I kölvattnet av den senaste tidens konflikt mellan Sydossetien, Georgien och Ryssland, har svenska NATO-ivrare vädrat morgonluft. Med ett NATO-medlemskap skulle Sverige bli säkrare, sägs det nu från högerkanten.
Snabbt var också utrikesministern och andra ute och fördömde det ryska agerandet med hänvisning till Georgiens nationella oberoende och rätt att inte angripas av en annan stat. Den finns ingen tvekan om att Ryssland svarat aggressivt och oproportionerligt, men det får en att undra, var fanns de rösterna, den principen, för sju år sedan när NATO-landet USA anföll Afghanistan? När samma stormakt 2003 gick till angrepp mot Irak, eller när Israel senast lät bomberna falla över civila människor i Libanon? Då lyste protesterna i bästa fall med sin frånvaro, i värsta fall gick högerföreträdare ut och proklamerade sitt direkta stöd för angreppen. NATO-förespråkarna tycks mäta folkrättsliga principer, såsom rätten att inte anfallas av en annan stat, med dubbla måttstockar.
Samma dubbla måttstockar används i frågan om erkännande av områden som bryter sig loss för att bilda självständiga stater. Medan Sverige under Carl Bildt och Fredrik Reinfeldts ledning var ett av de första länderna i världen att erkänna Kosovo som självständig stat, går desamma nu ut och fördömer Rysslands erkännande av Sydossetien. Logiken haltar. Men bakom dessa ställningstaganden döljer sig helt andra intressen. Det handlar om Georgiens strategiska läge och kontrollen över världens oljeresurser.
Att i det här läget lyfta krav på ett svenskt NATO-medlemskap är bakvänt och kontraproduktivt. Det finns inget som tyder på att hotet mot Sverige har ökat i och med konflikten, vad är det som säger att vår säkerhet skulle garanteras av ett inträde i en aggressiv militärpakt som under de senaste åren medverkat i ett antal anfallskrig? Tvärtom är just vår alliansfrihet viktig just ur ett säkerhetspolitiskt perspektiv. Den svenska alliansfriheten utgör också förutsättningen för att vi ska kunna föra en självständig och trovärdig utrikespolitik. Som medlemmar i NATO, skulle vi istället tvingas sluta upp vid aggressiva stormakters sida och stå till svars för deras handlingar.
Sveriges roll borde vara att föra en självständig försvars- och utrikespolitik där vi står upp för folkrätt och mänskliga rättigheter, oavsett vem som kränker eller hotar dem. Det kan vi bara göra så länge vi står utanför NATO och behåller vår alliansfrihet.
Uttalande antaget av Ung Vänsters förbundsstyrelse 080831
För mer information kontakta:
Ida Gabrielsson, förbundsordförande
[email protected], 0738-241213