Med folkomröstningen om EMU avgjordes en av de senaste decenniernas största demokratistrider i Sverige. Vi vet hur det gick. Folket vann. Det politiska och ekonomiska etablissemanget försökte trycka in Sverige i ett projekt som effektivt begränsar folkstyret. Svenska folket insåg precis vad frågan handlade om. Enligt vallokalsundersökningarna var demokratifrågan den allra främsta anledningen till det tydliga nejet. Ett så tydligt resultat måste få konsekvenser. Annars väntar en ännu djupare legitimitetskris för den representativa demokratin.
Folkliga krafter i bred bemärkelse måste nu ta ett särskilt ansvar för folkomröstningsresultatet.
Svenska folket har sagt ett klart nej till ökad överstatlig styrning. Det är ett självklart val ur demokratisk synvinkel.
Folken har tillkämpat sig demokratiska institutioner och politisk makt, som kan utgöra en otillräcklig men dock reell motvikt mot elitvälde och mot kapitalets godtycke. Något motsvarande finns inte på EU-nivå. Det finns inget europeiskt folk, ingen gemensam europeisk debatt, ingen gemensam folklig kultur där man hittar de passande verktygen för att håna och ifrågasätta makten. Det är därför eliterna så gärna vill ta sig dit. Där andas de lättare. Där frotterar de sig med sin likar än mer ostört.
Distansen till vanligt folks livsvillkor driver fram en föraktfullt von oben-attityd. Det har också gett utslag hos små delar av vänstern. Men den vänster som lierar sig med de vältaliga eliterna istället för ett frustrerat folk diskvalificerar sig som samhällsförändrande kraft. Det såg vi senast i folkomröstningsresultatet då den
federalistiska vänstern trycktes tillbaka av ett massivt folkligt stöd för det nationella
självbestämmandet och mot federala floskler, så väl från nyliberala ledarsidor som den verklighetsfrånvända chicvänstern.
Det är nu ännu viktigare än förut att ta strid mot EU-byråkratins strävan efter ökad överstatlighet. I det nya förslaget till ny konstitution för EU finns långtgående skrivningar om mer överstatlighet, med öppningar för gemensam beskattning och
gemensam militärmakt. Detta måste belysas. När utvecklingen i EU ständigt går i rakt motsatt riktning jämfört med det som stora befolkningsgrupper önskar måste även möjligheten att lämna unionen kunna diskuteras.
Folkomröstningsresultatet visar ett brett stöd för en politik som minskar klyftorna i makt, inflytande och inkomster. Elitens löner och förmåner kan inte tillåtas springa iväg på vanligt folks bekostnad. Makt måste tillbaka till folk och folkvalda – bort från byråkrater, lobbyister och anonyma styrelseproffs.
Det finns en rad viktiga reformer som kan fördjupa folkstyret. Det behövs en offensiv bostadspolitik som tar strid mot segregationen. Arbetsrätten måste stärkas för att minska maktlösheten på jobbet. Samförståndsandan i politiken – som är till för att dölja den intressekonflikt politik handlar om – måste brytas. Vi behöver knappast en ytterligare devalvering av värdet på våra röster – tvärtom.
Vi vet hur viktigt det var att vinna folkomröstningen. Men eftervalsdebatten har visat elitens folkförakt i ännu öppnare dager. En ny strid har alltså inletts.
Ung Vänsters förbundsstyrelse 030928