Tusentals samlas mot tillfälliga uppehållstillstånd
I veckan demonstrerar Ung Vänster tillsammans med en rad andra organisationer över hela landet mot tillfälliga uppehållstillstånd. Anledningen är den flyktingpolitiska överenskommelsen mellan regeringen och allianspartierna.
– Vi är många som är besvikna och stödet för demonstrationerna är stort. Temporära uppehållstillstånd skapar bara byråkrati och otrygghet. Den breda solidaritetsrörelse som vuxit fram där tusentals människor skänkt kläder, brett mackor och bäddat sängar, visar tydligt i vilken riktning svenska folket vill gå. Men regeringen och alliansen tar nu steg i motsatt riktning. Vi kräver ett mänskligt flyktingmottagande, säger Hanna Cederin, Ung Vänsters förbundsordförande.
Hittills är det planerat demonstrationer i Stockholm, Göteborg, Umeå, Uppsala, Bollnäs och Luleå. Malmö demonstrerade igår. Bland medarrangörerna märks bland annat Vänsterpartiet, Refugees Welcome, Ensamkommandes förbund, Feministiskt initiativ, Liberala ungdomsförbundet, SSU och Ingen Människa är illegal. Fler tillkommer. Här finns mer information om de planerade demonstrationerna.
För mer information
Tove Liljeholm
Pressekreterare Ung Vänster
072-587 86 85
08-654 31 00
Ung Vänster: Skamlig och sorglig överenskommelse
Nu på förmiddagen avslutades förhandlingarna om den flyktingpolitiska överenskommelsen. Bland förslagen som regeringen och allianspartierna kommit överens om finns införandet av Temporära Uppehållstillstånd. Därmed stängde regeringen dörren för Vänsterpartiet att vara med i förhandlingarna. Ung Vänsters förbundsordförande Hanna Cederin reagerar starkt på överenskommelsen.
– Det är skamligt och sorgligt. Regeringen vill visa upp en fasad av ansvar och brett samarbete, men bakom döljer sig en feg symbolpolitik där man med människoöden som insats närmar sig högern. Priset är att man ställer sig bakom den vansinniga idén om tillfälliga uppehållstillstånd. Detta är motsatsen till vad läget kräver, de som får asyl i Sverige kommer att mötas av hinder och byråkrati istället för en trygg fristad, säger Ung Vänsters förbundsordförande Hanna Cederin.
Under hösten har Ung Vänster varit en del i den växande solidaritetsrörelsen, som gått som en våg genom landet. Människor över hela landet har deltagit i volontärarbete, insamlingar och andra insatser för att välkomna de människor som tvingats fly från krig och förtryck.
– Folket har under hösten visat hur Sverige ser ut när det fungerar som bäst. Vi har agerat utifrån att vi är i ett krisläge som skapats av krig och mänskligt lidande, vi har arbetat hårt och skramlat tiotals miljoner kronor. Det är sorgligt att regeringen vänder oss ryggen för att gå högern till mötes i att göra samhället otryggare. Det verkligt ansvarsfulla vore att skapa trygga möjligheter för de som kommer att etablera sig i samhället, avslutar Cederin.
Med anledning av den flyktingpolitiska överenskommelsen kommer Ung Vänster i början av nästa vecka att ordna demonstrationer för ett mänskligt flyktingmottagande i Stockholm, Göteborg och Malmö. Tid och plats uppdateras på Facebookeventet.
För mer information
Tove Liljeholm
Pressekreterare Ung Vänster
072-587 86 85
08-654 31 00
tove.liljeholm@ungvanster.se
Dags för krafttag mot extremism och terror
Det blir allt tydligare att vårt samhälle är hotat. Det är hög tid att politikerna vaknar och ser till att myndigheterna agerar mot radikaliseringen av individer samt de grupper där de får näring. Polisen och rättsväsendet bör få utbildning och resurser. Politiken bör ta intitiativ till att se över lagstiftning så att det blir enklare att identifiera och lagföra brott eller förberedelse. Radikaliseringen pågår överallt och måste stoppas, i vissa områden och familjer är det närmast kulturellt och sanktionerat av omgivningen. Skolan och civilsamhället måste verka för att skydda våra demokratiska värderingar mot dessa angrepp.
