Vår sanslöst progressiva arbetarregering visar nu framfötterna på den feministiska fronten. Som en del i Nyamko Sabunis projekt med ”ett starkare skydd mot diskriminering”, lanseras nu ett kraftfullt verktyg för att just nå det målet. På små arbetsplatser (upp till 25 anställda) ska diskriminering framöver nämligen motverkas genom att jämställdhetsplanerna ska slopas. Det ska bli slut med att kartlägga löneskillnader och att se till att arbetsgivarna har en strategi för att motverka trakasserier, ojämn könsfördelning på tjänster eller för att se till att arbetet går att kombinera med familjelivet. Hur detta hänger ihop med ett starkare skydd mot diskriminering är minst sagt lite oklart, men vi får väl lita på att vår kompetenta regering har någon smart plan. Hittills har Sabuni dock endast motiverat saken med att hon vill ”underlätta för företagen”.
Det kanske kan vara på sin plats att kolla in lite vilka betungande uppgifter det är som jämställdhetslagen ålägger företagen, så att vi kan väga detta mot de konsekvenser slopandet av jämställdhetsplanerna kan få för de ca 1,1 miljoner löntagare som berörs.
Enligt dagens jämställdhetslag ska företag med mer än 10 anställda årligen upprätta en plan, som ska innehålla dels en handlingsplan för jämställda löner och dels en redogörelse för vilka åtgärder som behövs och som arbetsgivaren avser vidta för att:
– arbetsuppgifterna ska lämpa sig både för kvinnor och män
– arbete och föräldraskap ska kunna förenas
– kunna förebygga och förhindra sexuella trakasserier
– främja en jämn könsfördelning på tjänster inom arbetsplatsen
Man kan ju fråga sig, vilka av dessa punkter är ok på en mindre arbetsplats? Varför ska man på en arbetsplats med 23 anställda inte behöva ha en strategi för hur man ska se till att lön inte ska utgå ifrån kön? Varför ska en arbetsgivare på ett företag med 18 anställda inte behöva ha en plan för att motverka sexuella trakasserier?
Kanske borde man inte bli förvånad över förslaget, med tanke på den inställning regeringen, med Sabuni i spetsen, tidigare visat kring frågorna. Men det är synd. Det är ett tecken på feminismens ställning, dess långt gångna försvagning.
___________________________________
Läs mer hos Josefin Brink.