Debatten inleds med frågan om hur kollektivavtalen påverkas av EU-reglerna. Bakgrunden är förstås bland annat Lavaldomen, som slog fast att facket i Sverige inte får ta till stridsåtgärder för att få ett företag från ett annat EU-land som bedriver verksamhet i Sverige att teckna ett svenskt kollektivavtal. Resultatet av Lavaldomen, beslutad i EG-domstolen, är att det är fritt fram att diskriminera utländska arbetare i Sverige. Det är tillåtet att betala en byggjobbare lägre lön om hon eller han kommer från Lettland, än man skulle betalat en svensk byggjobbare. Frågan som ställs i debatten, är hur Sahlin respektive Reinfeldt ställer sig till det här. Sahlin börjar med att kritisera reglerna och säger att varje land måste få bestämma över sin arbetsmarknad. Reglerna måste ändras. Reinfeldt slirar lite, men säger att moderaterna är överens med socialdemokraterna: den svenska modellen ska bli kvar. Han ser dock inte Lavaldomen, eller utstationeringsdirektivet som den baseras på, som ett problem.
Problemet är att vare sig socialdemokraterna eller moderaterna har gjort någonting för att få till stånd en sådan regeländring. Man hade chansen för några månader sedan, när riksdagen skulle besluta om Lissabonfördraget. Man borde ha villkorat undertecknandet med att få ett skriftligt undantag för den svenska arbetsmarknadsmodellen. Man borde ha ställt de krav man i debatten säger sig ställa. Men ingenting gjordes. Utan krav, utan förhandlingar skrev man glatt under det nya EU-fördraget. Vi står fortfarande i samma läge: det är idag inte tillåtet för facket att ta strid med utländska företag i Sverige för kollektivavtal. Självklart kommer det att få konsekvenser på arbetsmarknaden. Dörren står öppen för lönekonkurrens, och det i ett läge då massarbetslösheten sprider sig över Europa.