La Moneda, Santiago, Chile, 1973Många har skrivit bra om kuppen i Honduras – det faktum att den demokratiskt valde presidenten Zelaya kidnappades och föstes bort från ämbetet. Av tidsbrist har vi inte kunnat kommentera händelserna på bloggen men under dagen har jag kunnat läsa en intressant artikel publicerad i den norska tidningen Klassekampen.
Efter Zelayas misslyckade försök att återvända till sitt land för att återupprätta demokratin, har presidenten, som i likhet med andra latinamerikanska ledare varit försiktig med utpeka utländska krafter som ansvariga för kuppen, nu vänt sig till USA och i starka ordalag uppmanat stormakten att gripa in. Orsaken till detta är att flera analytiker pekat ut USA som en central aktör i kuppens förspel. John Negroponte, vice utrikesminister under George W Bush, mötte så sent som 2008 de kuppmakare som ett år senare avsatte Zelaya. Under 1980-talet var Negroponte den person som från sitt ambassadkontor i Honduras huvudstad ledde operationer för att slå ner sociala rörelser för progressiva reformer i Centralamerika.
Artikeln i Klassekampen är viktig för att den sätter kuppen i Honduras i ett viktigt historiskt perspektiv, där USA under ett sekel skapat och närt diktaturer, ofta med hjälp av knähundar till generaler som strypt demokratiskt valda regeringar för att sedan göra sig skyldiga till utrensningar av (vänster)oppositionella. Detta är en röd tråd som löper igenom Central- och Latinamerikas historia.
När det gäller Honduras är det förstås ett trendbrott att Obama-administrationen hittills tagit Zelayas sida men den förra USA-administrationen hann sätta sitt avtryck på Honduras framtida utveckling genom att ge stöd till kuppmakarna.
Kuppen i Honduras 2009 kommer att belasta USA:s konto. detsamma gäller de otaliga liv som nu släckts av kuppmakarna på Honduras gator.
Uppdatering: rapporter om antalet döda varierar och det finns än så länge ingen säker siffra.
Andra som bloggat: Esbati, Erik Berg, Contreras, Svensson,
I medierna: Klassemkampen, GP, DN1, DN2, SVT, SvD,