Haider och den socialdemokratiska ledningen

Den socialdemokratiska ledningen har i samband med debatten som följt på Jörg Haiders framgångar i österrike utnyttjat situationen för att ta inrikespolitiska poänger. Men man går även längre än så och har börjat göra jämförelser mellan vänsterpartiet och det rasistiska partiet FPö.

Det kanske grövsta påhoppet har partisekreteraren Lars Stjernkvist stått för, då han gjort jämförelser mellan Lars Ohly och Jörg Haider. Anledningen till detta är uppenbar. Socialdemokratin genomgår en omfattande kris med ett allt svagare folkligt stöd samtidigt som vänsterpartiets stöd växer. I brist på sakpolitiska argument använder sig socialdemokraterna av smutskastning i viljan att försöka skrämma bort väljarna från vänstern.

Socialdemokraternas agerande kan också ses som ett försök att dölja den egna flyktingpolitiken. Den flyktingpolitik som Haider argumenterar för liknar den som socialdemokratiska regeringar fört runt om i Europa. Också i Sverige har socialdemokraterna drivit igenom sådana försämringar i asylrätten som i många fall går längre än de förslag som det öppet främlingsfientliga Ny Demokrati gick till val på 1991 och 1994. I dagarna har regeringen lanserat ännu ett förslag som kraftigt minskar flyktingars rättigheter i Sverige. Bland annat kommer asylsökande endast att ha rätt till akutsjukvård och grundskoleutbildning. Detta ska förenkla hemsändande av asylsökande ett krav som länge ställts av främlingsfientliga krafter.

Genom att använda Haiders framgångar i partitaktiska syften medverkar regeringen till att viktiga politiska lärdomar av den österrikiska utvecklingen går förlorade. En viktig grund för Haiders möjligheter att ta populistiska poäng har varit det politiska samförståndet mellan de stora partierna. När alla partiers politik närmat sig varandra har folkets möjligheter att påverka regeringspolitiken varit små och missnöjet har vuxit. I praktiken hotar samma utveckling den svenska demokratin. När utrymmet för vad som kan sägas begränsas till vad som är accepterat av de styrande hotas demokratin.

Det kanske viktigaste skälet till att stödet för Haiders parti stärkts står att finna i en ökad social otrygghet och en havererad arbetsmarknadspolitik som följt i spåren av en nyliberal konsensuspolitik. Den explosiva sociala situation som kombinationen av människors försämrade livsvillkor och det politiska etablissemangets handfallenhet har drivit fram är inte unik för österrike. Sverige är ett av de länder där klyftorna har ökat snabbast. För detta bär socialdemokratin ett avgörande ansvar. Man har fallit till föga för klassiska högerkrav som massiva skattesänkningar och försämrad arbetsrätt. Socialdemokraternas förhållningssätt försvårar därmed ett effektivt antifascistiskt arbete snarare än att bidra till det.

Vänstern har alltid stått i första ledet i kampen mot fascismen och i försvaret av demokratin. Det gällde på trettiotalet och det gäller idag. Socialdemokratiska partitoppars jämförelser mellan kommunister och fascister är därför inte bara absurd utan historielös och okunnig. Angreppen riktar sig mot dem, som allra ihärdigast kämpat mot den fascism.

Ung Vänsters förbundsstyrelse

Det är inte EUs sak att fördöma Haider!

I samband med att Jörg Haiders parti FPö satte sig i regering tillsammans med de konservativa fördömde EU:s medlemsländer detta. även om det är helt på sin plats med fördömanden av Jörg Haider och den politik som han företräder, är det fel att EU går in och har åsikter om hur regeringsbildningarna i medlemsländerna ska se ut. EU:s överstatliga karaktär stärks på så sätt ännu mer.

EU:s agerande kan även få motsatt effekt än den önskvärda. Haiders stöd kan komma att öka markant. Om ett nyval hade framtvingats till följd av EU:s agerande hade FPö med all säkerhet ytterligare stärkt sin ställning i den österrikiska politiken.

Vi ser detta som ett utslag av opportunism och populism som i längden gynnar de krafter som man säger sig vilja bekämpa. Kampen mot de idéer som Haider, Le Pen med flera står för i Europa drivs främst genom att arbeta för en anna politik. Det är genom att öka jämlikheten och den praktiska demokratin som vi kan bekämpa rasism och främlingsfientlighet.

