HD:s dom en seger för rättssäkerheten

– Det är glädjande att någon äntligen tar konskvenserna av det som alla vet: att de extremt hårda domarna var politiskt motiverade. äntligen börjar man nysta i det som utvecklat sig till en enorm rättsskandal.

Så kommenterar Ung Vänsters ordförande Ali Esbati Högsta domstolens dom i målet mot den 20-årige norrköpingsbo som dömts för våldsamt upplopp och anstiftan till upplopp i samband med Polisens ingripande mot Hvidtfeldtska gymnasiet.

– Polisen har genom sina provokationer stor del i att tumult uppstod vid Hvitfeldtska, det har vi i Ung Vänster och många med oss hävdat länge och nu får vi stöd av Högsta domstolen, fortsätter Ali.

Högsta domstolen sänker straffet för den dömde med hänvisning till att kravallerna han deltagit i inte varit riktade mot EU-toppmötet utan specifikt mot polisens avspärrning av Hvitfeldtska gymnasiet. Därmed menar HD att de är jämförbara med tidigare domar vid till exempel fotbollsarrangemang.

– Att av politiska skäl låsa in någon i över ett år för ett brott som normalt ger några månader är oacceptabelt i en rättsstat. Det sänkta straffet är en seger för alla som kämpat mot politiskt motiverade domar och även en seger för den svenska rättssäkerheten, säger Ali Esbati.

– Det sänkta straffet är en viktig markering om att allt som hände i Göteborg under dessa dagar inte var försök att störa EU-toppmötet som pågick. över 20.000 människor demonstrerade helt fredligt och hade ingen del i eller koppling till upploppet. Flera hundra människor frihetsberövades vid Hvidtfeldska för att Polisen trodde att de kanske skulle hitta på något något, inte för något de faktiskt gjort.

– Det är oerhört obehaglig och ovärdig ett civilserat samhälle. Det minsta man kan begära är att även övriga domar och återstående fall genomgår en närmare behandling, avslutar Ali Esbati.

Ali Esbati,
ordförande Ung Vänster
ali@ungvanster.se

Aldrig en svensk Le Pen ­ nolltolerans mot högerextremism

Högerxtremisten Le Pens framgångar i det franska presidentvalet är en väntad tragedi. Den fascistiska våg som nu sveper över Europa måste mötas av folkligt motstånd. Vänstern bär ett avgörande ansvar för att fortsätta mobilisera det motståndet.

Det säger Ung Vänsters ordförande Ali Esbati i en första kommentar till resultatet i den första omgången av presidentvalet i Frankrike. Ledaren för Front National, Jean-Mari Le Pen gick alltså vidare till en andra avgörande omgång mot högerns Jaques Chirac.

Esbati menar att Front Nationals frammarsch i den franska opinionen följer ett tydligt mönster av hårdnande politiska motsättningar och ett berättigat missnöje med den politiska och ekonomiska eliten, som lätt låter sig utnyttjas av högerpopulister och högerextremister.

– Mönstret är detsamma över hela Europa. När skillnaderna mellan olika politiska partier minskar och det mesta av politiken i praktiken blir beställningsverk åt kapitalintressen uppstår en öppning för sådana här partier. En öppning som de i Frankrike utnyttjat mycket skickligt.

– Ett stort ansvar vilar på vänstern. Det är när vänstern misslyckas med att kanalisera människors berättigade ilska som de högerextrema kan vinna gehör för sin politik, som är människofientlig i allmänhet och arbetarfientlig i synnerhet. I Frankrike har detta varit mycket tydligt. Vi får inte göra om samma sak i Sverige, säger Esbati.

I lördags presenterade vänsterpartiet en rapport med namnet "Vänstern i första ledet ­ Nolltolerans mot högerextremism, rasism och homofobi". I den sägs bland annat att vänsterpartiet och Ung Vänster med gemensamma krafter alltid ska konfrontera de svenska högerextremisterna när de bedriver propagandaarbete. Senast ett dygn efter det att dessa partier haft torgmöten eller delat flygblad ska vänstern vara på plats och dela ut eget material. Esbati menar att detta arbete kommer att vara avgörande.

