Den 17 juni dras regeringens proposition “En anpassad försvarsunderrättelseverksamhet” inför beslut i riksdagen. Det är det kvalitativt största bakslaget i modern tid för svenska medborgares demokratiska fri- och rättigheter. Förslaget har hackats sönder av remissinstansers kritik och bordlades av oppositionen när högern försökte driva igenom det förra året.
I början av 2007 avslöjade Ny Teknik signalspaningens utformning. Telefonsamtal, e-mail, fax och sms-trafik till och från Sverige kommer att tappas av från nätet. Därefter sker spaning på den inhämtade informationen – speciella sökord kommer att användas.
Även om spaningen rör trafik som passerar in eller ut över landets gränser och påstås av regeringen ha målet att spana på trafik som “rör utländska förhållanden” är det uppenbart att alla svenskar kommer att övervakas, även om det finns sätt att kringgå spaningen. Starkare kryptering är ett sådant sätt och gratis programvara finns idag tillgängliga för allmänheten att tanka ner. Sannolikt kommer inte gemene man att ta sig mödan att kryptera sin trafik. Det är snarare så att att den som planerar brott kommer att undvika spaningssystemet genom mer eller mindre avancerade krypteringsalgoritmer. Argument som krafttag mot organiserad brottslighet och terrorism är därmed ihåliga. I grunden är regeringens mål att flytta gränsen för vilka tvångsmedel som ska vara tillåtna att utsätta medborgarna för. Och historien visar att inga tvångsmedel införs för endast en kortare övergångsperiod. Om regeringens proposition klubbas igenom den 17 juni har ett omfattande övervakningssystem påtvingats medborgarna. Övervakningssamhället är därmed här för att stanna.
Att förslaget skulle röstas ner verkar i dagsläget osannolikt. Samtliga fyra “demokratiälskande” regeringspartier kommer att sluta upp bakom propositionen. Lagen kan träda i kraft redan den 1 juli. Att det är bråttom framgår av ett uttalande från centerpartisten tillika ledamoten i försvarsutskottet, Stefan Danielsson.
“[V]i vill inte göra en stor remissrunda och riskera ytterligare en bordläggning. Man ska vara medveten om integritetsaspekterna men vi anser att den här lagen behövs.”
Minoritetsbordläggningen väger noll och det stora missnöjet bland folk och remissinstanser ännu mindre.
Samtidigt som vi närmar oss dagen för den största inskränkningen i den personliga integriteten i modern tid, uppvisar ett antal liberaler oanade skådespelarkonster – med känslor, drama och allt. Fredrick Federley ger provsmak på självömkan. Efter ett års betänketid borde de som våndas inför omröstningen vara på det klara med vad som är det rätta. Det är nu det gäller! Ställer de sig bakom demokratin och blir dess försvarare eller håller de varandra om ryggen och säkrar politiska karriärer? Vi får vänta till den 17 juni ett mått på hållfastheten i liberalernas ryggrad.
Under tiden som högern lägger till den sympatiska approachen, vill jag påminna om att propositionen inte existerar i ett vakuum, utan snarare i ett allmäneuropeiskt sammanhang som har stöpts fram efter hösten 2001. Terrorlagstiftning, ökad övervakning, militarisering samt undfallenhet inför USA:s nykoloniala expeditioner är en helhel – en arsenal av åtgärder som stiger som rök ur de askhögar som västvärldens militära åtaganden lämnat efter sig. Med tanke på att svenska liberaler, som Federley & C0, tillhört de främsta anhängarna av denna utveckling vore det inte överaskande om just de tryckte på den gröna knappen vid omröstningen den 17 juni.