Trygga jobb är en viktig feministisk fråga

Idag presenterar LO en ny rapport som visar att nästan var femte ung kvinna har utsatts för sexuella trakasserier på jobbet. Utsattheten är betydligt större bland de som har en tidsbegränsad anställning istället för ett fast jobb.

-Vi måste bekämpa sexismen som ligger bakom trakasserierna, men man måste också se att otrygga anställningsvillkor gör det väldigt svårt att säga ifrån. De tidsbegränsade anställningarna berövar de anställda makten att påverka sin situation. Ingen ska behöva ”räkna” med sexuella anspelningar eller tafsningar på jobbet, oavsett om det är från kollegor, kunder eller chefer. Rätten till trygga jobb är en viktig feministisk fråga, säger Ung Vänsters förbundsordförande Stefan Lindborg.

Över hälften av alla unga som jobbar har en tidsbegränsad anställning istället för ett fast jobb. De osäkra anställningarna är ett stort problem för unga. Under den senaste tiden har det rapporterats hur otryggheten på jobbet skapar stress och ekonomisk ångest.

-Otrygghet på jobbet ger otrygghet i vardagen. Det är bra att regeringen vill begränsa möjligheten att stapla visstidsanställningar på varandra, men om fasta jobb ska vara norm på arbetsmarknaden måste anställningsformen allmän visstid avskaffas. Det är det minsta man kan begära av en regering som vill stå upp för de arbetandes rättigheter, avslutar Lindborg.

 

För mer information
Tove Liljeholm
Pressekreterare Ung Vänster
08-654 1 00
072-587 86 85
tove.liljeholm@ungvanster.se

Ung Vänsters kongress hålls i Karlstad

Den 14-17 maj håller Ung Vänster kongress i Karlstad. Kongressen samlar 209 ombud från hela landet och är förbundets högsta beslutande instans. Förhandlingarna kommer att äga rum på Scalateatern mitt i stan.

– Jag ser fram emot kongressen. Det känns väldigt bra att den kommer att vara i Karlstad. Ung Vänster Värmland är ett växande distrikt och därför är det roligt att de kommer att stå som värdar för kongressen i maj, säger Stefan Lindborg, Ung Vänsters förbundsordförande.

I Karlstad väljs Ung Vänsters nya förbundsordförande, då Stefan Lindborg tidigare har meddelat att han inte ställer upp till omval.

– Jag är stolt och tacksam över att ha fått leda Ung Vänster i fyra år, men nu är det dags för nya krafter att ta vid. Kongressen kommer att vara ett viktigt avstamp för Ung Vänster. Klyftorna och orättvisorna har ökat länge i Sverige och det behövs en stark vänster som tar strid för jämlikhet och rättvisa, fortsätter Lindborg.

Kongressen kommer att behandla en ny verksamhetsplan som slår fast Ung Vänster strategier för de kommande åren. Därutöver kommer man att anta ett nytt utbildningspolitiskt program och diskutera miljö- och klimatfrågor.

Läs mer på vår kongresshemsida.

 

För mer information
Tove Liljeholm
Pressekreterare Ung Vänster
08-654 1 00
072-587 86 85
tove.liljeholm@ungvanster.se

Det finns ingen plats för Pegida, varken i Malmö eller någon annanstans

vilmafannyGästbloggare:
Vilma Bolding är ordförande för Ung Vänster Skåne och Fanny Rosberg är aktiv i Ung Vänster Malmö.

Måndagskväll på Stortorget i Malmö. 8 rasister från Pegida omringade av hundratals poliser. Ett hav av 5 000 antirasister, överallt hörs dundrande talkörer. Hur hamnade vi här?

Det hela började i slutet av 2014 med att en man i tyska Dresden, Lutz Bachmann, gick förbi en demonstration till stöd för Kurdistans arbetarparti (PKK) och kände sig kränkt. Han bestämde sig för att starta upp ett nätverk som han kallade Pegida (Patriotische Europäer Gegen die Islamisierung des Abendlandes, sv. Patriotiska europeer mot islamiserinen av väst), vars syfte blev att bunta ihop den kurdiska gerillan med ISIS och den antifascistiska rörelsen, sätta in dem i ett block och använda sig av denna fiendebild för att hetsa mot alla muslimer.

