Hem / Blogg / EMU-nostalgi

EMU-nostalgi

12 januari, 2008

Jag klickade mig fram till DN debatt i morse och kände nostalgin svepa över mig. Där skriver nämligen förre riksbankschefen Lars Heikensten att Sverige borde gå med i EMU. Nu har grejer hänt sedan folkomröstningen, nämligen. Inte på det ekonomiska området, dock. Han erkänner att vi i Sverige haft en liknande ekonomisk utveckling som EMU-länderna (tro fan det när vi för i princip samma ekonomiska politik). På tvärs med alla av borgerligeheten och ja-sägarna uppfunna myter, menar han dessutom att EMU inte har inneburit det ekonomiska under vi under folkomröstningskampanjen blev lovade. Heikensten lägger därför de ekonomiska argumenten åt sidan, om än med brasklappen att även om det inte spelat någon roll att Sverige “stått utanför” så kanske det ändå spelar lite roll, så nog spelar det roll alltid!

Det är istället inflytandeargumentet som Heikensten dammar av. Det är här nostalgin kommer in. Det är precis som 2003, då ja-sidan hade väldigt tunt på fötterna när det gällde konkreta argument. Istället kommer mumbojumbot och skrämseltaktiken. “EMU är bra för freden”, “Om vi inte är med, får vi inget inflytande”. För det första – vi bör naturligtvis inte ha inflytande över EMU idag. Lika lite som vi borde ha inflytande över, säg, Norges eller Kanadas valuta. För det andra är inflytandeargumentet på grund av EMU: s snillrika konstruktion fullkomligt irrelevant. EMU styrs inte av medlemsländerna, tvärtom är det förbjudet för europeiska centralbankens direktion och de riksbankschefer som kan ingå i ECB: s råd, att ta nationella hänsyn när de ska fatta beslut. Menar Lars Heikensten alltså att Sverige aktivt ska gå in för att bryta mot reglerna för att skaffa sig inflytande?

Nej, jag tror det är bäst att vi låter bli att kasta folkomröstningsrelultatet i sjön. Det här med att ha en egen valuta är helt enkelt inte så himla pjåkigt, fortfarande. Men nog spritter det till lite i kampanjnerven ändå, när debatten kommer på tal igen. Jag är fullkomligt övertygad om att nej-sidan skulle vinna återigen. Vågar du verkligen chansa, Heikensten?