Siriusgatan, Bergsjön
SCB presenterar siffror som visar att antalet människor som slängts ut från arbetsmarknaden och som inte studerar har ökat. 38 s.k. socialt utsatta stadsdelar runt om i Sverige har granskats, däribland Bergsjön i Göteborg, Fittja i Stockholm och Rosengård i Malmö. I två utav de tre stadsdelarna växte utanförskapet. Värst drabbad är Bergsjön i Göteborg.
Från regeringshåll tar man tydligen inte åt sig alls. Integrationsministern Nyamko Sabuni försvarar istället (sic!) regeringens nedskärningar i vuxenutbildningen och Komvux. Hon säger att det är rätt att skära ner i antalet utbildningsplatser när det är högkonjunktur. Att det idag råder lågkonjunktur, att Sverige förra året genomled ett riktigt skitår, verkar inte vara relevanta fakta som får Sabuni att tänka om.
Det är ingen överraskning att arbetslösheten ökar. Med den förda politiken kan man inte förvänta sig något annat. Det finns tre huvudsakliga orsaker till att arbetslösheten ökat under det högerstyre som gick till val på att sänka detsamma:
1. Högerregeringen har sänkt skatterna för de allra rikaste. Närmare hälften av skattesänkningarna har gått till den fjärdedel av befolkningen som tjänar mest. Den fjärdedel av befolkningen som tjänar minst har fått endast fått 6 procent av skattesänkningarna. Det har också inneburit en omfördelning till män på kvinnors bekostnad.
Sådana skattesänkningar leder inte till fler jobb eftersom resultatet inte är ökad konsumtion. Höginkomsttagare tenderar nämligen att hänge sig åt lyxkonsumtion. Om samma skattepengar hade investerats där behoven är störst, säg i skolan eller för att korta ner vårdköerna eller för att rädda industrijobben som Maud Olofsson ignorerat, hade lågkonjunkturen och arbetslösheten kunnat hindras eller dämpas. Vårdbiträdet, industriarbetaren eller läraren som köper dem där skorna eller jackan bidrar helt enkelt mer till samhällsekonomin än direktören. Det finns helt enkelt fler vårdbiträden, industriarbetare och lärare i Sverige än direktörer och Östermalmsbor och den första gruppen konsumerar mer tillsammans än den tidigare. Jobbskatteavdraget har helt enkelt varit ett ineffektivt sätt att skapa jobb, detta enligt regeringens egna beräkningar som visat att varje jobb som skapats genom reformen kostat en miljon kronor.
2. Högerregeringen har fryst anslagen till kommuner och landsting. Resultatet är nedskärningar. Det är ingen slump att SCB:s siffror visar att Bergsjön i Göteborg har drabbats hårdast. I takt med ökad arbetslöshet har de totala skatteintäkterna för Göteborgs Stad minskat. I kombination med de frusna anslagen till kommunen har den ickelagstadgade verksamheterna (fritidsgårdar, bibliotek etc) lagts ner och kraftiga nedskärningar utarmat de lagstadgade verksamheterna. Inte nog med att människor förlorar sina jobb, stadsdelar utarmas på social service som i sin tur förstärker det som alliansen kallar utanförskap. Ingen kommunal resursfördelningssystem i världen kan stoppa denna utveckling så länge inte kommunerna får högre statliga anslag.
3. Högerregeringen har låtit bli att investera. I en ekonomisk kris som den vi befinner oss i måste staten spendera pengar. Reinfeldt har gång på gång upprepat att alliansen har visat på regeringsduglighet eftersom finansdepartementen under Anders Borg hållit hårt i pengarna. Detta är felaktiga påståenden. Regeringen har inte hållit hårt i pengarna. Pengar, 100 miljarder i skattesänkningar närmare bestämt, har slösats. Regeringen har till och med lånat pengar för att genomföra skattesänkningarna. Dessa pengar och mer därtill hade kunnat investeras för att skapa arbetstillfällen och därmed stimulera ekonomin genom ökad efterfrågan.
Andra som bloggat: Ulla Andersson, Alliansfritt Sverige, Johanna Graf, Peter Andersson, Utredarna, Ekonomikommentarer, Ulf Bjereld, Fredrik Pettersson
I medierna: SVT, Dagens Arena, DN, GP