Så kommenterar Ung Vänsters ordförande Ali Esbati den så kallade Göteborgskommitténs slutsatser. Kommittén har gjort en grundlig genomgång av händelserna i samband med EU-toppmötet i Göteborg i juni 2001. Kommittén har ett konkret lagförslag om införande av ett maskeringsförud. Man diskuterar också ny beväpning för polisen. Man riktar även en del kritik mot polisens insatser och organisation.
– Förslaget om maskeringsförbud införs under en stämning av hets och hysteri. För några år sedan rådde på goda grunder bred enighet om att ett sådant förslag är feltänkt och ger märkliga bieffekter. Nu förslås plötsligt på fullt allvar en lag som säger att den som ”i eller i anslutning till en folksamling på allmän plats helt eller delvis täcker ansiktet på ett sätt som försvårar identifikation”, ska kunna bötfällas eller dömas till fängelse.
Ali Esbati är med facit i hand kritisk till kommitténs intentioner.
– Man får en mycket bestämd känsla av att alla samtal med demonstranter och aktivister, alla resonemang om globalisering, maktlöshet och demonstrationsfrihet, bara är är ett dåligt spel för gallerierna. De konkreta förslagen pekar entydigt mot hårdare repression och vidgade befogenheter för polisen att utöva godtycke mot politiska demonstrationer. Det är tragiskt, säger Ali Esbati.
– Det positiva är att kommittén inte kan undgå att konstatera polisens tunga skuld till händelseutvecklingen. Precis som många ha påpekat gång på gång spelade den brutala och grundlösa stormningen av Hvitfeldtska gymnasiet en avgörande roll, liksom polisens olagliga agerande under ”genrepet” på Ekofinmötet i Malmö någon månad tidigare. Det upprörande är att detta inte föranleder kommittén att göra några konkreta rekommendationer. Polismäns systematiska och vitt omtalade förnedring av de boende på Hvitfeldtsa kommenteras med några meningar: ’Det är naturligtvis aldrig acceptabelt att polisen använder ett olämpligt språkbruk’, säger man till exempel. Det är uppseendväckende svagt.
Ali Esbati menar att kommittén trots rapportens omfattning inte uppvisar någon större förståelse för viktiga delar av händelseförloppet.
– Man kan nästan se en slags besatthet med marginella grupperingar. Någon borde räkna hur många gånger förkortningen AFA förekommer i rapporten. återigen får vi redovisat för oss en bild av dessa dagar i juni som en tvekamp mellan polisen å ena sidan och grupper av maskerade våldsverkare å andra sidan. De tusentals människor som demonstrerade för att visa upp en politisk åsikt – och de arrangörer som genomförde fredliga, breda demonstrationer – osynliggörs i stort.
– Ett illa genomtänkt maskeringsförbud i lag och fler vapen till polisen är knappast rätt väg att gå om man vill lugna ned situationen vid politiska manifestationer. Nu föreslår kommittén dessutom större samverkan mellan den öppna polisen och Säpo. Med tanke på den paranoida världsbild och stundtals chockerande inkompetens som säkerhetspolisen genom åren visat prov på, är den första fråga man ställer sig om man borde skratta eller gråta, avslutar Ali Esbati.
För mer information, kontakta Ali Esbati: 0733 706 426