Eller? Jag vet inte om jag tycker att sån signaltung och känsloladdad retorik är värdig ens när det handlar om uppenbart reella hot mot vårt samhälle, vilket är vad mordbränderna mot asylboenden är. Och de utgör förstås bara en del av något mycket större.
Det handlar om en enorm säkerhetsrisk. Det kostar människor livet, och det berövar andra frihet. Det påverkar hela samhället, också de som inte utsätts direkt. Mordbrändernas syfte är inte i första hand att bränna ner hus utan att hota och skrämma. Det är terror.
Som många redan skrivit är det tydligt varför det anlagts fyra bränder på asylboenden runt om i landet under bara senaste dagarna. Bakgrunden, eller förspelet, är det höjda tonläget från vissa delar av den organiserade rasismen, som väckt tankar hos andra och som drivit på dem som är beredda att gå till handling.
Men varför är debattonen så lam när det gäller rasistiska hatbrott i jämförelse med ”terrorhotet”? Jo, eftersom detta hot inte kan mystifieras, exotifieras eller beskrivas som importerat behandlas det med långt färre spaltmeter än vad vissa andra typer av hot får. Rasismen är svensk och hämtar luft inifrån landet.
Till skillnad från de debattörer som gormar som mest när det gäller ”radikaliseringen” har jag inga förslag på enkla lösningar, till exempel nya lagar, som kan trolla bort högerextremismen. Det vore ohederligt, för det är inte enkelt att bekämpa rasism. Men det går. Och visst handlar det också om ”krafttag” från myndigheter och insatser från civilsamhället.
Men vi måste börja i att se proportioner och samband. Den rasistiska terrorn är vår tids samhällsutmaning. Kopplingen mellan våldet och hatretoriken, och kopplingen mellan debattklimatet och hatretoriken, är tydlig. Det får konsekvenser när det allt oftare finns ett ”vi” och ett ”dom”. När riksdagspartier pratar om systemkollaps och när VD:ar i näringslivet säger att det är ”terroristvarning” på skäggiga iranier. När vänsterdebattörer säger att förorten ”inte är Sverige” och när Polisen registrerar romer. Precis som hatbrotten måste bekämpas så måste också mindre skarpa uttryck för rasism bekämpas.
Journalister, politiker och andra makthavare, ”etablissemanget” om man så vill, måste tänka om* och rannsaka sin verklighetsuppfattning. Tänk om den utsatta gruppen var en annan, säg kristna, och om förövarna var romer eller flyktingar. Tänk om det systematiskt brändes ner fina villor eller bankkontor. Och tänk om svaret från delar av makteliten var att mana till förståelse och samarbete med de som stod för orden som legitimerade handlingarna.
Tänk om. Och under tiden så ska vi andra fortsätta med solidaritetsarbetet. Vi måste fortsätta bygga solidaritetsrörelsen därför att det är raka motsatsen till hatretoriken – istället för den avhumanisering och splittring deras budskap signalerar så handlar vårt arbete om att se sig själv i andra och om att mänskliggöra. Egentligen är det ganska enkelt – de hotar att splittra oss, därför håller vi ihop.
* För vissa kan det ta emot. Exempelvis för Svenskt Näringslivs VD Carola Lemne som profiterar på rasismen därför att den legitimerar strukturell diskriminering på arbetsmarknaden och möjliggör en större låglönemarknad. För högern är etniska skiljelinjer inte nödvändigtvis ett problem, eftersom det döljer klassmotsättningar. Det ska vi bekämpa med vänsterpolitik.
Hanna Cederin, förbundsordförande
Hanna Cederin talade för Palestina
Igår 18 oktober hölls det en demonstration i Göteborg för det palestinska folkets frihet och mot Israels ockupation och attacker. Förbundsordförande Hanna Cederin var en av talarna. Här är hennes tal från demonstrationen.
