Förra veckan gick Vänsterpartiets motion om att utreda de stora systemändringarna som genomförts i skolan sedan senare delen av 80-talet igenom. Det rör sig bland annat om kommunaliseringen, friskolorna och det fria skolvalet. Det är en skam att det har tagit så lång tid att utvärdera något som på ett så genomgripande sätt håller på att slå sönder ett kvalitativt och likvärdigt skolsystem. Motståndet till en utvärdering har varit tydligt politiskt färgat.
Borgerliga debattörer håller fortfarande krampaktig fast vid dogmer om skolan som ännu en marknadsplats för bolagsmän och börsmäklare. Man är livrädd för den än så länge helt eniga forskningen som pekar på dramatiskt växande klyftor mellan låg- och högpresterande elever, en stark segregation (som växer betydligt snabbare än boendesegregationen) och sjunkande skolresultat som en konkret följd av nämnda försämringar.
Borgerligheten röstade nej till att utreda varför Sverige gått från att ha ett av världens mest jämlika och högpresterande skolor till att i snabb takt tappa mark. De är förstås livrädda för vad utredningen ska komma fram till.