Försvarsminister Sten Tolgfors höll under måndagen på Folk & Försvar ett föredrag om regeringens försvarspolitik. Det var mest halvgammal skåpmat som presenterades, inte mycket nytt. Regeringens utrikes- och försvarspolitik utgör som bekant ytterligare ett kraftigt avsteg från den linje och roll Sverige tidigare har haft, där den bärande principen har varit vår alliansfrihet. Med högerregeringen vid rodret, navigerar vi allt mer bort ifrån den principen och ska istället öka antalet soldater som ska ingå i EU- och NATO-tjänst. I det senare fallet gäller det exempelvis Afghanistan där vi deltar i den USA-ledda ockupationen och där regeringen enligt Tolgfors överväger att Sverige ska öka ”engagemanget”. Det får mig att dra slutsatsen att försvarsministern menar att angreppskriget mot och ockupationen av Afghanistan, vilka har skördat många tusen civila offer, är ett led i det han i sitt föredrag kallade att ”exportera fred och säkerhet i världen”.
Angående NATO tonade ministern ner ambitionen att göra Sverige till medlem, även om han påpekade att det för Moderata samlingspartiet förstås är ett naturligt steg att vi blir medlemmar så småningom. Det är en ganska klipsk strategi de har lagt sig till med, moderaterna. Istället för att ta debatten om NATO-medlemskap, en debatt där det finns ett stort folkligt motstånd, så låtsas man som att medlemskapet inte längre är så viktigt, samtidigt som Sverige deltar fullt ut i NATO-operationer. Strategin liknar på många sätt del ja-sägarnas agerande i och om EU. Istället för att ta debatten och låta medborgarna komma till tals genomför man politiken i tysthet, bakom skydd av stängda dörrar i Bryssel, eftersom man är rädd att en offentlig debatt skulle visa att den politik man driver saknar folkligt stöd.
Tolgfors föredrag var inte uppmuntrande för en EU- och NATO-motståndare som jag. Det är viktigt att säga att Sverige kan och bör delta i fredsinsatser utomlands. Men det ska aldrig handla om att delta i eller understödja ockupationer. Det ska bygga på att vi är ett alliansfritt land, som stödjer folkrätten och aldrig deltar i operationer som saknar FN-mandat. Det är grundläggande för att vi ska kunna återupprätta en värdig och human svensk utrikespolitik.