Tack för ordet. Jag heter Hanna Cederin och är förbundsordförande för Ung Vänster.
Jag bad min syster och kamrat Rawan Sultan skicka några rader som jag kunde läsa upp idag. Hon bor på Västbanken och är en av de tjejer som Ung Vänster har ett feministiskt solidaritetsprojekt tillsammans med. Jag har översatt hennes ord till svenska. Inatt skrev hon:
”De sköt honom och han dog. Han såg palestinsk ut. Ja, bara sådär. Ett människoliv kan vara så enkelt att avsluta med en kula rakt in i hjärtat. Från den 1 oktober fram till denna stund har Israel dödat 41 palestinier, nästan hälften var barn, den yngsta var två år gamla Rahaf Hassan, som mördades tillsammans med sin gravida mamma, Nour. Våra martyrer är inte bara siffror, var och en av dem hade ett liv, vänner som älskade dem, de hade drömmar, de hade en familj, en mor som nu sover i hennes döda barns säng, bara för att få känna hans doft en gång till.
Vad ni inte vet är, att Palestina har ingen armé, inget flygvapen, inga kärnvapen, inga jetplan, inga helikoptrar, inga stridsvagnar och inga slagskepp, inget av det. Detta är inte ett ”krig”. Världens tystnad dödar oss två gånger, alla måste vakna upp, regeringarna måste inse vad de har finansierat hela tiden!”
Israel har byggt tusen och åter tusen olagliga bosättningar. De stjäl mark och vatten från palestinierna. Otaliga vuxna och barn har fängslats utan rättvis rättegång. Man hindrar människor från att röra sig, åka till jobbet, hälsa på släkten, komma hem, lämna hemmet. Man använder kollektiv bestraffning som ständigt hot och som praktisk åtgärd mot minsta felsteg. Man mördar, hotar och jämnar med marken.
Det är utan tvekan, alldeles vidrigt tydligt att Israel brutit och fortsätter bryta mot internationell lag. Mot folkrätten, mot de mänskliga rättigheterna. Mot konventioner och resolutioner. Och det är en skam att man inte ställs inför rätta, döms och straffas.
Men det är inte lagar och regler som gör att vi samlats här idag. Vi samlas därför att vi vet att det är vår kamp, våra röster tillsammans, vår organisering, som kan omvandla regler, lagar och ord till handling. Och vi kräver handling.
Vi samlas för att visa solidaritet. Solidaritet är den praktiska konsekvensen om att nästa gång kan det vara jag, nästa gång kommer det vara jag. Men om vi, tillsammans, jag och du. Då kan vi skydda varandra. Och om inte skydda, så kan vi dämpa stötarna, lindra värken. Bära den tillsammans. Och vi kan förändra. Vi kan skapa en ny värld, en annan framtid. Därför är vi här.
Och vi vet att vår solidaritet märks, syns och hörs ända till Jerusalem, till Ramallah, till Gaza. Till de som stängs ute från Al Aqsa-moskén och de vars hus jämnas med marken. De som svälter, de som gråter över döda släktingar. Det behövs, minns Rawans ord: ”Världens tystnad dödar oss två gånger.”
Vår kamp står mot de mäktiga, kostymklädda som sitter i skyddade rum och blickar ut över världen och ser profit, marknader och markområden att vinna. Vapen som skeppas över land och hav.
Israels ockupation av Palestina är brutal och rättsvidrig. Syftet är att omöjliggöra ett liv i frihet för palestinierna. Den upprätthålls genom splittring, avhumanisering och rasism. Vår kamp handlar om det motsatta. Där de ser siffror och dollar ser vi människor, människoliv, bröder och systrar. När de kallar barn för terrorister pekar vi på den stridsvagn som barnet kastar sten mot. När de vill dela upp med murar, gränser, vapen och ord så håller vi ihop, över hela världen.
