Det råder ingen tvekan om att muslimer och araber har pekats ut som de nya hotbilderna. Vi tog en fika med Omar Mustafa, styrelseledamot i organisationen Sveriges unga muslimer, och pratade om Danmark, terrorism och konsten att bygga en karriär på att hetsa mot muslimer.
Sveriges Unga Muslimer (SUM) grundades alldeles i början av 90-talet i skuggan av lasermannens härjningar och Ny demokratis smygande framgångar. Några lokalföreningar och moskéernas ungdomssektioner gick ihop för att samordna en mer vidsträckt organisation på nationell nivå. Omar Mustafa sitter i organisationens styrelse. Han är 22 år, bor i Tensta i Stockholm och har vid sidan av styrelseuppdraget i SUM även ett styrelseuppdrag i FEMYSO som är paraplyorganisationen för europeiska muslimska ungdoms- och studentorganisationer.
-När vi startade SUM pratade man om alla invandrare som problemet. Nu pratar vi bara om muslimer, konstaterar Omar.
Han är på det klara med att en islamofobisk våg sveper över världen, inte minst i Europa där högerextrema partier har fått en allt större roll. Mediabilden av muslimer brutaliserades efter 11 september och i samband med det som betecknas som "kriget mot terrorismen". Efter attackerna mot Worlds Trade Center kablades bilder på muslimska män i gevär ut i all världens massmedia. Fienden var sedan länge utpekad. Om mediebilden av muslimer innan 11 september målades i exotiska och spännande färger blev det en hetsjakt på samma grupp efter händelserna i New York. Rapporteringen blev extremt negativ och skuldbeläggande. Moskén i Stockholm fick ha övervakning dygnet runt. Men att korta klipp från skäggiga gubbar med aggressiv uppsyn visas upp i tv har fungerat destruktivt.
– Ingen säger att hela deras byar precis jämnats med marken och hela hans släkt har dött. Man ser bara en man som skriker. Bilden blir att muslimer är skäggiga, arga och våldsbenägna. Då, precis efter 11 september la man all skuld på muslimer. Hoten mot oss blev stora. Vi fick utstå hot, bränder, stenkastare och kvinnor i sjal trakasserades på gatan. Man blev ständigt anklagad.
Utpekningshysterin har utvecklats till en större trend, en slags islamofobi. Omar menar också att det finns dom som skiljer på det som grundar sig i rädsla och okunskap, alltså islamofobi och det som är medvetna kampanjer mot islam och muslimer. Och att det finns tendenser av båda delarna. Olika rapporter visar att allt fler människor är negativa till islam och muslimer. Men det är inte så konstigt när man varken har grannar, arbetskamrater eller vänner som är muslimer. Då har man bara mediabilden att lita till. Men det finns också andra orsaker.
-Sen handlar det om etablerade regeringspartier och etablerade politiker som driver kampanjer mot islam. Jag vill inte skylla på något parti, det är synd att göra det, men det finns enskilda politiker och journalister som bygger sin karriär på islamofobi. Det har blivit legitimt. Hade man bytt ut ordet muslim mot någon annan grupp i det där artiklarna och uttalandena hade folk blivit chockade. Vi är inte rädda att ta upp det, vi har bjudit in dem och diskuterat med dem.
En som enligt många har givit ett ansikte åt islamofobin torde vara integrationsminister Nyamko Sabuni som gjort sig ett namn genom att lansera förslag som obligatoriska gynekologiska undersökningar för invandrartjejer och slöjförbud. Hon var också tidigt ute och försökte etablera begreppet hedersrelaterat våld, ett begrepp som förknippats med islam och förlegade muslimska traditioner. Gigantiska resurser har lagts på att utreda och belysa fenomenet. Sabuni har till och med skrivit en bok i ämnet.
Men har det verkligen med islam att göra?
-Vi ställer oss starkt emot det här. Det här är verkligen någonting som inte har med islam att göra. Det finns överallt. Det är ett sjukt mänskligt beteende. Varför vill man så gärna koppla det till islam, vad är meningen, jag förstår det inte, vad är man ute efter? I sak är det fel, det här är helt mot islam. Att sånt finns hos muslimer stämmer. Precis som i övriga samhället. Dom flesta som dödar en familjemedlem hamnar på psyket. Är det en muslim är det direkt hedersvåld, hedersrelaterat, islam och hela köret. Muslimer bedöms mycket hårdare, man ser ner på oss. Som om alla vore våldsbenägna. Det är en del av islamofobin.
Den övergripande ambitionen för SUM är att stärka den svensk-muslimska identiteten och samhörigheten. Man anordnar sommarläger och konferenser för sina medlemmar som ska fungera som viktiga mötesplatser. Det är viktigt att känna att det finns andra muslimer i landet och tryggheten i det. Men man arbetar även utåtriktat med skolinformatörer och seminarier. Den mesta verksamheten sker dock lokalt. Det senaste är en kampanj mot just integrationsministern Nyamko Sabuni som samlade ett stort antal föreningar och som många av SUM:s lokalföreningar anslöt sig till.
