Moderaterna skämmer ut sig i Irak

I veckan kom obekväma avslöjanden från wikileaks om vad svenska ministrar egentligen pratar om vid förhandlingsborden i ockuperade länder. Det är skränkinjagande kommentarer Tobias Billström och Carl Bildt fäller om irakiska flyktingar samtidigt som vi idag kan beskåda tvångsavvisningar av irakier till ett land som, under inga omständigheter, kan säkra deras trygghet. Bildt har genom utpressning tvingat på den irakiska regeringen ett återvändandeavtal för att kunna tvinga tillbaka flyktingarna. Billströms bedårande insats i tv-intervjuer efter avslöjandet visar på en, minst sagt, bristande ansvarsförmåga i en för svenska folket högst väsentlig fråga.

Det är synd att den här typen av unkna nationalistiska strömningar och aggressiv trångsynthet finns kvar bland moderater. Att det dessutom är en utrikesminister som fäller chockerande uttalanden om irakiska flyktingsars karaktärsdrag och fallenhet för våldsamheter gör inte saken bättre. Det är fördomsfullt, förödmjukanden och obildat. Det finns inget underlag och ingen som helst rimlighet i Bildt fantasifulla resonerande kring den plötsligt uppblossande integrationssvårighet som skulle ha uppstått sen 2003 och de påstådda hedersmorden. Det klär inte en svensk utrikesminister att dras med den mossiga gamla myten om att en humanare flyktingpolitik skulle ge ökad främlingsfientlighet. Förhållandet är det precis omvända och det vore anständigt om Bildt inte åkte jorden runt och skämde ut oss med sina hjärnspöken om hur svenskar är eller hur irakiska flyktingsars utbildningsnivå ser ut.

Är det dags för moderaterna att rensa i leden? Fredrik Reinfeldts ytterst neutrala framtoning till trots ska man inte glömma att de flesta moderata kommunpolitiker fortfarande slåss med näbbar och klor mot moskébyggen och ensamkommande flyktingbarn ute i landet. Det är fortfarande ett parti besudlat av sina konservativa gener. Frågan är om det någonsin går att tvätta bort. Kanske behöver man snegla på grannpartiet? Det märks att bomb- och batongpartiet Folkpartiet gör tappra försök att tvätta bort sitt föga smickrande blåbruna rykte om att använda en högerpopulistisk retorik. Man lyckades till slut efter den första mandatperioden få bort den bedrövliga Nyamko Sabuni från integrationsministerposten och ersätta henne med en mer fingertoppskänslig Erik Ullenhag. Det var välkommet. Men Sabunis bortfall ger tyvärr inte särskilt mycket när Billström och Bildt finns kvar för att sprida sina främlingsfientliga lögner för alla som vill lyssna.

Det finns ingen kommentar än, bli först!

Skriv en kommentar