Ung Vänster ger Vänsterpartiet feministisk hemläxa över jul

PRESSMEDDELANDE. Felicia Ohly, ordförande för Ung Vänsters feministiska utskott ska idag, måndag 20 december, önska Vänsterpartiets ledning en god jul genom att överlämna en julklapp från ungdomsförbundet till partiet. Boken ”Varat och varan” som handlar om prostitution och surrogatmödraskap ska alla i partiets verkställande utskott få, samt en föreläsning för riksdagsgruppen med Kajsa Ekis Ekman, som är författare till boken. Överlämningen sker kl. 12.00 vid riksdagshuset med förhoppningen att Lars Ohly tar emot den personligen.

– Vi är övertygade om att Vänsterpartiet ändrar sin märkliga inställning efter hemläxan och ställer sig på kvinnornas sida i frågan om surrogatmödraskap. Det finns otaliga exempel som visar att en legalisering av surrogatmödraskap skulle leda till ökad ohälsa och maktlöshet för de kvinnor som ställer upp, säger Felicia Ohly.

– Även ett altruistiskt surrogatmödraskap där kvinnan ställer upp gratis är problematiskt. Det är inte säkert att man känner på samma sätt i tredje månaden som i nionde månaden. Och exempel från andra länder visar redan i dag att det är de kvinnor som har sämst ställt som ställer upp, att de fått betalning under bordet eller blivit pressade till det av anhöriga. Även den olagliga handeln i andra länder skulle öka med ett signalsystem på hemmaplanet om att surrogatmödrarskap är okej. Barnlösheten får vi lösa på annat sätt än att utsätta kvinnor för sådana här saker, avslutar Felicia Ohly.

För mer information:
Felicia Ohly, ordförande för Ung Vänsters feministiska utskott: 073-400 08 09
Miro Anter, pressekreterare Ung Vänster: 070-217 98 03

Det finns 11 kommentarer till “Ung Vänster ger Vänsterpartiet feministisk hemläxa över jul”

  • Anonymous skriver:

    Mycket bra gjort. Synd att Vänsterpartiet är som det är.

  • Vänsterpartiet är alldeles utmärkt tycker jag, men är snett ute i den här frågan. Hoppas julklappen leder till diskussion.

  • Hans Linde skriver:

    Tack för julklappen!

    För mig är en feministisk familjepolitik en familjepolitik som utgår från att familjer ser olika ut och tillkommer på olika sätt. Därför har det varit viktigt och bra att Vänsterpartiet tagit ställning under de senaste åren för möjligheten att ha fler än två vårdnadshavare och ensamståendes rätt till insemination.

    Vi kan tycka vad vill vill om fenomenet surrigatmödraskap. Men faktum är att det redan, trots förbud, existerar i Sverige och troligen kommer fortsätta existera oavsett vad vi som politiker säger eller beslutar. Systrar bär barn åt kvinnor som inte kan göra det själva, kompisar bär barn till bögpar etc. Det är ett faktum som jag tycker man måste förhålla sig till. Problemet med dagens förbud är att det i realiteten skapar en rättsoäker och oreglerad tillvaro för de kvinnor som väljer att bära någon annans barn.

    Vänsterpartiet har därför föreslagit en utredning om surrogatmödraskap för att skapa regelverk runt altruistiskt surrogatmödraskap, vi har med andra ord bara öppnat upp för surrogatmödraskap som inte omfattar betalning. En sådan utredning behöver titta på hur man kan garantera både surrogatmammans och barnets bästa. T.ex. tycker jag att det en självklarhet att en surrogatmamma ska kunna ångra sig under graviditeten och behålla barnet.

    Men som sagt, vi kan tycka vad vi vill om att familjer tillkommer genom surrogatmödraskap, men det är ett faktum att det redan existerar. Frågan är på vilket sätt vi gynnar surrogatmammorna genom att behålla ett formellt förbud?

  • Tack för din kommentar Hans. Jag ska ta mig tid att svara mer utförligt senare, men vill snabbt bemöta en av de saker du skriver, nämligen: ”vi har med andra ord bara öppnat upp för surrogatmödraskap som inte omfattar betalning”. Enligt julklappsboken ni fick, stämmer inte ett sådant resonemang, utan enligt erfarenhet från andra länder öppnar legalisering av altruistiskt surrogatmödraskap tvärtom upp för precis de saker som jag vet att du liksom jag vill undvika: svarthandel och ökat utnyttjande av fattiga kvinnor i andra länder. (Jag tycker att det finns andra problem också med altruistiskt surrogatmödraskap, men jag hinner inte skriva om det nu, får återkomma om det).

