Perssons skamliga konferens

Låt oss börja med att konstatera en sak: Regeringens konferens om folkmord är redan nu ett monumentalt misslyckande. Om man ordnar en konferens – där det ur deltagarlistan knappast framgår om man ska tala för eller mot folkmord, då är det illa.

Och när man bjuder in förtryckare och fryser ut förtryckta visar man samtidigt ett väldigt förakt mot offren för de folkmord och vidrigheter som ändå tas upp på konferensen. För hur ska man ta på allvar en konferens där man har amerikanska ockupanter på plats men inte irakiska ockuperade, när man tar hit representanter för israelisk kolonialpolitik, men inte de palestinier som kämpar för frigörelse och människovärde, när den turkiska statens representanter slipper möta de kurder som denna stat dömer till en tillvaro i ständig oro och rädsla? En politik som gör jippo av lidandet för att vara de stora och mäktiga männen till lags, det är en skammens politik.

Perssons konferens har med regeringens goda minne använts som propagandatribun för den israeliska regimen. Den israeliska ockupationsregeringen har enligt olika källor fått garantier för att dess övergrepp inte ska nämnas på konferensen. Istället ges Israels representanter och ”regeringens vetenskapliga rådgivare”, den israeliske professorn Bauer, tillfälle att tala om hoten från den ”islamiska extremismen” och därmed hetsa till nya övergrepp mot miljontals muslimer. I ett läge när Israel hotar hela Mellanöstern med faktiska kärnvapen varnar den israeliske representanten för den absurda möjligheten att ”en extrem grupp beslutar att försöka utlösa en atombomb gömd i en bil i Tel Aviv”. När Israels ambassadör förstörde ett konstverk på Historiska museet har den svenska regeringen i praktiken lagt sig platt. Israels representant på konferensen säger till DN att regeringen varit ”mycket tillmötesgående”. Det är ett vidrigt kryperi som här skymtar fram.

I Palestina bygger nu den israeliska regeringen en mur som fysiskt ska befästa ockupations- och avhumaniseringsprocessen. Den israeliske huliganambassadören säger med stöd av sin regering att alla araber är terrorister. Den förnedring som palestiniernas varje dag får utstå under ockupationen känns in på bara skinnet av miljoner andra förtryckta människor. Staten Israel är idag ett av den nutida rasismens epicentra. Det är denna regering som regeringen bjudit in till konferensen om att förebygga folkmord. Det är som om man skulle bjudit in Sydafrikas apartheidregim till en konferens om etniska relationer.

Inför och under konferensen har också det väletablerade lobbymaskineriet för Israels ockupationspolitik sökt sätta likhetstecken mellan kritik av Israels raspolitik och antisemitism. Antisemitismen dog inte med andra världskriget. Oacceptabla och obehagliga antisemitiska värderingar och strömningar finns kvar i hela Europa och på annat håll i världen. Det är just av det skälet extra anmärkningsvärt när ockupationsvännerna laborerar med ett sådant grepp. Det är alldeles uppenbart att, som Anna-Lena Lodenius konstaterar i SvD, ”antisemitism relativiseras när i princip all kritik mot staten Israel dras in i begreppet”. Det är en ytterst farlig väg att beträda.

Resultatet av regeringens konferens blev alltså detta: dels en orgie i plattityder, dels ett ytterligare tillfälle för ett gäng ledande krigshetsare att övertala varandra om att man måste kunna bomba lite här och var i världen, och dels en tribun för en rasistisk regim att gå till propagandaoffensiv.

Samtidigt hände annat. På en alternativ konferens som hölls på ABF-huset samlades massor av människor för att helt underkänna regeringens dagordning. Det är viktigt. Också vid andra tillfällen på sistone har folkrörelser runt om i världen kunnat driva krigshetsare och imperialismkramare till desperation och nederlag. De tappar greppet. De talar om antiamerikanism och antisemitism också när hundratusentals amerikaner och israeler ansluter sig till de miljoner och åter miljoner som fått nog av denna människofientliga, rasistiska världsordning.

Det är i slutändan inte den ena eller den andra regeringschefen som ska övertalas till att ta strid för människovärdet. Det måste folken i världens länder göra, många gånger i strid mot de ledningar som luras och bedrar. Vi är bara i början av den kampen. Välkommen.

Kamratliga hälsningar
Ali Esbati

PS. För övrigt har den socialdemokratiska partitoppens osvikliga känsla för EU-frågorna nått nya höjder. Förstanamnet på (s)-listan till EU-parlamentet säger så här om den nya EU-konstitution som på många sätt innebär byggandet av en ny superstat och debatteras vilt i alla EU-länderna: ”Debatten om EU:s grundlag handlar i första hand om organisationsfrågor och röstregler”. Vi bör alltså inte ha någon folkomröstning. Ja, tänk, sist fattade ju folk inte att EMU-debatten i första hand handlade om hur sedlarna ska se ut. Möjligen kan man i framtiden också säga att de allmänna valen i första hand handlar om hur regeringskansliets inredning ska utformas.

Stockholm 040128

Det finns ingen kommentar än, bli först!

Skriv en kommentar