Det är solidaritetsrörelserna som är nyckeln till fred, till upprättelse för förtryckta folk. Vi försvarar människovärdet, vi kräver att folkrätten efterföljs. Vi vill se ett fritt, självständigt och demokratiskt Palestina.
Och idag säger vi, med en röst: Stoppa Israels attacker. Leve Palestina. Tack!
Agera för rätten till asyl
Mängder av människor har på flykt från krig och förtryck tagit sig till Sverige under hösten. Samtidigt som de mötts med solidaritet av svenska folket har myndigheterna misslyckats med att garantera ett värdigt flyktingmottagande. Regeringen och kommunerna har inte tagit sitt ansvar.
Där det offentliga misslyckats har asylaktivister, kulturhus och vänsterorganisationer sett behovet av att agera solidariskt, och gjort det utan tvekan. Tusentals personer har gått man ur huse och givit allt de kunnat för att hjälpa de som behövt hjälp. Frivilliga över hela landet har vakat på tågstationer, lagat mat, ordnat skjuts och sovplats åt människor på flykt. Det praktiska solidaritetsarbetet är ovärderligt, men det är ohållbart att frivilliga ska göra myndigheters arbete. Det är dags för det offentliga att ta sitt ansvar.
I dagarna har regeringen meddelat om krisåtgärder för att lösa de akuta problemen. Det som presenteras är inte en hållbar lösning idag eller på sikt. Regeringens åtgärder är alldeles för små och kommer alldeles för sent. Dagens problem kräver en radikalt annorlunda politik, för människovärde och rättvisa. Från Sveriges minsta kommuner till Europaparlamentet behövs verklig förändring. Det finns mycket som måste bli bättre, men några frågor är särskilt viktiga idag.
Att verka för fler lagliga vägar in i Europa, och att transportörsansvaret och Dublinförordningen skrotas, är en sådan fråga. Idag finns nästan inga lagliga vägar in i Europa, vilket tvingar flyktingar att använda sig av människosmugglare och riskera sina liv på Medelhavet för att ens kunna söka asyl. Det är helt oacceptabelt – att söka asyl är en mänsklig rättighet. EU:s gränspolitik kostar människoliv och Sveriges regering måste agera för förändring. Vi bör omedelbart skrota transportörsansvaret och sluta följa Dublinförordningen. En lagändring gällande anhöriginvandringen bör också göras, så att familjer kan återförenas i Sverige utan att riskera livet på vägen.
Det räcker dock inte. Även för den som har tagit sig till Sverige kvarstår hotet om att utvisas trots klara asylskäl. Dagens svenska asylprocess är ofta godtycklig, och beslut om liv och död kan avgöras av missförstånd. Migrationsverket måste kunna garantera en rättssäker asylprocess. Den förda politiken måste förändras så att rätten till asyl gäller alla.
De åtgärder regeringen nyligen föreslog gäller bristen på bostäder åt de som söker asyl i Sverige. Dessa åtgärder är kortsiktiga och kommer inte att räcka till. Samtidigt gör företag som driver privata asylboenden miljonvinster på behovet av skydd undan krig och förtryck. Det krävs fler asylboenden och ett förbud mot att göra vinst på sådan verksamhet. Tak över huvudet är en mänsklig rättighet, precis som rätten till asyl, det är inget som ska köpslås om.
Sverige kan idag gå före och visa vägen för resten av Europa, men då krävs att regeringen slutar hymla och börjar agera. Ung Vänster står upp för en human och solidarisk flyktingpolitik!
Uttalande antaget av Ung Vänsters förbundsstyrelse 151010-11.
För mer information
Tove Liljeholm
Pressekreterare Ung Vänster
072-587 86 85
08-654 31 00
tove.liljeholm@ungvanster.se
Låt inte surrogathandeln smygas igenom
Surrogatmödraskap beskrivs ofta som en bra lösning på ofrivillig barnlöshet. Det är förstås tråkigt när människor som vill ha barn inte kan få det, men lösningen kan inte vara att tillåta handel med graviditeter, kvinnors kroppar och med barn. Därför är det olyckligt att Sverige, med vår historia av att gå före i kampen för kvinnors rätt över sina kroppar, nu i det tysta öppnar upp för legalisering av graviditetskontrakt.
