Polisen måste bekämpa rasistiska brott inom kåren och i samhället

Polisens register över romer

Ekot har idag avslöjat att polisen upprättat ytterligare ett etniskt register. Det är fråga om i huvudsak romska EU-migranter som befinner sig i Sverige. Utan att det funnits misstanke om brott har personer som befinner sig lagligt i landet fotograferats och registrerats efter hemliga instruktioner till poliser i hela landet.

– Det är helt oacceptabelt. Polisen ska ägna sig åt brottsbekämpning, inte åt rasistisk registrering. säger Ung Vänsters förbundsordförande Hanna Cederin.

För drygt två år sedan avslöjades att polisen i Skåne upprättat ett register över personer av romsk härkomst under förevändningen att det var en del av det polisiära arbetet. Detta fick skarp kritik från flera håll och registret förklarades vara olagligt.

– Polisen har tydligen inte lärt sig någonting av sina misstag. Under hösten har en våg av brott med rasistiska förtecken svept över Sverige. Att lösa och förhindra dessa borde vara polisens högsta prioritet, men istället ägnar man sig själv åt rasistisk verksamhet. Detta kan inte fortsätta. Polisen ska fokusera på att bekämpa rasistiska brott och måste börja inom den egna kåren, säger Hanna Cederin.

För mer information
Tove Liljeholm
Pressekreterare Ung Vänster
08-654 31 00
072-587 86 85
tove.liljeholm@ungvanster.se

COP21 misslyckas leva upp till våra låga förväntningar

Johanna Granbom

 

Vi är många som inte haft stora förhoppningar på COP21, klimattoppmötet i Paris. Långt innan mötet öppnade stod det klart att alldeles för få länder är beredda att agera för att minska utsläppen. Just nu är förhandlingarna i full gång, och än så länge verkar det inte finnas skäl att glädjas. Snarare tvärtom.

Ett av de tydligaste bakslagen är något som vi visste sedan innan, och handlar om synen på själva avtalet. I stället för ”avtal” kallas det – texten som tidigare tvingade länderna att agera – i den nya upplagan för ”bilaga”. Till skillnad från tidigare års förhandlingar leder COP21 alltså inte till några bindande åtaganden. Det kallas i stället för ”frivilliga klimatlöften” som 170 länder formulerat åt sig själva. Det är svårt att ha förtröstan till det som beslutats när vi vet att det i praktiken fortfarande bygger på varje regerings goda vilja.

Det viktigaste klimatmålet har sedan innan varit att förhindra att medeltemperaturen på jorden höjs med 2 grader under det här århundradet. Eftersom många forskare pekat på att det inte räcker har det funnits förhoppningar på att ändra målet till 1,5 grader. I stället har man nu beslutat att ”vidta åtgärder” för att hålla temperaturhöjningen ”en bra bit under 2 grader”. Alltså ett fortfarande lågt och nu ännu vagare mål, som inte manar till handling.

Dessutom finns det skrivningar om att under den andra halvan av århundradet, alltså år 2050–2100, uppnå så kallad utsläppsneutralitet. Tanken verkar vara något som liknar utsläppsrätter, men syftar på att exempelvis plantera ny skog som tar upp koldioxidutsläppen i stället för att minska utsläppen från början. Alla åtgärder som minskar växthusgaser är förstås välkomna, men det är oroande att det öppnas upp för att tillåta länder att behålla en stor mängd utsläpp.

En annan väldigt viktig del är tekniken. Här har tidigare toppmöten lett till insikter om att industrialiserade länder bär ansvar för att hjälpa utvecklingsländer. Det är riktigt, och sker bland annat genom att ta bort hinder för tekniköverföring, exempelvis patent. I årets upplaga är dessa stycken helt enkelt strukna. Det är tydligt att I-länderna gjort allt vad de kan för att skydda sina företag och sin vinst. Betalar gör såväl fattiga länder som klimatet.

Till sist, och faktiskt glädjande: vad gäller finansieringen har den varit omdiskuterad, och det är inte över än. Däremot finns det tecken på ljusglimtar. Bland annat har mötet definierat 100 miljarder dollar som den minsta summan, och öppnar alltså upp för mer. Utöver det ska pengarna komma från de väl utvecklade länderna, vilket ändå måste ses som någon form av framgång.

Det var inte oväntat att COP21 skulle bli en besvikelse trots våra extremt låga förväntningar. Men det som nu börjar utkristallisera sig är faktiskt ännu sämre än vad man hade kunnat gissa.