De började med att varje måndag ha hatmarscher mot muslimer, eller det de själva kallade för söndagspromenader. Det började som ett hundratal rasister, men de växte sakta men säkert och började sprida sig till fler städer i Tyskland. Men överallt dit de kom möttes Pegida av långt fler antirasister än vad de själva var, utom i hemstaden Dresden. Som mest samlades 25 000 till deras hatmarsch dagarna efter terrorattentatet i Paris.

Med hjälp av hets mot folkgrupp-dömde ”konstnären” Henrik Rönnquist började de exportera Pegida till Skandinavien. Först till Danmarks Köpenhamn och Århus, sen till Oslo i Norge. Våra antirasistiska kamrater i grannländerna var dock betydligt fler och väl förberedda. Bland annat anslöt sig Oslos största fackförening, Fagforbundet, till No Pegida-demonstrationen. Samtidigt förberedde Pegida sin första hatmarsch i Sverige, med Malmö som plats. På talarlistan var utöver Rönnquist själv den kända nazisten Dan Park, Breivikanhängaren Vivi-Anne Lovén Unneryd som har bakgrund i Swedish Defence League samt SvP- och SD-anhängaren Annica Herrloff.

Men redan innan de ens hann samlas till sitt första hatmöte hade det folkliga motståndet börjat ge resultat. I Tyskland började Pegida försvinna på allt fler orter, t.ex. i Berlin där 30 000 antirasister samlades i protest mot hatmarschens 4 800 deltagare. Styrelsen i Tyskland splittrades i två läger. Exporten till Danmark och Norge var ett stort misslyckande: Pegida Århus la ner efter första veckan och även svenska Pegida splittrades i två delar innan de ens haft sin första hatmarsch. De som bröt sig loss kallade Rönnquist-gänget för nazister och såg istället korsriddarna som förebilder.

I Skåne gick Ung Vänster i först i ledet för att organisera till motdemonstrationen arrangerad av No Pegida Sverige. Vi tryckte upp affischer, delade ut flygblad och hjälpte till med att styra upp demonstrationen. Det gav resultat. Måndagskvällen den 9:e februari var vi 5 000 antirasister mot 8 Pegida-anhängare. Deras första hatmarsch tvingades bli stillastående och blev ett totalt fiasko. Nyheterna om Malmös starka antifascism spred sig snabbt över hela världen: berättelser, bilder och videor har delats av tidningar och antifascistiska grupper hela vägen från Brasilien till Singapore.

Samma kväll gick endast 2 000 Pegida-anhängare i deras hatmarsch i hemstaden Dresden, antirasisterna blev 5 000 även där. Pegida har pressats tillbaka av folkets antifascistiska kraft. Det finns ingen plats för Pegida i Malmö. Det finns ingen plats för Pegida i Europa överhuvudtaget.

 

YouTube Preview Image

Abdirahim Hassans minnesfond belönar StreetGäris

Nätverket StreetGäris blev idag den första organisation som belönades av Abdirahim Hassans minnesfond. Fonden har inrättats av Vänsterpartiet, Ung Vänster, Vänsterpartiet Storstockholm och Ung Vänster Storstockholm, för att bevara Abdis minne och föra hans kamp vidare. Fondens syfte är att stödja internationellt solidaritetsarbete och gräsrotsaktivism i Sverige.

Idag är en dag av sorg, men också en av minnen och kamp för ett annat samhälle. Abdi var en person som brann. Som inte bara såg orättvisorna, utan som också var fast besluten att göra något åt dem. Vi minns hans ständiga aktivism, hans varma personlighet och hans ständigt flammande låga i kampen för jämlikhet och rättvisa.

Det har snart gått ett och ett halvt år sedan Abdi mördades i Somalia, men hans minne lever vidare i kampen för rättvisa och solidaritet.

