Idag skriver flera tidningar om den godtyckliga betygssättningen. Både Svd, DN och GP raporterar om Skolinspektionens undersökning där 70 000 nationella prov har rättats om. Och ska man tro underökningen kan det skilja rejält hur olika lärare väljer att sätta betyg.
På flera ställen hade mer än hälften av eleverna fått ett felaktigt betyg och för var nionde elev sätter Skolinspektionen IG där läraren har bedömt ett MVG. I en skola i Södertälje hade de egna lärarna satt för höga betyg på samtliga elever utom en.
Det är väl inte direkt nån överraskning att betyggsättningen är godtycklig. Man kanske får löfte om ett VG, men när slutebetyget kommer har det löftet förvandlats till ett G. De kriterier som finns idag tolkas väldigt olika av olika lärare, så pass att vad som krävs för ett visst betyg kan skilja sig enormt inom en skola. Än värre blir det när man jämför mellan skolor eller mellan städer. Samtidigt finns ingen möjlighet att överklaga sina betyg. Har du fått en felaktig bedömning är du så illa tvungen att dras med det oavsett hur mycket du egentligen kan. Det är en otrolig rättsosäkerhet som inte skulle godtas någon annanstans.
Det finns massa fina skrivningar i olika skolpolitiska dokument om alla elever rätt att lära sig utifrån sina egna förutsättningar. Problemet är att när skolan samtidigt dräneras på resurser, tvingas skära ner på personal och öka antalet elever i klasserna så är det ingenting annat än floskler. Varje år försvinner enorma summor iväg till privatskolornas riskkapitalbolag. Det är pengar som hade kunnat användas för att se till att alla elever uppnådde kunskapsmålen, anställa fler lärare och se till att folk faktiskt trivs i skolan. Resurserna i skolan ska gå till elever och lärare, inte till att göra svinrika aktieägare i skatteparadis ännu lite rikare. Det handlar om att öka kunskapen, inte bara betygen.