Den 11 september 1973 visade imperialismen än en gång sitt rätta ansikte. Chiles demokratiskt valde president – framburen av folkets krav på rättvisa och självbestämmande – mördades i en skändlig militärkupp som regisserades och understöddes av CIA. På klassiskt manér lierade sig den chilenska överklassen med imperialisterna, mot det chilenska folkets intressen. Man vägrade se sitt kapital delas ut till dem som skapade rikedomarna. Hellre slog man in på en väg som innebar tusentals mördade, torterade och försvunna. I det nya Chile trivdes latinamerikanska våldsmän och torterare ikapp med Milton Friedman och hans nyliberala Chicagoekonomer.
Man skulle kunna tro att mycket har hänt och ändrats sedan dess. Men verkligheten är att det kapitalistiska systemet i grunden ser likadan ut. Därför ser vi också samma mönster upprepa sig.
Chilekuppen var varken första eller sista gången kapitalet valde våldets väg. Och varken första eller sista gången som högern runt om i världen hyllade detta våld.
Vi har sett otaliga exempel på hur inskränkningar i mänskliga rättigheter har accepterats och till och med hyllats när det passat ekonomiska intressen. Inte minst efter attackerna mot World Trade Center 28 år efter Chilekuppen har vi sett hur repressionen kan ursäktas som nödvändigt eller med orwellskt nyspråk lyftas fram som ett sätt att rädda demokratin.
I Sverige har vi sett hur svenska liberaler blivit ivriga anhängare av massdödande av oskyldiga i Mellanöstern. Och som i en hårresande repris hyllade den liberale ledarskribenten Per T Ohlson militärkuppen mot den folkvalda regeringen i Venzuela när den drevs fram av mäktiga ekonomiska intressen i april förra året. När massiva folkliga protester återförde den valde presidenten till makten kallade Ohlson det för en mörk dag för Venzuela.
Idag kan vi alltså se att demokratin hotas mycket konkret högerifrån. Då kan vi lära av historien. Vi måste inse att demokratiska lagar och förordningar är oerhört viktiga att försvara när det börjar hetsas mot dem. Och samtidigt att detta försvar måste skötas av hela folket. Kapitalets företrädare sätter alltid och överallt sina vinster före demokratin.
Den antiimperialistiska kampen och kampen för demokratin går hand i hand. Och kampen fortsätter. Det är vi skyldiga både oss själva och alla dem som gav sina liv för demokrati och rättvisa i Chile för trettio år sedan.
Ung Vänsters verkställande utskott