I den svenska vintersportorten åre har svensk idrott genom åren visat upp sig från sin bästa sida. åre Slalomklubb har stått som värd för 18 Alpina världscupsarrangemang, många av klubbens åkare har nått internationella framgångar, med bland annat OS-guld och världscupssegrar i meritlistan.
Den 24-25 maj blir åre nu också platsen för en annan svensk paradgren, som även den rör sig på det sluttande planet: världscupen i dubbelmoral.
Sverige är ännu så länge militärt alliansfritt, samtidigt låter vi militäralliansen NATO med associerade partnersländer hålla toppmöte i Jämtland.
För så fungerar svensk utrikes- och säkerhetspolitik numera, att det som sägs är inte detsamma som det som menas. Och det som sker när vi samövar och går på konferenser med NATO, skall inte övertolkas, det är väl bra med samarbete?
Men det är svårt för att inte säga omöjligt, att inte tolka det euro-atlantiska partnerskapsrådet i åre som något annat än ännu ett närmande till NATO. Hur mycket kan vi närma oss innan vi ansöker om medlemsskap?
På Folk och Försvars rikskonferens 2005 flaggade öB, Håkan Syrén för att alla funktioner som inte är absolut nödvändiga för att delta i internationella uppdrag kan komma att avvecklas. Det gäller t ex hela ubåtsvapnet eller samtliga stridsvagnsenheter.
Det som håller på att ske är att vi bygger ett försvar som bara kan fungera i samarbete med andra länders försvar. Därmed omöjliggörs – rent praktiskt – fortsatt militär alliansfrihet. Skulle Sverige hamna i krigsfara är vi beroende av att få hjälp från annat håll. Som av en slump, samövar vi med EU och NATO.
Men några ömsesidiga försvarsgarantier har inte givits, rent formellt, mellan Sverige och NATO. Det gör vår nuvarande säkerhetspolitiska position ganska vansklig. Vi avvecklar vår egen militära försvarsförmåga utan att skaffa garantier för att vi får stöd i händelse av krig. Självklart är det bara ett övergångstillstånd, målsättningen för försvarspolitiken är att ersätta den nedrustade egna militära förmågan med ett inträde i NATO.
Under största tystnad förs Sverige in i NATO. Det sker genom att gränsen successivt flyttas för såväl definitionen av vår alliansfrihet som för vår medverkan i NATO-leddainsatser. Vid samma Folk och Försvar sade Leni Björklund att försvarets huvuduppgift är att producera militära förband som kan skickas utomlands med mycket kort varsel, ”ledda av FN, EU eller Nato”
Notera detta lilla "eller", svensk trupp skall agera under ledning av NATO om FN saknas i aktionen. Och det gör FN alltoftare, som i Irak och Afghanistan. Helt enkelt därför att stormakterna valt att förvandla FN till ett rundningsmärke. När Sverige öppnat upp för att ingå i renodlade NATO-koalitioner bidrar vi till den utvecklingen.
Innebörden i den svenska alliansfriheten har också förändrats successivt. Från den tidigare mycket tydliga praxisformuleringen "Alliansfrihet i fred med bervarad möjlighet till neutralitet i händelse av krig" har försvarministrarna avlöst varandra i gradvisa glidningar i sina utrikespolitiska förklaringar. Numera är Sverige "Militärt alliansfritt" med möjlighet till neutralitet i händelse av "krig i vårt närområde".
Den förändrade formuleringen med tilläggen "militärt" och "i vårt närområde" har öppnat upp ett bråddjup av urholkningar.
Vi deltar idag med trupp under NATO-kommando på flera platser i världen. Vi låter den främmande militäralliansen med krigsförbrytare bland företrädarna sammanträda i vår vackraste fjällvärld.
Den alliansfrihet som hållit oss utanför krig är i praktiken fullständigt underminerad. Men ändå väljer Leni Björklund och regeringen att fortsätta låtsas som ingenting kommer ske. Det är synd att det bara finns två politiska partier, folkpartiet och moderaterna, som vågar stå för den säkerhetspolitiska omsväningen fullt ut. Resten talar luddigt i sina små von Sydowskägg om det som vi alla vet: vi är påväg in i NATO med samma hastighet som en kryssningsmissil.
Det är kanske det allvarligaste. Att omorienteringen sker utan allmän debatt, trots att dagordningen uppenbarligen ligger klar sen länge. Vår (militära) alliansfrihet angår fler än militären, det är en angelägenhet för varje svensk medborgare. Därför kan alliansfriheten inte förhandlas bort i slutna rum och presenteras som ett fakutm.
Därför är protesterna som organiseras mot toppmötet i åre bra och nödvändiga! När högdjuren träffas trampas det friskt på gräsrötterna. Men gräset i Jämtland är tack och lov av det starkare slaget. På initiativ av Nätverket för fred och demokrati organiseras protester mot toppmötet som visar att förändringen av svensk säkerhetspolitik fortfarande inte kommer kunna genomföras utan motstånd. Vi vet vad som är på gång, vi håller oss informerade.
Protesterna riktar sig mot såväl urholkandet av svensk neutralitetspolitik som mot NATO:s och USA:s strävan efter världsherravälde.
Parollerna är:
– Inget svenskt deltagande i NATO!
– Sverige skall lämna Partnership for Peace!
– Inga svenska militära insatser utomlands utan tydligt FN-mandat!
– Mot NATO och USA:s strävan efter världsherravälde
Förutom demonstrationer ordnas en mängd andra folkliga aktiviteter mot toppmötet under de två dagarna i Jämtland. Jämtland och åre tillhör inte NATO, inte de här dagarna heller.
Protester ordnas också på andra håll i landet. Läs mer på t ex: http://www.motkrig.org/
Erik Berg
Ung Vänsters verkställande utskott
Stockholm 050522