I dagarna har Ericsson bestämt sig för att sparka 1000-tals anställda. Bakgrunden till avskeden är vikande börskurser och förluster inom framförallt mobiltelefonin.
Reaktionerna på detta från fack och politiker har varit mycket märkliga. Man upprörs över att Ericsson inte är snälla och tar sitt samhällsansvar. Facken har ju ställt upp i alla år på nya krav från företagsledningen.
Hela debatten präglas av en fullkomlig brist på förståelse för hur det kapitalistiska samhället fungerar. Ericsson kommer aldrig att ta något samhällsansvar. Ericsson kommer aldrig att bry sig om sina anställda. Det enda syftet med företaget är ju att ge avkastning till ägarna. Det är så kapitalismen fungerar. Det är inget att bli moraliskt indignerad över. Ska man öka vinsten är det bra att säga upp folk.
Istället borde all den upprördheten riktas mot ett samhällsystem där de rika ägarna styr och ställer över samhället, bara på grund av att de har pengar. Ericssons ledning har inte valts i några demokratiska val. 2 ägare har 80 procent av rösterna samtidigt som de faktiskt bara äger 9 procent av aktierna. Detta faktum borde ta död på alla idiotiska myter om att vi alla är aktieägare och kan bestämma över ekonomins utveckling.
Nej, det är dags att lägga ned klassamarbetet. Varför lägger sig fackföreningsrörelsen platt? Varför organiseras inte omfattande strejker på Ericsson? är det inte dags för facken att sluta stryka en uppenbarligen inkompetent företagsledning medhårs och sätta hårt mot hårt?
Ericsson styrs idag precis som så många andra multinationella företag som en kommandoekonomi i stil med det forna östblocket. Bara de anställda har kompetens att se till att Ericsson fortsätter att utvecklas och ta fram nya produkter. Då vore det väl också rimligt att de anställda äger och styr företaget.
Bryt klassamarbetet! För ett Ericsson som ägs och styrs av de anställda.
Stockholm 20010328
Jenny Lindahl Persson,
ordförande Ung Vänster