Globalt omsätter surrogatindustrin enorma summor pengar, och majoriteten av alla dessa barn föds av fattiga kvinnor i Indien. Det är inte ovanligt att de under graviditeten bor på speciella kliniker där deras liv styrs. Det är naturligt att det idag finns ett utbrett motstånd i Sverige mot den kommersiella formen av surrogatmödraskap. I stället har förespråkarna riktat in sig mot att legalisera den form där kvinnan helt utan betalning genomgår en graviditet, så kallat altruistiskt surrogatmödraskap. Det här märks i den pågående offentliga utredningen om barnlöshet som presenteras i februari nästa år – uppdraget är bland annat att “ta ställning till om surrogatmoderskap ska tillåtas i Sverige, med utgångspunkten att detta i sådant fall ska vara altruistiskt”.
Då det är tydligt att utgångspunkten ända från det att utredningen tillsattes varit att utesluta en legalisering av det kommersiella surrogatmödraskapet, är det minst sagt märkligt att kopplingen mellan det altruistiska och det kommersiella surrogatmödraskapet helt verkar förbises. I länder som Storbritannien, där endast den altruistiska varianten tillåts, har efterfrågan ökat drastiskt och en mycket större grupp barnlösa par än innan vänder sig nu till länder som Indien i jakt på en kvinna att betala för ett barn. Det är ironiskt att redan från början konstatera att Sverige inte bör syssla med kommersiellt surrogatmödraskap, men att samtidigt inte dra sig för att bidra till en ökning av denna barnhandel.
Så länge utredningen om surrogatmödraskap får pågå i det tysta är det en stor risk att en lagändring plötsligt kommer att ha smugit sig igenom, och det vore ett stort bakslag för kvinnors rätt över sina egna kroppar. Det vore ovärdigt ett land som Sverige. Vi har en sexköpslag som andra länder tar efter och vår aborträtt står sig stark. Vad gäller surrogatmödraskap vore det enda rimliga att ta efter Frankrike, där “alla avtal som gäller fortplantning eller havandeskap åt tredje part” är förbjudet i lag. På så sätt skyddas kvinnor från att utnyttjas, oavsett om det är mot betalning eller för att frivilligt hjälpa andra som längtar efter barn. Surrogatmödraskap oavsett form är något som alla feminister, och alla som motsätter sig människohandel, borde ta ställning mot.
Uttalande antaget av Ung Vänsters förbundsstyrelse 151010-11.
För mer information
Tove Liljeholm
Pressekreterare Ung Vänster
072-587 86 85
08-654 31 00
tove.liljeholm@ungvanster.se
Ung Vänster efter terrorattacken: agera mot Turkiets regering
Igår genomfördes ett terrorattentat mot en fredsdemonstration i den turkiska huvudstaden Ankara. Över 100 människor dödades och ytterligare hundratals skadades. Demonstrationens budskap handlade om en fredlig utveckling efter de senaste månadernas oroligheter och repression och våld från regimen. Arrangörer var turkiska fackförbund och demonstrationen stöddes av det prokurdiska vänsterpartiet HDP. Attacken beskrivs som den allvarligaste i Turkiets moderna historia. Efter händelsen har regeringen förbjudit rapportering från demonstrationen och terrordådet, samt censurerat sociala medier bland annat genom att stänga ner Twitter.
− Vi reagerar med sorg. Det är inte bara förlusten av människoliv som är djupt tragisk, det är också allvarligt att våldet mot kurder och den prokurdiska rörelsen tillåts fortsätta. Omvärlden måste agera mot att den turkiska regimen trappar upp repressionen, censuren och i praktiken verkar direkt för en våldsam utveckling och försvårar processen inför nyvalet. Turkiets regering visar tydligt att man vill gå i rakt motsatt riktning från demokrati och fred, säger Ung Vänsters förbundsordförande Hanna Cederin.