Stefan Lindborg, förbundsordförande

 

Motiveringen:
”StreetGäris arbete visar att det går att vara både bred och intensiv, både högtflygande och vardaglig. Det visar att livet är större tillsammans. Det visar att allt från bokcirklar, demonstrationer och panelsamtal till fester och klädbytardagar, går att knyta ihop med en tydlig röd tråd: att stötta varandra och hålla ihop. Det här är precis den sorts saker Abdi brann för. Vi vill dela ut det första priset från Abdirahim Hassans minnesfond till StreetGäris, ett av de finaste exemplen på gräsrotsaktivism vi har sett.”

Nej till försök med tidigare betyg

Idag presenterade regeringen och högerblocket en gemensam överenskommelse om skolpolitiken. I uppgörelsen ingår bland annat ett omfattande försök med betyg från årskurs fyra.

– Ung Vänster är motståndare till varje sänkning av betygsåldern. Det är inte för lite betyg eller för lite administration som är problemet i den svenska skolan. Skolpolitikerna måste sluta fokusera på symboler och istället göra något åt de grundläggande problemen; ojämlikheten och bristen på resurser, säger Ung Vänsters förbundsordförande Stefan Lindborg.

Lindborg är kritisk till överenskommelsen mellan regeringen och de borgerliga partierna.

– Det finns antagligen ingen som röstade på Socialdemokraterna och Miljöpartiet för att man ville fortsätta Jan Björklunds skolpolitik. Om regeringsskiftet ska vara värt något måste det innebära en ny politisk riktning. Jag vill se en regering som vågar utmana högerns skolpolitik och som har kraft nog att förändra de grundläggande problemen i skolan, avslutar Lindborg.

 

För mer information:
Tove Liljeholm
Pressekreterare
08-654 31 00
072-587 86 85
tove.liljeholm@ungvanster.se

Välkommen till Sverige, Abbas

stefanIdag besöker den palestinska presidenten Mahmoud Abbas Sverige. Bakgrunden till statsbesöket är den svenska regeringens beslut att erkänna Palestina som en självständig stat. Presidenten kommer att samtala med statsminister Stefan Löfven och utrikesminister Margot Wallström om bland annat fredsprocessen och viken roll Sverige kan spela efter erkännandet. Förhoppningsvis är erkännandet bara den första av många solidaritetshandlingar från den svenska regeringens sida.

Inför besöket har borgerligheten riktat skarp kritik mot regeringens mellanösternpolitik. Svt rapporterar att statsbesöket får Moderaternas utrikespolitiska talesperson, Karin Enström, ”att se rött” och i Svenska dagbladet levererar Lars Adaktusson (Kd) en debattartikel, där han kräver klarspråk från Löfven. Precis som om statsministern skulle vara för korruption. På Expressens debattsida gissar folkpartisten Gulan Avci och Ulf Öfverberg, ordförande för Samfundet Sverige-Israel Stockholm, om anledningarna till varför Sverige erkände staten Palestina. Bland annat, menar de, kan det bero på att Socialdemokraterna vill ha fler muslimska väljare. Delar av borgerligheten tycks helt tappa koncepten när mellanösternfrågor diskuteras.

Skiljelinjen mellan höger och vänster går inte vid synen på korrupption eller demokratiska brister. Den går istället vid synen på Israels orättfärdiga ockupation. Som så ofta annars måste högern påminnas om att konflikten inte står mellan två jämbördiga partier. I Svt varnade Karin Enström för att det kan uppfattas som om Sverige ”tagit parti” för det palestinska folket. Jag menar att det är precis det som Sverige ska göra – ta parti, våga ta ställning, fördöm ockupationen och se till att en rättvis fred blir möjlig.

Vad har Lars Adaktusson att säga till palestinierna på Gaza? För ett par veckor sedan meddelade FN-organet UNRWA att brist på pengar tvingade dem att stoppa återuppbyggnadsprogrammet efter sommarens krig. Sedan tidigare vet vi att den olagliga blockaden har orsakat en humanitär katastrof, skyhög arbetslöshet och omfattande fattigdom. Situationen är så allvarlig att UNRWA bedömer att Gaza kommer att vara obeboeligt år 2020. När hörde man sist en kristdemokrat kritisera blockaden av Gaza?