Men samtidigt tycker han att Sverige är ett av de tryggaste länderna i jämförelse med många andra länder i Europa. Den islamofobiska vågen har slagit extra hårt mot vissa länder. Särskilt talande är utvecklingen i vårt sydvästra grannland Danmark. Där är stämningarna betydligt mörkare och hätska rasistiska påhopp har blivit medialt vardagsstoff. Han pratar om hur hans vänner i Danmark tvingats flytta därifrån för att det blivit olidligt att bo kvar.
-Visst skrämmer utvecklingen i Danmark och man blir rädd. Jag har själv en nära vän i Danmark som funderar på att flytta därifrån. Det är många andra som har gjort det. Ingen vill ha en där och alla motarbetar en. Man är inte trygg i sitt eget hem. Det är faktiskt hemskt. Det är en stark kontrast till Sverige. Sådana konstiga förslag som påminner om det danska systemets kan man se föras fram i Sverige också men tack och lov blir det inget av dem.
Danmark har varit en av de trognaste länderna i den av USA initierade kampanj som har fått gå under namnet "kriget mot terrorismen" och som har ställt islam och muslimer i rampljuset. I terrorbekämpningens namn har man hunnit med att ta sig igenom två krig, byggt upp ett fångläger på Kuba och upprättat ambitiösa listor över potentiella terrorister. Kriget har blivit ett krig med tydliga måltavlor. Islam och muslimer som grupp har blivit synonymt med terror och religiös fanatism. Konflikten har till synes tagit religiösa former.
-"Kriget mot terrorismen" är en högst politisk konflikt. Det är synd att man ska koppla det till religion. Det har ingenting med religion att göra. De extrema grupperna kanske har muslimsk bakgrund, lika mycket som USA har kristen bakgrund. Det är konstigt att ett land som USA som förespråkar och pratar om demokrati och mänskliga rättigheter agerar på det här sättet. Det här har påverkat många muslimer. Heter man Mohammed är man en tickande bomb.
"Kriget mot terrorismen" har i många vanliga människors liv blivit högst påtagligt. Livet har begränsats och man känner blickarna riktade mot sig.
– Jag kan ta att man tittar på mig på flygplatsen. Men när man går över gränsen, skickar folk till Guantanamo, har fångläger och fångtransporter och tar människor för att de är muslimer så är allt snack om demokrati och mänskliga rättigheter tomt prat.
I Sverige har vi haft Somaliesvenskarna som fick sina bankkonton spärrade på grund av misstänkt terrorverksamhet utan tillstymmelse till bevis, egyptierna som blev bortkörda av CIA och nu senast Hassan Asad från Göteborg som inte har fått stanna i Sverige trots att hela hans familj är här. Amerikanska terrorlistor på enskilda personer och organi
sationer som bör fängslas, förbjudas eller vars konton ska spärras har skickats runt i Europa. Utan att utreda skuldfråga verkställs domarna. Man har hävdat att terrorbekämpningen och samhällets trygghet måste gå före centrala rättsprinciper.
– Man kränker och kopplar ihop det med något fint värde. Man krigar och kallar det demokrati, man fängslar människor på oklara grunder och kallar det mänskliga rättighet. Så ser verkligheten ut. Man gör någonting, ett påhopp och sedan ger det ett fint namn.
Men samtidigt finns det dom som hävdar att det inte finns någon annan utväg än krigets hårda väg för att få stopp på terrorismen. Många är vi som har hört terroristexperter, bena upp komplicerade terrornätverk, tala om vikten av militära åtgärder och så kallade "fredsframtvingande" lösningar. För att hålla människor i schack krävs hårda tag och extraordinära insatser. Men den förklaringen ger Omar inte mycket för.
– USA har en militär närvaro i arabvärlden som många inte gillar, stödjer israel som många inte gillar. Det uppstår motreaktioner. Sedan kopplar man ihop det med att dom är muslimer. Det är alltid lättare att ha en tydlig fiende, att kunna beskylla en viss grupp eller ideologi. Under Kalla kriget var det kommunismen och kommunister. Nu är det muslimer.
SUM har varit med och protesterat mot behandlingen av Hassan Asad som på oklara grunder inte har fått asyl. SÄPO har riktat terrormisstankar mot Hassan utan att kunna lägga fram bevis. Man har också varit kritisk till avslöjandena om de samarbeten som SÄPO hade med bostadsbolag våren 2006 i Göteborg som handlade om att kartlägga hyresgäster i Göteborgsförorter.
Men frågan är om det är så farligt egentligen? Har man rent mjöl i påsen finns det väl ingenting att oroa sig för?
– SÄPO har en viktig roll och vi har många gånger haft dialoger med SÄPO. Det är ju vår gemensamma trygghet och säkerhet. Vi har ju ingenting att dölja, det är inte så att vi håller på att planera massa saker som vi inte säger. Problemet är när man har som målsättning att måla ut muslimer som terrorister.
