Vem är tyngst, Göran Persson eller kommunal?

En stor majoritet av svenska folket är överens: de anställda inom vår gemensamma sektor förtjänar att äntligen få rejäla lönelyft. Till och med kommunalarnas arbetsgivare, Kommunförbundet, menar att det vore bra med lönehöjningar för kommunalarna. Vår statsminister säger att kommunalarna förtjänar högra löner. Oppositionspartierna säger det. Vi säger det.

Men trots att alla verkar vara överens blir det konflikt, arbetsgivarparten anser sig inte ha några pengar.

Därmed är spelplanen uppdukad och situationen är låst. Kommunförbundet har inga pengar att förhandla om, Kommunal kan rimligtvis inte sänka sina löneanspråk.

Vems är då felet? Vem är ansvarig? Eftersom kommunerna är en del av den offentliga sektorn, som är politiskt styrd, så är ansvaret förstås politiskt. Vem är den högste politiske chefen? Det är Göran Persson, vår statsminister, och han säger att konflikten inte är hans bord.

Men, Göran, det är hyckleri att säga att parterna ska lösa konflikten på egen hand. Både du och vi vet ju att det bara är när du skjuter till kommunerna mer pengar som det kommer finnas ett utrymme för parterna att förhandla om. Låt oss för all del påminna dig om du glömt bort det: det är Du som har beskurit kommunernas ekonomiska möjligheter genom dina kommunala skattestopp, utgiftstak och de ökade ekonomiska åtaganden du gett kommunerna bl.a. genom skolornas kommunalisering. Du är redan inblandad i konflikten. Du har satt käppar i hjulet för kommunalarnas möjlighet att höja sina löner länge. Göran, det är hyckleri att säga att kvinnolönerna ska höjas och samtidigt konsekvent vägra att skapa förutsättningarna för att det ska förverkligas.

I ord och utspel är alla överens om att kvinnolönerna ska höjas, välfärden ska inte subventioneras genom låga löner åt de kommunalanställda.

Nu strejkar Kommunal för att alla fina ord äntligen ska omsättas i handling. Göran, nu sätts din trovärdighet på prov: är du beredd att ge kommuner och landsting ekonomiska möjligheter för att uppfylla Dina vallöften?
Det utgiftstak som påtvingats våra folkvalda är helt åt helvete. När ekonomin går dåligt är det den breda majoriteten som får betala då det skärs ned, medan de rika klarar sig. När ekonomin går bra är det också de rika som gynnas, eftersom man måste sänka skatterna, istället för att satsa ordentligt på reformer. Arbetarrörelsen måste säga nej till denna typ av absurd ekonomisk självspäkning.

Nu har du ett val att göra. Antingen skjuter du till de pengar som behövs eller så går du borgarna till mötes och raserar välfärden. Pengar finns i statskassan, våga plocka fram dom och investera dom i välfärden och dess arbetare.

Det finns ingen kommentar än, bli först!

Skriv en kommentar