I mars detta år så ska förslaget om tillståndsplikt för skyddade boenden och omhändertagande av medföljande barn till mammor som flyr från våld träda i kraft. Från Ett fönster av möjligheter, ett förstärkt barnrättsperspektiv på barn på skyddat boende (SOU 2017:112): “När en våldsutsatt vårdnadshavare tar med sig barn till ett skyddat boende ska socialnämnden utöver beslutet om insats till den vuxna även fatta ett beslut om barnet.” Detta betyder att utöver en ökad mängd pappersarbete för existerande kvinnojourer och en större tröskel för att ens få kalla sig det, så kommer risken öka för att kvinnor och barn stannar i våldsamma relationer. ROKS, Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige, skriver på sin hemsida vad de anser att förslaget kommer innebära: “Vi vet av erfarenhet att kvinnor inte söker stöd om det finns minsta risk att förlora sina barn. Det är ofta också vad pappan har hotat med, ”jag ska se till att soc tar barnen”. Och barnens behov handlar om trygghet och vetskap om att mamman också mår bra. Att bygga in hotet att separera mamma och barn är därför att stänga dörren till skyddet, och det är ett svek mot både kvinnan och barnet.”
Vi måste se till såväl barnets som mammans bästa. Att ett barn som kommer från en våldsam bakgrund separeras från den trygga föräldern riskerar väldiga skador för båda parterna. Därför kräver vi i Ung Vänsters feministiska utskott att lagförslaget kring omhändertagande enligt särskild lag ska skrotas. För att satsa på barnets bästa snarare än barnets värsta krävs ökade resurser till kvinnojourer såväl som mer personal till socialtjänsten, istället för att belasta dem med dyra lagförslag som inte kommer att fungera i praktiken. Det svenska samhället bör i större utsträckning satsa på Norrlands-/Finlandsmodellen där kvinnojourerna själva, i samarbete med mamman, avgör hur mammans och barnets hjälp ska se ut. Denna modell innebär en större självständig frihet att erbjuda det stöd som de våldsutsatta kvinnorna faktiskt behöver. Det innebär också att Socialtjänsten, som redan är otroligt belastad, slipper detta arbete.
För att avsluta epidemin som är mäns våld mot kvinnor måste vi kunna behandla de kvinnor och barn som har blivit utsatta. Det är omöjligt på de premisser som detta lagförslag ger oss. Ett stopp på våldet kommer aldrig komma så länge offren, av rädsla för att lämna, tvingas vara kvar i det.
Ung Vänsters feministiska utskott