– I Frankrike gick människor ut i stora spontana protester efter det att resultatet i första valomgången presenterats. Ett av de vanligaste utropen var "Dans la rue! Dans la rue!". Man uppmanade de passiva åskådarna att komma ut på gatorna. Det är viktigt. Det är inte genom deklarationer utan gemon aktivitet och folklig mobilisering som vi kan mota tillbaka fascisterna. Där måste och kommer vi att gå i första ledet, avslutar Ali Esbati.

Ali Esbati,
ordförande Ung Vänster
ali@ungvanster.se

Kuppen i Venezuela – en del i USA:s normala repertoar

I Venezuela genomfördes den 12 april en militärkupp mot den folkvalde presidenten Hugo Chávez. Knappt två dygn senare återinstallerades dock presidenten.

Den vanligaste bilden i svensk media omedelbart efter kuppen, var att Chávez varit något av en impopulär diktator, som nu tvingades avgå efter att ha beordrat beskjutning av fredliga demonstranter och strejkande arbetare. Denna rapportering har varit oerhört skev.

Det finns ögonvittnesskildringar som talar om beväpnade extremhögergrupper som besköt de tusentals Chávez-anhängare, vilka omringat presidentpalatset, varefter polisen också tog till vapen. Det finns också rapporter om att de flesta som avlidit i tumultet varit anhängare till Chávez. Dessa röster fick inget gehör i rapporteringen från kuppen. Istället blev det kuppmakarnas version som pumpades ut.

Chávez har under sin tid som president genomfört konstitutionella förändringar som tagit makten från de två djupt korrupta partierna. Dessa turades, enligt samma modell som finns i flera andra latinamerikanska oligarkier, om att föra samma politik. Han har också genomfört sociala reformer som inneburit att barandödligheten sjunkit, analfabetismen minskat och steg tagits mot kostnadsfri sjukvård. Hans senaste åtgärd var att byta ut ledningen för det stora oljebolaget och därmed utamana mäktiga ekonomiska intressen i landet.

Helt följdriktigt var också den nya regeringens första åtgärd att riva upp Chávez 48 ekonomiska lagar och försäkra att Venezuela skulle leverera olja till USA.

USA:s regering har haft en avgörande roll i kuppen. Knappt två veckor innan kuppen varnade den brittiske journalisten John Pilger för att Venezuela kunde vara nästa offer för amerikansk destabiliseringspolitik. Mönstret känns exempelvis igen från kuppen mot Allende i Chile 1973. USA:s utrikespolitik i Latinamerika har bestått i systematiskt stöd till förtryckare och antidemokrater.

Det som förskräcker än mer, är det skamliga agerandet från EU:s sida och diktaturens villiga kreatur i Sverige. EU:s ordförandeland Spanien lät sin ambassadör besöka den nye "utrikesministern" – för övrigt från den stockkonservartiva katolska sekten Opus Dei – så fort USA:s sändebud gjort så. Sydsvenska dagbladets ledarsida gick ut i glädjeutrop under rubriken "Adiós, Hugo Chávez". Detta alltså efter en militärkupp!

Chávez är naturligtvis inte någon fullblodsdemokrat. Han är officer, uppvuxen i en politisk miljö som präglas av allt annat än öppenhet och demokrati. Det intressanta är inte Chávez som person, utan de folkliga krav som restes genom honom. Dessa krav omfattas idag av människor runt om i hela världen. Inte minst i Latinamerika där IMF:s och Världsbankens forcerade nyliberala politik gett katastrofala resultat för stora delar av befolkningen.

Det folkliga stöd som Chávez sades sakna visade sig plötsligt finnas där när någonstans mellan hundra tusen och en miljon människor trotsade militären och polisens tårgas och satte av mot presidentpalatset. Säkert är det dock inte sista gången som försök att föra en folklig politik möter utländsk inblandning och inhemska eliters vrede.