Ytterligare ett förslag som lanserats under kategorin "terrorbekämpning" har varit försvarsminister Mikael Odenbergs (m) lagförslag om att låta försvarets radioanstalt (FRA) få kontrollera all tele och datatrafik som passerar de svenska gränserna. Det har motiverats genom att hävda att det skulle skydda mot så kallade "yttre hot" eller människor med kontakter med "yttre företeelser". Det skulle kunna betraktas som ett misstänkliggörande av vissa grupper i Sverige. I den första krisövningen någonsin i Sverige, koordinerad av krisberedsskapsmyndigheten och med ett stort antal institutioner, däribland säkerhetspolisen (SÄPO), använde man muslimer för att illustrera en terrorattack. Det finns indikationer på att man bygger hela sin organisation kring muslimer som den stora hotbilden.
– Man måste ha mer koll från regeringens och riksdagens sida. Nu går det mot en viss riktning. Vi måste ha bättre koll på vad SÄPO egentligen gör och hur islamofobiska dom är. Om SÄPO som är dom som ska skydda vår trygghet och ska definiera vilka som är brottslingar målar ut och bygger sin organisation kring muslimer som den enda fienden, vad ska då hända med resten av samhället? Om det skulle vara så att man tar order från USA som i fallet med Somaliesvenskarna eller Hassan Asad. Om allt det här är listor från USA, om SÄPO lyder under USA, då är det ett problem för hela Sverige, inte bara för muslimer. Vem är SÄPO:s uppdragsgivare? SÄPO är en svensk organisation som har i uppdrag att skydda svenska medborgare trygghet. Dom borde man göra sina egna analyser och undersökningar. Fråga sina egna medborgare.
Man är också aktiv i protesterna mot den svenska utrikespolitiken. Länge har Sverige förknippats med neutralitet och alliansfrihet. Men långsamt har man glidit ifrån de tidigare grundsatserna. Idag skickas svenska soldater till Afghanistan på NATO-ledda krigsoperation och den självständiga rösten i internationella sammanhang har sedan länge tystnat.
– Sverige säger med ord att man är neutral. Men i handling tar man aktiv ställning. Man säljer vapen till länder som är i krig. Vem krigar man för i Afghanistan? I praktiken har man tydligt tagit ställning för ena sidan. Till exempel i Palestinafrågan har man varit med om att bojkotta det palestinska folket, det är de som har drabbats. Man har bestraffat dom för det demokratiska val de hade. Det är synd att man nu skickar sådana signaler, att vi stödjer demokratin men bara om ni väljer de vi vill. Samtidigt handlar man med Israel och har diplomatiska förbindelser. Jag menar inte att man ska bryta dem men åtminstone behandla båda parterna lika.
Men det finns ju de som menar att man måste bojkotta farliga regimer. Hamas är ju terrorstämplat. Borde man inte behandla Hamas som man behandlade den sydafrikanska apartheidregimen?
– Vem är apartheidregimen här? Är det palestinierna eller är det de som bygger murar och skjuter med världens modernaste vapen mot stenkastande barn?
Den svenska utrikespolitikens kursändring påverkar naturligtvis världsläget. Men också människors inställning. Man hade kunnat fungera som en mellanhand och självständig part med viss tyngd och respekt. Men i dagsläget blir det svårt.
– Det finns en väldigt positiv bild av Sverige i den muslimska världen. Man kopplar Sverige till goda värderingar, ett land som inte är rädda för stormakter, som står på den svages sida. Det Sverige vi sett genom historien. Kursändringen ger ju signaler om att Sverige inte är vad Sverige var förr. Det är synd.
Men man hävdar ju att det finns hotbilder. Måste vi inte skydda oss?
Terrorister finns inte bara sådär. Man skapar dom. Det USA har gjort de senaste åren är att mångdubbla antalet terrorister i världen genom militära aktioner och folkrättsliga angreppskrig. Det är logiskt att man skaffar sig fiender på det sättet.
Omar målar upp en ganska mörk bild av världsläget. Men han menar också att det finns ljuspunkter och viktiga utmaningar. Det handlar om att få människor att mötas i vardagen.
– Främlingsfientlighet måste bemötas på alla nivåer. Ta det här med segregation sen till exempel, där vissa tvingas bo i segregerade förorter. Det måste brytas. På arbetsmarknaden ser vi hur muslimer diskrimineras, det finns en hel del undersökningar som visar tydligt på det. Polisen, ickemuslimer – alla måste arbeta för det. Demoniseringen av muslimer är en lång process så det gäller att motarbeta det redan idag. Det är mycket svårare när man är där Danmark är nu och försöka fixa till det, när skadan redan är skedd. Det gäller att börja i tid.
Fotnot: Sveriges unga muslimer (SUM) finns över hela Sverige. De har ca 5000 medlemmar och 30 lokalföreningar.
Intervju: Nooshi Dadgostar