Vad säger Karin Enström om expansionen av israeliska bosättningar på Västbanken? I september kritiserade den israeliska fredsorganisationen Peace Now utbyggnaden av bosättningarna och menade att dessa innebar ”en kniv i ryggen” mot Abbas och försvårar en tvåstatslösning. Bosättningarna på ockuperad mark strider mot Genèvekonventionen och utgör därför ett folkrättsbrott. Med hänsyn till uttalandet i Svt, tycker Karin Enström att man kan förhålla sig neutral till folkrättsbrott?

Vad säger Dagens Nyheters liberala ledarskribenter till de palestinier som drabbas av Israels brott mot de mänskliga rättigheterna? Igår beskrev de palestiniernas ansökan om medlemsskap i Internationella brottsmålsdomstolen, ICC, som ett försök att ”ställa Israel vid skampålen”. Så kan också kampen för rättvisa och mänskliga rättigheter viftas bort. Är det en ny liberal inställning till brott mot de mänskliga rättigheterna eller gäller den bara när offren är palestinier?

Den svenska regeringens beslut att erkänna staten Palestina var en viktig solidaritetshandling. Det är svårt att ta borgerlighetens kritik om att processen gick för fort på allvar. Snarare har omvärlden, precis som utrikesminister Margot Wallström konstaterat, väntat för länge. Sverige ska vara ett land som står solidariskt med det palestinska folket. Låt erkännandet bli den första solidaritetshandlingen i en rad av många. Så länge som ockupationen består finns det ingen rättvis fred.

Stefan Lindborg, förbundsordförande

Borgerlighetens bruna vandring måste få ett slut

Under de senaste veckorna har vi kunnat bevittna hur Folkpartiet och Kristdemokraterna i sin jakt på högre opinionssiffror ägnar sig åt signalpolitik riktad mot flyktingar och invandrare. De har inte bara kapitulerat inför rasisternas problemformulering utan sprider också vidare myten om att frågor om integration och flyktingmottagande inte skulle få diskuteras. I en tid då rasistiska strömningar drar över Europa, då krig och och katastrofer tvingar människor på flykt, väljer Folkpartiet och Kristdemokraterna att använda hävstång för att pressa upp de egna opinionssiffror. Det är skamligt och djupt ovärdigt.

Med sina utspel om tillfälliga uppehållstillstånd, språktest och försörjningskrav vill de två små borgerliga partierna bakvägen förändra Sveriges asyl- och flyktingpolitik. De tycks tro att färre kommer fly hit om bara villkoren för flyktingar och invandrare försämras. Det är en cynisk politik som blundar för Europas murar mot omvärlden och att huvuddelen av världens flyktingar finns i de fattigaste länderna.

I den falska logiken blir ”integration“ liktydigt med ”hårdare krav“, när det borde handla om att alla ska kunna leva och delta i ett samhälle på lika villkor. Mer otrygghet och sämre livsvillkor är att gå i motsatt riktning. Vi vet att det i själva verket är högerpolitikens konsekvenser – bostadsbrist, massarbetslöhet och söndertrasade trygghetssystem – som står i vägen för att alla de som flytt hit från krig och förtryck ska kunna leva ett bra liv i Sverige. Precis som vi vet att de ökande orättvisorna drabbar vanligt folk i Sverige oavsett bakgrund.

Det är en farlig utveckling när borgerligheten anpassar sig till rasistiska problemformuleringar. Från utvecklingen i resten av Europa vet vi att det bara leder till att rasistiska partier legitimeras och växer ytterligare. Priset betalas av de som drabbas av rasism och diskriminering. Konsekvensen av högerns glidning blir ett höjt tonläge i ett redan hårt klimat för flyktingar och invandrare som lever i Sverige. Ansvaret kommer att vila tungt på de som normaliserar rasism.

