Per Gudmundson är ledarskribent på Svenska Dagbladet. Idag försöker Per i ledaren förklara hur vänstern förklarar sin egen historia. Hur han researchat kring hur vänstern ser på vänstern är lite oklart, säkert har tillvägagångssättet inte varit helt lyckat, med tanke på resultatet.
“I vänsterns självbild och historieskrivning beror den här tidens (1960-70-talen. min anm.) kulturella och kreativa explosion på ett ideologiskt uppvaknande i breda folklager, en reaktion på den västliga kolonialismens reträtt, skräcken för det överhängande kärnvapenhotet, krigsbarnsgenerationens längtan efter fred och på vänsterrörelsens idoga och målmedvetna kulturella arbete, ungefär.
Det finns andra förklaringar. En ligger i att västvärlden under sextiotalet såg framväxten av en ny klass – medelklassen. Deras barn gavs tillträde till högre utbildning, och erövrade alltså därmed de konstnärliga redskapen att definiera sin egen kultur. Konstskolor och universitet belägrades av köpstarka, nyfikna och kåta medelklassungar på jakt efter en egen identitet, en medelklassens kultur. Även Birro missar här. Det låter förstås inte lika bra i vänsterromantikernas öron att det var välstånd och tillväxt som skapade den gyllene eran.”
Här har ett par tankevurpor ägt rum. Det första är den grunda historiesyn som tillskrivs vänsterrörelsen. Jag har aldrig hört någon förneka de faktorer som Gudmundson tar upp i det andra stycket. De ökade möjligheterna till utbildning och en allmän välståndshöjning var förstås viktiga för 1960- och 70-talets vänstervåg. Att en ny klass skulle ha växt fram under den här tiden är knappast något som många vänstersinnade instämmer i. Däremot att flera skikt ur arbetarklassen upplevde en ordentlig förbättring av sina livsvillkor, det stämmer. Den andra tankevurpan är en villfarelse Gudmundson verkar dela med många av sina liberala gelikar, nämligen att vänstern skulle motsätta sig välstånd och tillväxt. Varför skulle vi göra det? Det vi vänder oss emot är den orättfärdiga fördelningen av resurser, det orättvisa ägandet, den ojämnt fördelade makten över stort och smått i samhället.
Det verkar som att Gudmundson har förläst sig på Timbrolitteratur.