oss kunskap och information på internet kraftigt begränsas. Övervakning och censur börjar bli vår vardag och det är tydligt att EU:s mål aldrig kommer vara att öka demokratin.

Trots att forskare varnar om de förödande klimatförändringarna fortsätter EU att låta fossilindustrin bestämma politiken. Vi vet att klimatet är vår tids ödesfråga och att en grön omställning till ett hållbart samhälle är nödvändig. Vi vet att EU aldrig kommer att lösa klimatkrisen. Trots många fina ord så sätter EU alltid storföretagens intressen före en hållbar framtid.

EU påstår sig verka för frihet, samtidigt som de stänger gränserna. Det finns inga lagliga vägar in till Europa och människor som flyr från krig och förtryck möts av murar och stängsel. Människor dör på medelhavet till följd av EU:s brutala asylpolitik. EU:s politik är ett allvarligt hot mot våra mänskliga rättigheter, människor ska ha rätt till en fristad och rätt till att söka asyl.

Föreställningen att EU skulle gå att reformera till en progressiv kraft är en tanke som inte är förankrad i verkligheten. EU skapades utifrån två aspekter; att stärka kapitalets makt och att gynna Europa som en imperialistisk kraft i världen. Kampen för en rättvis och jämlik värld kan inte föras inom unionen och Ung Vänster kräver att Sverige lämnar EU. En progressiv vänsterpolitik där människor sätts främst är inte förenlig med EU:s grundläggande idé och syfte. När det kommer till kritan kommer EU alltid välja kapitalet före människorna. EU har gång på gång med hjälp av EU-domstolen satt stopp för facklig organisering för att rädda företagens profiter på arbetarnas bekostnad. Byråkrater och välbetalda toppolitiker kommer aldrig att bidra till en progressiv samhällsförändring, det är bara vanligt folk som genom kollektiv kamp kan förändra.

Det finns ett alternativ till EU som varken är nyliberal överstatlighet eller reaktionär nationalism. Ett svenskt EU-utträde skulle ge Sverige en unik möjlighet att bli en röst för en bättre värld. Utanför EU så skulle Sverige kunna ha en radikalare miljöpolitik, en generösare flyktingpolitik och ett friare internet. Att vara EU-kritisk från vänster är att stå upp för demokratin och den internationella solidariteten. Ett svenskt EU-utträde skulle vara kapitalets mardröm men för oss skulle det innebära att vi tog tillbaka den makt som flyttats från oss.

Samtal från personer som utger sig för att vara medlemmar

Det har kommit till vår kännedom att personer som utgett sig för att vara medlemmar i Ung Vänster har ringt människor, för att sedan utsätta den som svarar för olaga hot. De som ringer är alltså inte medlemmar hos oss, utan använder sig av Ung Vänster för att dölja sin egen identitet. Vi uppmanar alla som blivit utsatta att polisanmäla dessa samtal och kontakta oss för att vi ska veta omfattningen av detta.

 

För vidare frågor ,

kontakta förbundssekreterare Luisa Moncada Escobar via info@ungvanster.se.

 

5 sätt att stoppa den psykiska ohälsan

Läs hela artikeln på http://flamman.se/a/5-satt-att-stoppa-den-psykiska-ohalsan


”Den psykiska ohälsan är ett akut problem som måste bemötas. Det går inte längre att sopa den under mattan med påståenden om att unga är lata eller bara gnäller, vi vet att det inte stämmer. Vi behöver både möta den akuta ohälsa vi ser i dag men även arbeta förebyggande. Det är orimligt att mellan tre och fem elever i varje klass mår så pass dåligt att de skulle behöva vård. För att möta den psykiska ohälsan behövs mer resurser till psykiatrin och till att rusta upp elevhälsan. Vi behöver stå upp för rätten till olika typer av samtalsterapi, samtidigt behöver vi en jämlik vård över hela landet och ett tryggt samhälle.

Allt handlar om hur man fördelar resurserna. HM:s ägare Stefan Persson har en privat förmögenhet på 174 miljarder kronor, för en sjuksköterska är det 6,3 miljoner månadslöner. Pengarna för att rusta upp psykiatrin och bekämpa ungas psykiska ohälsa finns. Ung Vänster vill återinföra förmögenhetsskatten, arvsskatten och öka inkomstskatten för de som tjänar mest. Alla ska bidra till samhället efter förmåga. Ung Vänster vill bygga ett rättvist och jämlikt samhälle, där vi fördelar resurserna solidariskt. Vi kräver att ungas psykiska ohälsa tas på allvar!”

Fatal error: Uncaught Error: Call to undefined function wp_pagenavi() in /storage/content/90/108690/ungvanster.se/public_html/wp-content/themes/ungvanster/index.php:39 Stack trace: #0 /storage/content/90/108690/ungvanster.se/public_html/wp-includes/template-loader.php(74): include() #1 /storage/content/90/108690/ungvanster.se/public_html/wp-blog-header.php(19): require_once('/storage/conten...') #2 /storage/content/90/108690/ungvanster.se/public_html/index.php(17): require('/storage/conten...') #3 {main} thrown in /storage/content/90/108690/ungvanster.se/public_html/wp-content/themes/ungvanster/index.php on line 39