Och så kom utspelet om arbetskraftsinvandring. Inget nytt under solen. Sveriges gränser ska öppnas för människor utanför EG/EES. Bra! Vänsterpartiet drev frågan redan innan millennieskiftet. Förslaget som regeringen lägger fram med stöd från Miljöpartiet handlar dock om något helt annat.
Regeringen och miljöpartisterna blandar nämligen ihop korten. I det gemensamma utspelet på DN Debatt skriver dem bland annat,
“Många människor riskerar livet när de försöker ta sig hit i sin strävan efter en bättre tillvaro. Fruktansvärda bilder från Medelhavet och Kanarieöarna på överfulla båtar med desperata människor är något vi känner igen alltför väl. De visar tydligt att det måste öppnas fler vägar för dem som vill komma hit för att arbeta. Sverige går nu före och kan utgöra ett föregångsexempel för övriga Europa.”
Och vidare,
“Vår gemensamma utgångspunkt är att migration är en positiv del av en alltmer globaliserad värld. Vårt samhälle berikas och görs mer dynamiskt. För vissa skapas möjligheter till nya utmaningar och vidgade horisonter. För andra skapas vägar till frihet från förtryck eller en bättre ekonomisk framtid. En utveckling mot stängda gränser och murar kring Europa måste undvikas till varje pris.”
Regerigen föreslår också att en möjlighet ska införas “för asylsökande som under handläggningstiden etablerat sig på arbetsmarknaden att under vissa förutsättningar söka arbetstillstånd direkt från Sverige.”
Jag måste upprepa det som har sagt flera gånger förut – arbetsmarknadspolitik blandas ihop med asylpolitik. Införandet av arbetskraftsinvandring riskerar därmed att i allt större utsträckning än idag utestänga människor som är i behov av en fristad undan krig och förföljelser. Att asylsökande hänvisas till att leta arbeten för att få uppehållstillstånd är oacceptabelt! Det är därför överaskande att Miljöpartiet som varit drivande för en human asylpolitik hänger sig åt att stödja högern. Miljöpartiets agerande innebär nämligen ett raserande av de sista byggstenarna i den svenska asylpolitiken. Läs Kalle Larssons kommentar här och här.
Miljöpartiets agerande blir å andra sidan mer logiskt om man studerar lagrådsremissens direkta konsekvenser på arbetsmarknaden. Regeringen har konsekvent bejakat arbetsgivarnas intressen på bekostnad av arbetstagares rättigheter, löneutveckling och försäkringar vid arbetslöshet. Denna politik fördjupas nu när arbetskraftsinvandringen ska regleras efter arbetsgivarnas behag. Josefin Brink sätter huvudet på spiken i en kommentar till utspelet,
“Den modell som regeringen och miljöpartiet företräder bygger helt på arbetsgivarnas behov. Att arbetsgivarna själva ska bestämma behovet av arbetskraft, utan hänsyn till om kompetensen finns i landet, riskerar att undergräva villkoren på den svenska arbetsmarknaden. Utan arbetsmarknadsprövning är risken är att dessa personer hamnar i en underlägsen situation och inte ges möjlighet att tillvarata sina intressen.”
Det finns inte heller någon garanti för att kollektivavtalen ska följas. Det hänvisas istället till praxis och alla vet vi hur det är med den saken i dagens Sverige. Regeringen har gång på gång visat att kollektivavtalen ska aktivt och medvetet undermineras. Milöpartiet är också känt för att ha en arbetsmarknadspolitik som det i grunden delar med högern. Partiet agerar antifackligt och blundar medvetet för den grundläggande konflikten på vilken arbetsmarknad som helst, nämligen motsättningen mellan arbete och kapital.
En aspekt som också har berörts av Vänsterpartiet är hyckleriet om de papperslösa och deras situation. Regeringen borde ju rimligtvis lösa de papperslösa situation med förslaget men de papperslösa har totalt ignorerats. Med andra ord kan exploateringen av människor som av ren desperation söker arbeten med låga löner och dålig arbetsförhållanden fortsätta.
Att Miljöpartiet hamnat i famnen på högerrregeringen säger en hel del – nämligen att politiskt rättshaverism går före politikens påverkan på människors vardag och att begäret efter ministerposter vid en eventuell valseger är så stark att Miljöpartiet är berett att göra avkall på sin politik för att få passa in. Det senaste utspelet får väl ses som ett utpressningsförsök gentemot socialdemokratin. Det är tveksamt om det får den sökta effekten.
Nu vet i alla fall de flesta var Miljöpartiet står i arbetsmarknads- och asylfrågor. Det är nyttigt.