Flexibel betyder böjlig, anpasslig. Detta är vad vi förväntas vara i den så kallade nya ekonomin. Mediamässiga män och kvinnor hävdar dagligen att det är andra villkor som gäller idag, villkor som kräver att vi vanliga dödliga ska vara mer flexibla.
Ett exempel på detta är att de borgerliga partierna och SAF vill ta bort det de kallar krångliga regler på arbetsmarknaden. Bland annat handlar det om den så kallade turordningsregeln, det vill säga principen sist in – först ut. De säger att detta missgynnar ungdomar, eftersom det sitter gamla proppar och tar upp plats för yngre förmågor.
Gamla proppar kan de verkligen vara själva. Om det blir helt upp till chefen att bestämma vem som ska gå när man ska banta personalstyrkan, är det självklart den som sticker ut hakan och försvarar sina och arbetskamraternas intressen mot chefen som ryker först.
Av de ungdomar som har arbete idag är mindre än hälften fast anställda. Resten arbetar på korttidsanställningar som vikariat eller projekt, eller som behovsanställda, där anställningstrygghet i praktiken bara finns från arbetsdagens början till slut. Varje ny dag är osäker. Jag har själv haft flera jobb med sådana anställningsförhållanden, eftersom det för en lågutbildad kvinna runt 25 är svårt att få något annat.
Det slutar lätt med att man står helt utan rättigheter som att ta ledigt, arbeta fackligt eller ta semester. I praktiken kan man inte heller sjukskriva sig eller protestera mot att man inte får lön för all den tid man jobbar, eftersom det alltid finns andra som kan ta ditt jobb.
Ytterligare många arbetar under slavliknande förhållanden i olika åtgärder, där man arbetar heltid för en tusenlapp i månaden, utan fackliga rättigheter eller möjlighet till tjänstledigt eller semester. Ofta är ersättning för att klara sitt uppehälle som arbetslös villkorat till att man accepterar dessa villkor.
Kostym- och räknenissarna som upptar TV-medierna för att prata om framtiden, påstår att reglerna på arbetsmarknaden hindrar de goda och snälla företagarna att anställa folk. Dessutom är de arbetslösa lata, det är deras eget fel att det inte finns jobb. Men hur skulle det bli fler jobb bara för att de arbetlslösa söker trettio jobb om dagen? Eller av att det blev lättare att sparka de som vågar säga emot chefen?
Förklaringen är rätt enkel. Det blir inte fler jobb, men företagen får billigare arbetskraft. Det är klart att en VD vill göra bra resultat. Och bäst resultat kan man göra med en sån arbetsmarknad som de säger att vi ungdomar vill ha.
Det är därför det behövs motkrafter. Alla vårdbiträden, sjuksköterskor, lagerarbetare, städare, barnomsorgspersonal, kontorister, hotell- och restauranganställda, industriarbetare, handelsanställda, vikarier och projektanställda, alla som går på söka jobb-kurser, Nisse från Manpower och alla andra som känner igen sig i liknande villkor, krök inte rygg organisera er! Vi har en värld att vinna.
Jenny Lindahl
Ordförande Ung Vänster