Ung Vänster står upp för en mänsklig asyl- och flyktingpolitik. Vi accepterar inte rasistiska problemformuleringar oavsett vem som är avsändare. Det högern kallar för integrationsproblem attackerar vi med krav på en generell politik för arbete, välfärd och jämlikhet tillsammans med en kompromisslös kamp mot rasism och diskriminering.

Uttalande antaget av Ung Vänsters förbundsstyrelse 150207-8.

 

För mer information:
Tove Liljeholm
Pressekreterare Ung Vänster
08-654 31 00
072-587 86 85
tove.liljeholm@ungvanster.se

Sexköpslagen bör utökas – inte ifrågasättas

I veckan presenterades en rapport om sexköpslagen, beställd av RFSU. Med rapporten som utgångspunkt har man i den efterföljande debatten ifrågasatt den svenska lagstiftningen som utgår från en förståelse för könsmaktsordningens våld och konsekvenser. Det är en farlig väg att gå i en tid när rätten till den egna kroppen är under attack i Europa. En lagstiftning som kriminaliserar köparen och lägger skulden på mannen som betalar för någon annans kropp är ett kraftfullt verktyg i kampen mot sexköp. Det är beklagligt att RFSU vill lägga fokus på kritik mot detta verktyg, när det finns så mycket att göra i tillägg till lagstiftningen. Den grundläggande utmaningen är att män måste sluta köpa sex.

Rapporten från Malmö högskola är en sammanställning av tidigare forskning på området och visar bland annat att andelen sexköpare har minskat avsevärt sedan lagen infördes. Sveriges lagstiftning är unik och har dessutom varit ett viktigt stöd i arbetet för att förebygga människohandel för sexuella ändamål. Att RFSU då väljer att tolka rapporten som ett hinder för stöd och hjälp till de kvinnor som befinner sig i prostitution är en märklig slutsats.

De som befinner sig i prostitution är en utsatt grupp och arbetet för deras trygghet är bristfälligt. Bemötandet från instanser som möter dessa kvinnor är många gånger dåligt och ökar stigmatiseringen. Det behövs ökad kunskap och särskild kompetens hos myndigheter och sjukvård för att kunna ge stöd och möjlighet att lämna prostitutionen. Rapporten lyfter viktiga problem och frågeställningar som behöver tas upp, men som nu överskuggas av fokuset på just lagstiftningens vara eller icke vara. Det finns inget motsatsförhållande mellan kriminalisering av sexköp och samhällets insatser för att hjälpa de som befinner sig i prostitution. I länder där det är lagligt att köpa sex är varken prostitutionen, stigmatiseringen av prostituerade eller otryggheten mindre.

Det största problemet är att män tar sig rätten till kvinnors kroppar och faktumet kvarstår att om inte män köpte sex så skulle det inte finnas prostitution. Vi måste vidta ytterligare åtgärder mot mäns våld mot kvinnor. Sanningen är att nio av tio kvinnor skulle idag lämna prostitution om de hade ett val. Kvinnors rätt att äga sin egen kopp är fundamental i ett feministiskt samhälle. Utgångspunkten för diskussionen idag borde handla om en utvidgning och kompletterande av lagen. Idag sker 80 procent av svenska mäns sexköp utomlands. Kriminalisering av sexköp utomlands är nästa steg i en sexköpslagstiftning som lägger skulden där den hör hemma – hos köparen. Så bygger vi ett feministiskt samhälle fritt från prostitution.

Uttalande antaget av Ung Vänsters förbundsstyrelse 150207-8.

 

För mer information:
Tove Liljeholm
Pressekreterare Ung Vänster
08-654 31 00
072-587 86 85
tove.liljeholm@ungvanster.se

Sexköpslagen borde utökas RFSU, inte tvärt om

toveI år är det 16 år sedan den nuvarande sexköpslagen trädde i kraft i Sverige. Idag släppte RFSU en rapport som menar att lagen är problematisk och inte fyller sitt syfte. Det är bra att vi har en levande debatt om hur vi ska stärka arbetet mot sexköp och mäns våld mot kvinnor. Men just därför blir kritiken från RFSU så underlig.