    I ”Varat och varan” skriver Ekis Ekman:
    ”Om det vore så enkelt att tillåta en form av surrogatmödraskap för att undvika en annan, skulle vi aldrig få se britter eller amerikaner söka sig till den indiska marknaden. Eftersom altruistiskt surrogatmödraskap är lagligt i Storbritannien och kommersiellt surrogatmödraskap är lagligt i flera amerikanska delstater, borde det ju räcka för att de skulle stanna hemma. Men det visar sig vara precis tvärtom. Amerikaner och bitter dominerar bland köparna i Indien. Amerikaner som söker sig till Indien berättar att eftersom surrogatmödraskap är känt och utbrett i USA kan en läkare, efter att ha konstaterat infertilitet, råda dem att försöka med surrogatmödraskap. Efter att ha upptäckt att det är dyrt och svårt att hitta någon som gör det gratis, vänder de sig till Indien.
    Det finns inga belägg för att det altruistiska skulle förhindra det kommersiella. Dessutom är det svårt att bevisa att det ”altruistiska” verkligen är altruistiskt. I England, där endast ersättning för utläggen är tillåtna, kommer de ofta runt detta genom att surrogatmödrarna begär ’långa utlandssemestrar och en helt ny garderob’. Legaliseras förfarandet – att en kvinna kan föda barn mot kontrakt – ökar risken för en svart handel. Som Kelly Oliver visat i sina studier av amerikanskt surrogatmödraskap, är det få personer som i verkligheten föder barn åt andra utan ersättning.”

  • Hans Linde skriver:

    Självklart är detta inte en enkel fråga och det finns gränsdragningsproblem, det är just därför vi föreslår en utredning som kan hitta regelverk runt t.ex. gränser för ersättning till en altruistisk surrogatmamma.

    Du duckar samtidigt för min fråga. Även med dagens lagstiftning så förekommer surrogatmödraskap. Det är ett faktum. Frågan är på vilket sätt dessa mammor gynnas att vi idag saknar lagstiftning som reglerar deras rättigheter?

    Låt mig också vara tydlig med att ingen idag vill öppna upp för den typ av kommersiellt surrogatmödraskap som finns i t.ex. Indien eller USA. Men jag har svårt att se logiken i att om vi skapar regelverk för altruistiskt surrogatmödraskap i Sverige så kommer fler svenskar åka till Indien för att betala en surrogatmamma. Tydligare regelverk för altruistiskt surrogatmödraskap i Sverige kommer ju troligen leda till motsatsen.

  • Anonymous skriver:

    Tydligare regelverk? Idag är det väl kvinnan som har vårdnaden?

  • Hej igen. Jag duckar inte frågan, utan jag jobbar. Det är därför jag inte hann skriva längre, men okej, jag tar mig tid.

    Först bara, innan jag kommer till din fråga, så får du gärna säga någonting om vad jag skrev också, mer än att du inte ser logiken. Jag kan omformulera mig: varför skulle inte samma konsekvenser inträffa i Sverige som i andra länder?

    På vilket sätt gynnar vi surrogatmammorna genom att behålla ett formellt förbud, undrar du. Dels ligger svaret i det jag skrev om tidigare, alltså att legalisering leder till fler fall av mycket problematiska situationer, där kvinnor antingen betalas (även om det inte är tillåtet) eller utsätts för social press att ”ställa upp”. Det senare är ett lika reellt problem som det förra. Makt handlar ju knappast bara om pengar, och att det är väninnor eller systrar som blir surrogatmödrar garanterar knappast att utnyttjande, press, tvång, övertalning etc. inte sker i mildare eller grövre grad. Jag menar att förekomsten av lyckliga undantagsfall inte kan motivera acceptans för (risk för) fler fall där kvinnor tar skada.

    Egentligen är det inte särskilt svårt att se logiken tycker jag. Legalisering av en företeelse är en signal att detta är något som är okej att företa sig. Det är för mig helt givet att en legalisering skulle leda till att fler skaffar barn genom surrogatmödrar och att det – i likhet med vad som skett i andra länder – skulle leda till fler fall av oerhört svåra situationer. (Ang. signaleffekt, kan man jämföra med kopplingen prostitution–trafficking, där samma argument ibland hörs, dvs. att legalisering av sexköp i Sverige skulle leda till minskad trafficking eller mindre förekomst av ”prostitutionsturism” till t.ex. Thailand. Tvärtom, tror jag!)

    Jag förstår inte riktigt vad du menar med att situationen idag är rättsosäker och oreglerad. Om jag föder ett barn, är jag vårdnadshavare till det. Vari ligger osäkerheten (för mödrarna alltså)?

    En legalisering innebär ju att man ska kunna avtala bort rätten till det barn man fött. Att skriva in en ”ångerrättsperiod” i lagen fungerar i teorin, men i många fall inte i praktiken. Också där kan man se hur det fungerar i länder som har sådan lagstiftning. Hur lätt är det att ångra sig och vilja behålla barnet när man vet att det beställande paret längtat och väntat, inrett en barnkammare och köpt bebiskläder? Att beställarparet är vänner eller familjemedlemmar gör det knappast enklare, snarare tvärtom. Ekis Ekman citerar en kvinna som beskriver sin upplevelse av att lämna bort barnet:

    ”Jag kan inte beskriva den sorg som jag kom hem utan det barn jag älskade och hade fött. Det var som om ett barn dött för mig (…). Jag visste att jag aldrig skulle försöka behålla barnet själv. Så mycket kunde jag inte såra min syster.”

