I kvällens Agenda på SVT sändes ett inslag med titeln ”Unga och bortskämda?”. I inslaget, som under kvällen också har körts i en kortare variant i Rapport, besöker reportrarna Unnaryd, i Hylte kommun. Där finns uppenbarligen en fabrik som har svårt att få tag på arbetskraft. Agendas besked är att unga inte vill få smuts under naglarna, utan är för bekväma för att ta de jobb som finns.Jag har ärligt talat tröttnat på att se tv-inslag och läsa artiklar på temat hur bekväm och bortskämd min egen generation är. Den generation jag tillhör har konsekvent satts på undantag. Sanningen är att vi har vuxit upp i en tid då massarbetslösheten har bitit sig fast och otrygga anställningar blivit det normala. I massarbetslöshetens tidevarv ska den som har ett jobb vara tacksam. Vi lär oss den hårda vägen att ungdomars arbetsmarknad inte är en plats där man ställer krav. Varje vilja till förändring möts med mantrat: ett slitigt/lågavlönat/otryggt jobb är bättre än inget jobb alls. Problemet är inte att ungdomar är för bekväma, problemet är att vi har alldeles för låga förväntningar på samhället.
I Aktuellts 21-sändning tipsas tittarna om Agendas inslag. Programledaren talar om ungdomar som hellre lever på bidrag än tar de jobb som finns. Den bild av ungdomars villkor som allt oftare förmedlas är falsk och förljugen. Vår verklighet – som den verkligen ser ut, inte myterna om den – skildras aldrig. Man borde faktiskt kunna kräva mer, när ett seriöst tv-program i en av public service-kanalerna diskuterar arbetslöshet.
För den som verkligen vill veta, är det inte svårt att ta reda på hur landet ligger. Siffrorna talar sitt tydliga språk. Arbetsförmedlingens månadsstatistik för juli visar att det på drygt 70 000 lediga platser går närmare 700 000 sökande. I Hylte kommun, där lättjan – om man får tro Agenda rätt – verkar vara i det närmsta epidemisk, visar samma siffror hur 558 arbetslösa tävlar om 53 arbetstillfällen. Är det ungas sviktande arbetsmoral eller är det den ekonomiska politiken som är problemet?
Det går inte att bekämpaarbetslösheten med pepptalk och attitydförändringar. Det som krävs är en ekonomisk politik som ser till att nödvändiga investeringar genomförs. Slit och släng-anställningarna, som gör att unga hela tiden fastnar med ena foten utanför arbetsmarknaden, måste bort. Istället för moralkakor måste ungdomar få yrkesutbildningar som ger oss en starkare ställning på arbetsmarknaden.
När de i Agenda talar om att ställa krav, menar de allt annat än att vi ska kräva av samhället att göra något åt arbetslösheten.