Hem / Blogg / Sjunkande skolresultat ingen överraskning

Sjunkande skolresultat ingen överraskning

8 december, 2010

Igår offentliggjordes 2009-års Pisa-undersökning, som visar att svenska elever tappat i kunskaper och den svenska skolan gått från att vara en av världens mest likvärdiga, till att hamna bland genomsnittsländerna. “PISA visar, i jämförelse med andra länder, ökade skillnader mellan hög- och lågpresterande elever och en förstärkt betydelse av elevers socioekonomiska bakgrund. Över tid har även skillnader mellan hög- och lågpresterande skolor ökat”, skriver Skolverket.

Barns klassbakgrund har alltid slagit igenom i utbildningssystemet. Det har påverkat skolresultat och studieval. Om man har akademiskt utbildade föräldrar eller inte, har varit den starkaste faktorn bakom om man valt att studera vidare på högskola. Så har det alltid sett ut. Men nu har alltså mönstret förstärkts när det gäller skolresultat och det lär inte dröja länge innan vi också får se rapporter om ökad snedrekrytering till högre studier. Det är knappast någon överraskning. I åratal har vi i vänstern varnat för resultatet av den dåliga mixen av nedskärningar, fritt skolval, friskolesystem och generellt ökade klassklyftor i samhället. Det krävs inte något toppbetyg i matte för att räkna ut vad som kommer efter lika med-tecknet i en sådan ekvation.

Frågan är om något kommer göras åt saken. I morse stod Jan Björklund i Rapport och sade två saker: 1: det är socialdemokraternas fel att skolan ser ut som den gör, och 2: det är lärarnas fel – de borde sluta med “jobba på egen hand”-metodik, som alla elever (särskilt pojkar) inte är “mogna för”.

Jan Björklund kan förstås inte lastas för allt som är fel i skolan idag. Den ojämlikhetsskapande friskolereformen var det ju högerregeringen i början av 1990-talet som sjösatte. Likaså det fria skolvalet, vilket forskare konstaterar förstärker den klassmässiga segregationen i skolan. De här reformerna kom till i en tid då skolan drabbades av nedskärningar, som än idag inte är reparerade. Jan Björklund kan inte hållas ansvarig för detta. Men – och det här är ett viktigt men – han är ansvarig för den skolpolitik som nuvarande regering bedriver, och det är en politik som konsekvent gör ont värre. Som ökar klyftorna. Som försämrar gymnasiets yrkesutbildningar, för att ta ett exempel. Som låter lärare och elever ta smällen i krisen, när regeringen snålhåller i plånboken, och som sedan skyller de sjunkande resultaten på de allt tyngre belastade lärarna.

Jag är helt enig med Björklund när han kritiserar tendensen att alltmer av elevernas utbildning går ut på att de ska lära sig själva, utan lärarstöd. Men det är ohederligt av ministern att låtsas som om gör-det-själv-metodiken är ett påfund från lärarnas håll. Eller socialdemokraternas, för den delen. Det handlar förstås om brist på tid, brist på lärare. “Egen forskning”, säger lärarna ibland, antagligen för att det klingar bättre i elevernas öron än “jag hinner inte hjälpa dig”

En del elever klarar sig bra i skolan, med alla dess brister. Det är elever med högutbildade föräldrar. Föräldrar som säkerligen både ställer krav och hjälper till med läxorna. Föräldrar som ser det som en självklarhet att barnen ska till universitetet en dag och som pushar och stöttar på vägen dit. Jan Björklund talar om ”mognad” Underligt är det väl, att det just råkar vara arbetarklassens barn som inte är mogna nog.