Äntligen börjar det komma några framåtsyftande förslag kring ungdomsarbetslösheten. Det rödgröna samarbetet har sedan tidigare lagt fram ett ungdomspaket som tar ett brett grepp kring stöd till unga som är eller riskerar bli arbetslösa. De föreslår bland annat ett ungdomslyft som syftar till att de som saknar gymnasiebetyg ska kunna plugga sig till grundläggande högskolebehörighet. Jämför det med den Jan Björklundska linjen: att förbjuda människor att läsa upp sina betyg på komvux och därmed stärka sina chanser att komma in på vidare utbildning. Det är två tydligt skilda politiska riktningar som börjar utkristalliseras.
De rödgröna föreslår fler utbildningsplatser på komvux, inom den kvalificerade yrkesutbildningen och i högskolan. Alliansregeringen har ägnat tiden sedan förra valet åt att skära ner inom desamma. De rödgröna föreslår ett skatteavdrag riktat till den arbetsgivare som anställer en ungdom som varit långtidsarbetslös. Regeringen gjorde en allmän skattesänkning till alla med anställda under 26 år – en trubbigt utsmetand ungdomsrabatt till arbetsgivare, utan något som helst krav att de ens skulle använda pengarna till att anställa fler unga. Åtgärden är dyr och meningslös.
Förutom frågan om utbildning åt unga, blir det också allt tydligare att den kommande tiden kommer att kräva kamp om ungdomars löner. I morse gick jag förbi ytterligare en löpsedel som ropade ut ett krav på att sänka ungdomslönerna. Förslaget kan förstås verka lockande för den som står utan arbete och som därför, självklart, är beredd att göra vad som helst för att få ett jobb. Inget märkligt i det. Men det finns andra och bättre alternativ. Idag föreslår IF Metalls ordförande Stefan Löfven ett arbetsplatsförlagt, betalt yrkesår efter gymnasiet. Han skriver:
Ungdomsarbetslösheten är en tickande bomb som både hotar den unga generationen och hela samhället. Sämre självkänsla, fler sjukskrivna, skuldsatthet och ökat beroende av ekonomiskt stöd är några effekter. Arbetslösheten begränsar dessutom deras möjligheter att stå på egna ben och själva forma sina liv att kunna flytta hemifrån, leva ihop med den man älskar och så småningom bilda familj.
Därför är det märkligt att företrädare för regering, Svenskt Näringsliv och Timbro de senaste veckorna kommit med förslag för att ytterligare försvaga och begränsa de ungas möjligheter.
Men att föreslå sänkta lägstalöner är förstås inte i syfte att värna de unga, utan för att värna sig själva. De vill helt enkelt ha billigare arbetskraft. Och att påstå att en försämring av LAS skulle hjälpa de unga är rent nonsens. Det skulle i stället ge arbetsgivarna makten att godtyckligt välja och vraka bland både unga och äldre.
Att unga genom sina löner ska betala krisen är oacceptabelt. Istället måste regeringens miljardskattesänkningar ersättas med investeringar och utbildningssatsningar. Så skapas jobb.