Den svenska sexköpslagen är unik i sin form och klargör tydligt de maktförhållanden som råder. Den lägger tydligt fokus på vem som är den skyldiga – köparen. Förutom att antalet män som köper sex har minskat sedan lagen infördes – RFSU:s egna sammanställning visar att andelen sexköpare kan ha minskat med över 40 procent mellan 1996 och 2008 – så har lagen fungerat normerande och har idag ett starkt stöd bland befolkningen. Andra länder har tagit intryck av Sveriges modell och den svenska lagen har blivit en viktig referenspunkt i det internationella arbetet mot sexköp. Rikskriminalpolisen menar att lagen har haft positiva effekter när det gäller att förebygga människohandel för sexuella ändamål. Då blir det märkligt att som RFSU säga att lagen inte fyller sin funktion.

Idag höjs röster för att legalisera sexköp med argument om ”moralism” och ”den fria viljan”. Myten om prostitution som ”ett smidigt jobb vid sidan av studierna för lite extra cash i plånboken” är ingenting annat än just en myt. Internationella studier visar att nio av tio skulle lämna prostitutionen om de hade något val. Att köpa en annan människas kropp är inte detsamma som att köpa en kexchoklad på närbutiken och att vara prostituerad är inte som ”vilket jobb som helst”. Det är visserligen inte åsikter som ska tillskrivas RFSU, men problemet är att man riskerar att spela sexköpslobbyn i händerna.

Däremot finns det ett par viktiga poänger som lyfts i rapporten. Dels pekar man på en oroande utveckling där stödet för att även göra det olagligt att sälja sex verkar ha ökat. Man menar att förståelsen för könsmaktsordningens konsekvenser har ersatts av en individualiserad syn på brott och straff. När den svenska sexköpslagen infördes gjordes det tydligt att det var köparen och ingen annan som begick en brottslig handling. Det är ett viktigt förhållningssätt som är helt nödvändig för att förstå mekanismerna bakom prostitution och för att kunna göra någonting åt det. Det är inte hon som säljer som ska stigmatiseras – det är han som köper.*

Dels pekar man på bristen på de sociala stödinsatser som skulle utgöra själva stommen i arbetet mot prostitution när lagen sjösattes. Redan i den så kallade Kvinnofridspropositionen som utgjorde grunden till sexköpslagen klargjordes att ”en kriminalisering [av sexköp] inte kan utgöra annat än ett komplement i arbetet med att minska prostitutionen och kan inte på något vis ersätta de sociala insatserna.” (Kvinnofrid Prop. 1997/98:55). Många vittnar om en stigmatisering och att man inte blir tagen på allvar i kontakt med myndigheter och sjukvård. Att ett sånt grundläggande arbete brustit är ett svek. Ökade insatser, regelbunden utbildning och kompetensutveckling för myndighets- och sjukvårdspersonal borde vara självklart.

Istället för att diskutera en lag som tydligt lägger skulden där den hör hemma borde vi diskutera hur samhället kan utöka stödet för att ta sig ut ur prostitution och öka skyddet mot mäns våld mot kvinnor. Idag sker 80 procent av svenska mäns sexköp utomlands. Det är orimligt att det är brottsligt att köpa en kvinnas kropp här hemma men inte i Thailand eller Lettland. Ung Vänster har länge drivit kravet på en kriminalisering av sexköp utomlands och därför är det glädjande att regeringen nu ser över möjligheterna att införa just en sån lag.

Vi måste prata om de män som tar sig rätten att köpa kvinnors kroppar för sin egen njutnings skull. Det hela är egentligen mycket enkelt – om män lät bli att köpa sex skulle det heller inte finnas någon prostitution. Den svenska sexköpslagen är unik och har fyllt en viktig normerande funktion. Det vi borde diskutera är hur den kan utvidgas, inte tvärt om.

 

*Jo, jag skriver män som köper kvinnor eftersom att det i de allra flesta fall är vad det handlar om. Men det är naturligtvis allvarligt när det förekommer prostitution i andra grupper, där inte minst unga transpersoner är särskilt utsatta.