Det faktum att Haiders så kritiserade syn på flyktingpolitiken mycket väl stämmer överens med den syn som inom EU är allenarådande skapar ytterligare frågetecken. Haider pratar om det som EU gör, men inte vågar säga.

Ung Vänsters förbundsstyrelse
13 februari 2000

Kräv folkomröstning om EMU!

Frågan om ett svenskt medlemskap i valutaunionen EMU har behandlats av den socialdemokratiska partistyrelsen. Utfallet blev, föga förvånande, en positiv inställning till ett medlemskap. Samtidigt är splittringen stor inom det socialdemokratiska partiet och bland gräsrötterna är nejsägarna i stor majoritet. De har dessutom blivit fler sedan socialdemokraternas verkställande utskott sade ja till EMU. Trots detta, eller kanske just av det skälet, tvekar nu den socialdemokratiska partistyrelsen i frågan om en folkomröstning. Detta bäddar för en ännu större och berättigad misstro mot den politiska beslutsprocessen.

EMU är i första hand en politisk fråga – en fråga om demokrati. Det handlar om var och av vem besluten om vår vardag ska fattas. EMU cementerar fast en nyliberal politik som våra folkvalda inte kan, eller får, påverka. Därför är EMU en politisk fråga.

Som i alla andra politiska frågor har vi även här ett val. Vi kan säga ja eller nej. Därför kräver Ung Vänster en folkomröstning, där de som berörs av beslutet det svenska folket har en möjlighet att säga sitt. Ung Vänster kräver en folkomröstning med tydliga alternativ: ja och nej.

Ung Vänsters förbundsstyrelse
13 februari 2000

Stöd fredsförhandlingarna i Colombia!

I veckan hade Sverige besök av en delegation från den colombianska gerillarörelsen FARC-EP och deras motpart från regeringen i fredsförhandlingarna. Colombia har länge präglats av våldsamheter utförda av de paramilitära dödsskvadronerna, knarkkartellerna och den interna konflikten mellan militär och olika gerillarörelser.

Mot bakgrund av detta välkomnar Ung Vänster ett aktivt deltagande från svenskt håll i den fredsprocess som inletts i Colombia. Värdet av ett internationellt deltagande i processen kan inte underskattas. Tidigare försök till uppgörelser har bluffats bort från den colombianska regeringens sida och tusentals vänsteraktivister, fackföreningsaktivister, människorättsaktivister har mördats som ett resultat av en förljugen fredsprocess.

Sverige har sedan länge stora ekonomiska intressen i Colombia. Företag som Ericsson, Skanska och ABB har gjort sig kända i landet för att inte respektera de demokratiska rättigheter vi har i Sverige som t.ex. rätten att organisera sig fackligt. Därför är vi oroade över att det är det svenska näringslivet som har tagit detta initiativ. Särskilt som man talar om att Sverige ska medla i konflikten mellan gerillagruppen ELN och regeringen.

ELNs strategi går nämligen främst ut på att slå till mot stora multinationella företag i norra Colombia. Därför väcks lätt misstanken att Sverige kommer gå in på ett partiskt sätt och försvara den Colombianska överklassen och de svenska affärsintressena istället för att försöka komma till rätta med de riktiga orsakerna till konflikten; enorma klassklyftor, orättvis jordfördelning och en stenhård repression, påhetsad av storindustrin.

Gerillarörelsernas krav är helt rimliga. Man kräver en rättvisare fördelning av landets resurser, jordreformer, sociala satsningar och inte minst fullständiga demokratiska rättigheter för alla, även vänstern. återigen betonar vi att vi stöder ett svenskt engagemang i den colombianska fredsprocessen. Det vore dock mycket allvarligt om enbart det svenska näringslivet deltog eftersom de har ett ensidigt intresse i den här konflikten.

Därför kräver Ung Vänster att Sveriges regering erbjuder sig att medla i konflikten mellan den colombianska regeringen och de båda stora gerillagrupperna i landet.

Ung Vänsters förbundsstyrelse
13 februari 2000