Händelserna i Venezuela är ännu ett exempel på att vi lever i en tid av hårdnande politiska motsättningar. En tid då folkliga protester, folkigt motstånd och solidariteten mellan människor runt om i världen är avgörande för att värja sig mot makthavarnas bredvillighet att döda, förtrycka och manipulera i syfte att försvara de ekonomiska eliterna mot krav på förändring. Hoppet om att regeringen ska ta ställning mot förtrycket verkar vara ute. Det är trycket underifrån som kan ge Sverige en röst som inte sjunger med förtryckarna.

Kamratliga hälsningar

Ali Esbati
förbundsordförande Ung Vänster

Att inte ta ställning är att stödja ett folkmord

"Det finns ingen fredsprocess att återgå till. Att i det här läget tala om förhandlingar är fullständigt verklighetsfrämmande. Vad som krävs av alla fredsvänner är ett entydigt fördömande av staten Israels politik och stöd till palestiniernas rätt att kämpa med alla tillgängliga medel"

Så kommenterar Ali Esbati, ordförande i Ung Vänster, den senaste tidens utvidgning och upptrappning av den israeliska ockupationen.

– Israel har ockuperat fem av åtta palestiniska städer på Västbanken. Israel har satt den folkvalde palestinske presidenten i husarrest utan el och vatten. Israel har kallblodigt mördat palestinska poliser. Israeliska trupper har fört bort hundratals palestinska män vilkas öde nu är okänt. I ett sådant läge blir talet om att "båda sidor måste besinna sig" fullständigt absurt. Det måste bli ett slut på den inställningen i den allmänna debatten. Antingen tar man ställning för palestiniernas rätt till ett värdigt liv, eller så tar man ställning för Israels rasistiska kolonialpolitik och ett lågintensivt folkmord, säger Ali Esbati.

När biskopen Martin Lind i Linköping under sin Påskmässa påtalade att Israels politik är rasistisk så möttes han av kritik, bland annat från statsministern. Detta är, enligt Ali Esbati, ett tecken på en oroväckande omsvängning i den svenska politiken.

– Att staten Israels politik i är grunden rasistisk är ju en fullständig självklarhet. Den koloniala politik som Israel för bygger på uppfattningen att palestinerna inte betraktas som fullvärdiga människor, endast för att de är palestinier. Vad är detta om inte rasism? undrar Esbati.

Han hänvisar också till Ariel Sharons TV-tal där Sharon slog fast att Israel är i krig och att Arafat är en fiende.

– I sitt tal pratar Sharon om palestinier som terrorister och "vildar". Det är ett klassiskt rasistiskt språkbruk vars syfte är att avhumanisera de människor som ska koloniseras, mördas och förtryckas.

Esbati menar att en isolering av Israel och ett starkt stöd till palestinerna är det enda som på sikt kan leda till fred.

– Det kan inte bli fred så länge ockupationen fortgår. Palestinierna för en moralisk allmänmänsklig och politiskt legitim befrielsekamp. När Israel så fullständigt likviderat fredsprocessen är det viktigare än någonsin att stödja den kampen.

– Nu gäller det att agera på alla plan. Israel måste isoleras. Vi uppmanar till en handelsbojkott mot israeliska varor. En sådan bojkott bör också FN ta initiativ till, på samma sätt som sanktioner infördes mot rasiststaten Sydafrika. Den svenska regeringen kan agera på det diplomatiska planet genom att bryta förbindelserna med Israel. Men den nya svenska utrikespolitiken bygger tyvärr på ett svansviftande för amerikanska intressen istället för att baseras på folkrätt och fredssträvanden.

Ali Esbati betonar att omvärldens stöd till palestinierna är centralt för att de ska kunna stå emot Israels ockupation.

– Det gäller att stödja palestiners rätt att med alla medel bekämpa den israeliska ockupationen. Den palestinska myndighetens uppmaning till det palestinska folket att göra motstånd mot ockupationen är en självklarhet. Att inte tillerkänna palestinerna den rätten innebär att ge sitt stöd till ockupation och folkmord, avslutar Ali Esbati.

För mer information, kontakta Ali Esbati:
073-370 64 26, ali@ungvanster.se