Idag presenterar forskarna från Uppsala universitet Mångfaldsbarometern 2008. Det som är slående med barometern är att attityderna till den etniska mångfalden i Sverige och invandrare är tvetydiga.
Å ena sidan är majoritetssamhället Sverige tolerant. Till exempel anser 74,2% (72,4% år 2005, 72,6% år 2006, 71,3% år 2007) att ”Alla invandrare som kommer hit måste ges samma sociala rättigheter som landets egen befolkning”. Det är en attityd som har sin grund i en medvetenhet om att samhället måste hållas ihop av komplexa sociala kontrakt, som skapar förutsättningar för en utvecklad offentlig sektor och kollektivavtal som garanterar alla löntagares rätt till drägliga inkomster och trygghet på arbetsmarknaden. Barometerns resultat är intressanta och samtidigt obekväma för den borgerliga allians som sedan Vaxholmsfallet har gjort ihärdiga försök att slå in kil mellan arbetarkollektivets olika etniska grupper. Det visar sig att stödet för den sortens splittring är än så länge väldigt liten.
Å andra sidan är det tydligt att alliansregeringens mantra om hårdare krav på invandrare har slagit rot hos breda lager. Andelen som ställer sig bakom utvisning av invandrare som begått brott och krav på anpassning till den svenska kulturen, med andra ord assimilering, har förvisso minskat i jämförelse med tidigare år men ligger klart över 60 procent. Det samma gäller attityder gentemot muslismska kvinnor och slöjan. Över 60 procent anser att den muslimska kvinnan är mer förtryckt än hennes andra medsystrar och dryga 45 procent vill se ett slöjförbud.
Packet är här för att stanna! Det var rubriken på mitt inlägg rörande Mångfaldsbarometern 2007. Då, för ett år sedan, skrev jag följande:
Attityderna mot invandrare i allmänhet och muslimer i synnerhet är inte konstanta utan de formas ständigt – idag sker omgjutningen i en rask och brutal takt.
Idag, ett år senare, är det tydligt att den misstänkliggörande retoriken mot invandrare i allmänhet och muslimer i synnerhet och snacket om utanförskap, som visat sig vara påhittat, har fått den effekt som högern önskade sig. De verkliga konfliktlinjerna döljs i en gyttjepöl av konstruerade skildringar av samhällsproblemen. Varslen i Volvo och den stundande massarbetslöshet på närmare 8 % som spås slå in nästa år har automatiskt hittat sina syndabockar i invandrare. Och detta kommer att fortsätta gälal så länge inte någon sätter ner foten och säger nåt annat.
Och det här barometern kan kopplas till den senaste tidens debatt kring valet 2010. För det första måste ett politiskt alternativ med konkreta målsättningar för rättvisa formeras. Hur vinner vi över arbestlösheten och bostadsbristen? är frågor vars svar är ett entydigt avståndstagande från den marknadsfundamentalism som införs i rask takt – på nationell och överstatlig nivå. Många kan vara med och förverkliga dessa målsättningar men det är bråttom.