De allra flesta av oss är överens om att trafiksituationen i Stockholm är helt ohållbar. Enligt Svenska Naturskyddsföreningen kostar köerna varje år 5-6 miljarder kronor i form av ökade kostnader för yrkes-, privat- och kollektivtrafik. Pendeltågen, bussarna och tunnelbanan drabbas dagligen av förseningar, på vägarna kryper bilarna fram och stadens miljömål spräcks hela tiden.
Borgarna i Stockholm menar att det enda sättet att få bukt med trängselproblemet är att bygga fler vägar – vilket inte är någonting annat än skitsnack. Tanken att man skulle kunna lösa trängselproblemen genom att bygga fler vägar är överhuvudtaget en myt som underblåses av media, borgerliga politiker och proffslobbyister från Motormännens riksförbund och Svensk Handelskammare. En rad rapporter, bland annat från Stockholms stads stadsbyggnadskontor, visar att man inte ens med omfattande satsningar på vägbyggande kan lösa trängselproblemen på lång sikt. Det finns inga seriösa studier som visar på någonting annat.
I debatten möter man inte sällan borgare som slentrianmässigt upprepar att låginkomsttagare skulle förlora på avgifterna – någonting som helt enkelt inte stämmer. Låginkomsttagare, kvinnor och ungdomar åker inte bil i särskilt stor utsträckning – vi åker kollektivt. Dessutom kommer trängselavgifterna framförallt att tas ut i rusningstid – då 70 procent av Stockholmarna redan åker till exempel buss eller tunnelbana. Den lilla minoritet som använder bilen i rusningstid är framförallt män med höga inkomster.
Alla vi som åker buss för att träffa våra vänner eller som varje morgon tar tunnelbanan från vår förort till jobbet på andra sidan stan är tvärtom de stora vinnarna i det här försöket. Sedan Stockholmsförsöket inleddes 22 augusti i år har vi fått 100 000 nya sittplatser i kollektivtrafiken och 14 nya direktbusslinjer från kranskommunerna in till stan. Det är den största satsningen på Stockholm kollektivtrafik sedan tunnelbanan byggdes.
För att vi på allvar ska kunna göra någonting åt trängseln på våra vägar så måste bilismen begränsas – och vi måste samtidigt göra stora satsningar på kollektivtrafiken. Trängselavgifterna är ett smart sätt att lyckas fixa både och.
Som försöket har artat sig hittills är det svårt att hävda någonting annat än att det varit framgångsrikt. Trafiken har minskat mer än förväntat utan att Essingeleden för den skull har pluggats igen, innerstadsbussarna håller lättare tabellen vilket inte minst gjort busschaufförerna nöjda –och kollektivtrafiken har klarat trycket av det ökade antalet passagerare.
Kort sagt är det är inte vanligt folk som tjänar på borgarnas förslag om utbyggda vägar – vi tjänar på fler direktbusslinjer, fler sittplatser och ökad turtäthet i tunnelbanan. Vi tjänar helt enkelt på trängselavgifterna.
Clara Lindblom, 2:e vice ordförande i Ung Vänster