Sedan en tid pågår en offensiv mot kurder och den prokurdiska rörelsen från turkisk militär och myndigheter. Flygattacker mot kurdiska områden i Syrien och Irak har genomförts, hundratals oppositionella har arresterats i Turkiet och hemsidor har stängts ner av myndigheterna. Den turkiska regeringen motiverar sitt agerande med att man ”bekämpar alla former av extremism” och attackerna mot kurder blandas samman med attacker mot IS/Daesh.
− Detta är en fortsättning på decennier av förtryck mot kurder i Turkiet. Det är skamligt att världssamfundet inte reagerar mer kraftfullt när Turkiet verkar för ytterligare spänningar och lidande i ett redan oroligt Mellanöstern, i synnerhet Nato-länderna som gett sitt medgivande till Turkiets militära angrepp mot kurdiska mål i närområdet. Ung Vänster står bakom kampen för kurdiskt självbestämmande och fördömer den turkiska regeringens agerande efter terrorattacken, säger förbundsordförande Hanna Cederin.
För mer information
Tove Liljeholm
Pressekreterare
072-587 86 85
072-587 86 85
tove.liljeholm@ungvanster.se
Överlevnad är ingen symbolfråga
Elin Morén
”The israelis wants revenge, we’re really scared. They’re armed and they are everywhere”. Citatet kommer från en bekant som befinner sig i Ramallah på Västbanken.
Den senaste tiden har stämningen och våldet runt Tempelberget i gamla stan i Jerusalem trissats upp. Det hela eskalerade i förra veckan när israelisk militär trängde in i al-Aqsamosken och två israeliska bosättare sköts ihjäl på Västbanken.
Nu får hela palestinska folket känna konsekvenserna. Som hämnd för angreppet på bosättarna har israelisk militär trappat upp våldet runt om på Västbanken och bosättarna får fritt spelrum att vandalisera hem och trakassera palestinier. Under de dygn som följt har tre palestinier mist livet och hundratals skadats. Palestinier har bannlysts från gamla stan i Jerusalem och det har skett minst fjorton attacker mot ambulanser. Organisationen Palestinska Röda halvmånen klassar situationen som akut nödläge.
Det råder sedan decennier ett apartheidsystem mellan Israel och Palestina, ockupanter och ockuperade. Med jämna intervaller får det horribla konsekvenser, så som de blodiga attackerna mot Gaza under 2012. Men det finns även ett ständigt hot mot palestinska medborgares säkerhet, vilket innebär en alltid närvarande oro över sig själv och sina medmänniskor och ett kraftigt begränsande av palestiniernas livsutrymme och möjligheter.
Det vi sett de senaste dagarna är en kollektiv bestraffning fullständigt utan proportioner. Vad Israel gör är helt uppenbart ett sätt att spänna musklerna och visa vilka som har makten. I stället för att ställa gärningsmännen inför rätta utnytjar man tillfället till att understryka sin kontroll över palestinierna.
Är det här rimliga omständigheter att leva under? Under september hungerstrejkade hundratals palestinska flyktingar utanför Migrationsverket i Malmö för att få sin asylansökan omprövad. Flera av dem är från Gaza, där den humanitära situationen är extremt allvarlig. Många av de hungerstrejkande är sedan länge hemmahörande i Sverige i väntan på asylprocessen och med hopp om att kunna skapa en trygg tillvaro för sig och sina familjer här. Men Migrationsverket anser uppenbarligen att det går lika bra att göra under ockupation och våld.
När regeringen tillträdde gick det inte länge innan man erkände Palestina som stat, något som sände en tydlig signal till övriga världen om att vi inte accepterar den olagliga ockupationen. Det erkännandet måste bli mer än symboliskt och måste speglas i fortsatt politiskt agerande. Sverige ska ha en nolltolerans mot den israeliska ockupationen och så länge den pågår bör vi genomföra en nationell bojkott av israeliska varor.
