I samband med att svenska folket röstade nej till EMU för sju år sedan, var vi många som påpekade bristerna inom EMU:s konstruktion. I efterhand kan vi konstatera att många av de farhågor som vi på nejsidan uttryckte har besannats. I finanskrisens kölvatten blir exemplen på tillfällen där EMU-medlemskapet försvårar en effektiv krishantering allt fler. För några månader sedan var det Grekland som dominerade nyhetsrapporteringen kring krisen, idag handlar det om Irland.
Samtliga EMU:s medlemsländer – oavsett vilken ekonomisk situation landet befinner sig i – ska föra samma valuta- och penningpolitik, vilket betyder att man inte kan använda växelkursen eller räntan för att påverka det ekonomiska läget. Nu kan vi se att priset för detta är oerhört högt. När man ger upp möjligheten att föra en aktiv penningpolitik får andra delar av ekonomin anpassa sig. EMU orsakade inte finanskrisen, men konstruktionen har försvårat vägen ut ur krisen. Konsekvenserna har i flera länder blivit massarbetslöshet, nedskärningar och en fördjupad kris.
Irland är en utav de länderna i Europa som har drabbats hårdast av finanskrisen. Den irländska regeringen har mött krisen med mer utav den nyliberala politik som skapade krisen. Lönerna för offentliganställda har sänkts kraftigt och betydande nedskärningar har gjorts på välfärden.
Före finanskrisen var Irlands ekonomi kraftigt överhettad och på fastighetsmarknaden fanns alla tecken på att bubblan snart skulle spricka. Den irländska ekonomin skulle ha behövt kylas ned med högre räntor, men eftersom räntan inom EMU sätts utifrån ett slags genomsnitt för hela euroområdet, kom räntan att vara alltför låg för Irlands del, och därför har medlemskapet EMU bidragit till att försämra Irlands situation. Irland är inte ensam om att få sin situation förvärrad av medlemskapet, utan samma sak gäller egentligen Grekland, Spanien, Portugal och andra länder som har drabbats hårt av finanskrisen i Europa.
En del svenska politiker och debattörer har försökt att använda sig av finanskrisen för att återigen väcka frågan om ett svenskt medlemskap i EMU. Detta är givetvis helt vansinnigt, varför höjs rösterna om gå med i ett läge där de farhågor som nejsidan påpekade under folkomröstningen visar sig vara riktiga?
I finanskrisens spår är det tydligt att EMU inte kan vara ett verktyg för att stabilisera ekonomin, som många av förespråkarna har hävdat. I detta läge skulle det enda rimliga istället vara att börja diskutera hur EMU kan upplösas. Men en ekonomisk politik från vänster kan inte stanna vid EMU:s upplösande. Det krävs ett systemskifte inom den ekonomiska politiken, som minskar utrymmet för finansiell spekulation och istället ökar utrymmet för investeringar som skapar jobb, minskar klimathotet och bygger sen starkare välfärd.
Uttalande antaget av Ung Vänsters förbundsstyrelse 2010-11-28
För mer information, kontakta pressekreterare Miro Anter på 073 630 71 64 eller [email protected]