  • Ett kort tillägg. Kajsa Ekis Ekman svarade bra på de här frågorna i Flamman i somras:

    ”– Att tillåta surrogatmödraskap öppnar ändå för en svart marknad.

    Finns det situationer där surrogatmödraskap ändå skulle kunna tillåtas?

    – Nej. Folk kan filosofera kring situationer där surrogatmödraskap skulle kunna vara okej, som att någon föder sin kompis barn, men faktum är att om det tillåts så kan du inte kontrollera hur det används.

    Smärta och risker

    Hon påpekar även att en graviditet och förlossning innebär smärta och risker för kvinnan som går igenom den – och faran att surrogatmamman blir manipulerad att lämna bort barnet finns, även om man föder barn åt en släkting.

    – Vi är inga maskiner. En graviditet innebär stora psykologiska förändringar och det är verkligen grymt att säga till en kvinna att hon inte ska känna något för barnet hon bär och föder.”

    (http://www.flamman.se/delade-asikter-om-surrogatmodrar)

  • Fjärde vågen skriver:

    Jag motsätter mig altruistiskt surrogatmödraskap främst för att det riskerar att öka exploatering av fattiga och utsatta kvinnor. Det har empiri från bland annat England visat.

    Men det finns även ett mer principiellt argument som är värt att beakta. Är altruistiskt surrogatmödraskap något positivt? I bästa fall handlar det om kvinnor som upplåter sin kropp i nio månader till ofrivilligt barnlösa för att vara snälla. De blir inte gravida för att de vill ha barn. De utsätter sig för medicinska risker inte för att de vill ha barn utan för att vara snälla. Nu kan det kanske tyckas att vi ska uppmuntra till snällhet. Men jämför med diskussionen kring sex. Tycker vi att man ska ställa upp på samlag trots att man inte har lust bara föra att vara snäll?

    Nu är det möjligt att det behövs stärkt lagstiftning för att skydda de kvinnor som informellt/svart är surrogatmödrar. Men lösningen är inte legalisering av altruistiskt surrogatmödraskap. En lösning är dock att ha en lagstiftning som liknar sexköpslagen. Man kriminaliserar bara köparen/beställaren. Det borde ge maximalt skydd för kvinnor som utsätts för påtryckningar att bli surrogatmödrar. De kan anmäla köparen/beställaren utan att riskera repressalier från myndigheter.

  • Hans Linde skriver:

    Det finns dem som liknat surrogatmödraskap med organdonation, och likheter är många. Även en organdonation innebär en risk för för den som donerar och vi vet att det finns en svart marknad med organhandel. Det är dessutom rimligt att tro att en del donatorer utsätts för en stark social press från sin familj etc att donera. En del kan säkert ångra sig i efterhand. Men jag tror det är ganska självklart för oss alla att samtidigt som vi är starka motståndare till organhandel så vill vi inte begränsa möjligheterna till organhandel.

    Vi lever i en könsmaktsordning och den påverkar självklart alla våra relationer. Men den social press du talar om Elisabeth finns ju i många sammanhang utan att vi för den delen talar om förbud. Vi har kvinnor som varje år adopterar bort sin egna barn i Sverige, hur vet vi att de inte utsatts för press från familj och partner att göra det? Detsamma kan säkert förekomma i vissa fall vid t.ex. aborter. Ingen av oss tror jag trots det förespråkar inskränkningar i adoptions- eller abortlagstiftning.

    Jag ska läsa Kajsa Ekis Ekmans bok, men hon är ju inte den enda som tittat på ämnet. Vänsterpartiets ställningstagande grundar sig i ett längre arbete där vi tittat på forskningen och varit i kontakt med en rad olika organisationer för att lyssna till deras synpunkter. Men mitt ställningstagande grundar sig också i mina egna erfarenheter, jag har flera vänner som diskuterar att skaffa barn genom altruistiskt surrogatmödraskap eller redan har gjort det. Och jag kan ärligt säga att jag inte känner igen mig i den bild som Ekis Ekman ger.

  • Jag tycker tvärtom att likheterna mellan organdonation och barnafödande är ganska små. Man har knappast samma relation och känslor kring t.ex. sin njure som för ett barn man har burit och fött. Ett organ och en människa är väl inte jämförbart heller?

    Varför skulle förekomsten av social press att utföra abort eller adoptera bort sitt barn motivera legalisering av surrogatmödraskap? Eller menar du bara att argumentet ”social press” kring surrogatmödraskap inte håller, eftersom sådan press utövas i andra sammanhang också? I så fall menar jag att bara för att det finns problem på ett område, kan vi väl inte införa en lagstiftning som medför att problemet ökar på ett annat?

    Vilken forskning har ni baserat beslutet på? Jag läser gärna mer i ämnet och tar tacksamt emot tips.

Skriv en kommentar