Asylrätten i Sverige måste stärkas för alla de som flyr från krig och förföljelse, här ska alla kunna finna en fristad. Regeringen måste ta sitt solidaritetsansvar såväl internationellt som här hemma, de kan snacka hur mycket de vill, men nu är det upp till bevis.
Elin Morén, andre vice ordförande
Regeringen trappar upp jakten på utlänningar
Idag på tisdagen kom beskedet att Skånepolisen sätter in en permanent bemanning på Malmö centralstation och vid färjelägret i Trelleborg. Beskedet kommer efter förra veckans presskonferens med inrikesminister Anders Ygeman om ökad inre utlänningskontroll. Det innebär att polisen i brist på yttre gränskontroller ska söka upp personer de tror saknar rätt att vistas i landet. Inre utlänningskontroll får inte göras utan en grundad misstanke men kan ske i samband med exempelvis trafikkontroller eller biljettkontroller i kollektivtrafiken.
– Att trappa upp kontrollerna står i motsättning till vad som behövs i detta speciella läge, när så många visat solidaritet. Kontrollerna står i vägen för att de flyktingar som reser genom Sverige till andra länder får en värdig vistelse här. De behöver en trygg plats där de kan stanna några dagar för att vila och fatta livsavgörande beslut om var man ska söka asyl. Det är vad de fantastiska frivilliginsatserna handlat om och det riskerar att skadas av en ständig jakt från polisen, säger Hanna Cederin, Ung Vänsters förbundsordförande.
Ung Vänster menar att regeringen istället för att lägga resurser på denna typ av polisinsatser ska stödja de ideella organisationer som ordnar med resor, mat och boende för flyktingar, oavsett om de vill söka asyl i Sverige eller resa vidare. Ung Vänster är också motståndare till flera av de metoder som används för utlänningskontroller.
– Tankarna går direkt till Reva-projektet, som visar att den här typen av verksamhet går hand i hand med rasprofilering. Det drabbar inte bara flyktingar och asylsökande utan misstänkliggör alla som ser ut att passa in på den rasistiska utgångspunkten. Polisens uppgift ska vara att skydda oss från hot och kränkningar, inte att aktivt delta i att skapa en otryggare vardag, avslutar Cederin.
För mer information
Tove Liljeholm
Pressekreterare Ung Vänster
072-587 86 85
08-654 31 00
tove.liljeholm@ungvanster.se
Erkänn Västsahara, regeringen
Nu står det klart att regeringen inte har för avsikt att erkänna staten Västsahara. I dagarna besöker en marockansk delegation bestående av partiledare och parlamentariker Stockholm för att sätta press på Sverige att inte erkänna Västsahara. Trots att Riksdagen 2012 ställde sig bakom Vänsterpartiets krav på att erkänna staten, och trots tidigare vallöften, vägrar regeringen att följa riksdagens beslut.
– Sverige måste erkänna Västsahara och skicka en skarp signal till Marocko mot deras folkrättsbrott, och inte minst en signal till västsaharierna om att deras sak är vår. För regeringen verkar handelsrelationerna väga tyngre än att vara en röst för folkrätt och mänskliga rättigheter, säger Hanna Cederin, Ung Vänsters förbundsordförande.
I år har Marockos ockupation av Västsahara pågått i 40 år och nästan 200 000 människor bor i flyktingläger under mycket knappa förhållanden. De ockuperade områdena avskiljs med en 200 mil lång mur och miljontals landminor. De befriade delarna av landet får ingen del i de rika naturtillgångar som finns på ockuperad mark. Genom bland annat det kritiserade fiskeavtalet med EU tillåts istället Marocko sälja naturresurser som tillhör västsaharierna.
– Omvärlden måste sätta press på Marocko. EU:s handelsavtal måste sägas upp så länge ockupationen pågår. Att Sverige som enda EU-land skulle erkänna Västsaharas vore en tydlig markering. Sverige ska vara en självständig röst för folkrätt och mänskliga rättigheter, avslutar Cederin.
För mer information
Tove Liljeholm
Pressekreterare Ung Vänster
072-587 86 85
08-654 31 00
tove.liljeholm@ungvanster.se