Önska kan man däremot alltid göra, så här kommer min lista till tomten på de initiativ jag vill ska dyka upp under de sista dagarna av COP21:

  • Byt ut utsläppsrätterna mot straffbeskattning för utsläpp
  • Slopa patent- och immaterialrätt på teknik som minskar utsläpp – klimatet före vinsten!
  • Klimatflyktingar ska få rätt till asyl
  • Alla andra krav som Ung Vänster lanserade under kampanjen klimatsolidaritet

 

Johanna Granbom, vice ordförande Ung Vänster

Solidaritet är vägen fram

När behovet av en humanitär stormakt är som störst, fler än någonsin tvingas på flykt och världens alla ledare smidigt tycks ha glömt vad demokrati och mänskliga rättigheter innebär, är Sveriges regering inte sen att spela med i den verklighetsfrånvända idén om att människovärdet är förhandlingsbart. Glömda är de vackra orden om flyktingarna som skulle få en fristad, människovärdet har man omvandlat till valuta och värnandet av demokratin har man sålt till terrorstaten Turkiet för att till varje pris slippa se de människor som flyr från krigets Syrien.

Men när ledarna sviker blir vanliga människors agerande så mycket viktigare. När allt fler politiker i rasande takt får för sig att demokrati, fred och frihet är något som bara bomber kan frambringa och att asylrätten är en lyxvara som vi inte har råd med påminner vi om att kostnaden som vi inte har budgeterat för är förlorade människoliv. När Europas stater stänger sina gränser för de som flyr från krig står vi upp för medmänsklighet och solidaritet.

Ung Vänster vägrar spela med i det spel som handlar om att skrika högst om de mest repressiva åtgärderna. Vi vet att politiska beslut får konsekvenser. Medan stormakterna kapprustar stödjer vi de progressiva, folkliga styrkor i området som för en väpnad kamp mot fascisterna i Daesh/IS. Detta är ett ställningstagande i solidaritet med befrielsekampen som förs i norra Syrien. Samtidigt som vi ser behovet av att bekämpa Daesh/IS militärt kan vi konstatera att omvärldens bombningar i Syrien är djupt problematiska. Dessa angrepp riskerar att eskalera brotten mot mänskligheten i området snarare än att förebygga dem. Att civila faller offer för Natos eller Rysslands bomber är oacceptabelt och kommer att förvärra situationen i Syrien allvarligt.

Ung Vänster har alltid stått i främsta ledet för freden, människovärdet och folkrätten. För oss är inte rättigheter och demokrati tomma fraser utan förpliktigar till handling. Det är när vi håller ihop i solidaritet som vi blir starka. Det är människor som format historien och det är upptill oss att forma framtiden. Svenska folket har inget att vinna på att flyktingar stängs ute från vårt land eller att fjärran länder bombas sönder och samman. Däremot har vi allt att vinna på att agera solidariskt.

Uttalande antaget av Ung Vänsters förbundsstyrelse 151205-6.

 

För mer information
Tove Liljeholm
Pressekreterare Ung Vänster
072-587 86 85
08-654 31 00
tove.liljeholm@ungvanster.se

Miljön har inte råd med storföretagen

Just nu pågår det stora klimattoppmötet i Paris, COP21, som syftar till att nå gemensamma målsättningar för att lösa klimatkrisen. Samtidigt har hundra tusentals människor samlats runt om i världen för att protestera mot den politik som COP-mötena representerar.

Många av rösterna som hörs i protest mot klimattoppmötet i Paris kopplar samman klimatfrågan med den orättvisa fördelningen av rikedom och resurser i världen. Med rätta slår man fast att det kapitalistiska systemet visat sig oförmöget att på ett globalt plan minska utsläppen av växthusgaser. Kapitalets intresse är att generera vinst åt dess ägare och sätter därmed företagens kvartals- och årsbokslut före mänsklighetens framtid. Resultatet är ett fortsatt användande av de billigaste och mest lättillgängliga energikällorna som alltjämt förblir fossila bränslen.

Konferensen är långt ifrån demokratisk av många anledningar. En anledning är att länderna själva är de som bekostar sina delegaters deltagande. Detta drabbar främst de länder som hotas mest av klimatförändringar – de länder där extremt väder tvingar miljoner människor på flykt eller som riskerar att skakas av stigande havsnivåer. Många av dessa länder har helt enkelt inte råd att skicka lika många delegater som exempelvis USA, Frankrike och Tyskland.

Resultatet av kapitalets intresse av vinstmaximering har lett till en massiv lobbyism som både syftar till att beskära samhällets verktyg för att minska utsläppen men också att framställa företag som miljö och klimatvänliga, så kallad greenwashing. Det är inte en slump att de lösningar som presenteras handlar om att vi som individer måste konsumera mer och göra klimatsmarta val. Lösningarna kopplas allt för ofta till den enskilda individens livsstil när det som krävs är ett ekonomiskt systemskifte som utmanar företagens utsläpp.

Vi i Ung Vänster förstår att de så kallade lösningar som för jämnan presenteras är långt ifrån tillräckliga. För att skapa en hållbar utveckling krävs det att vi sätter klimatet före vinsten och att produktionen helt ställs om. Detta skulle vara en klimatpolitik värd namnet. I den politiken kommer någon att förlora – företagen som idag exploaterar både människor och miljön. Vi har inte råd att låta företagens vinsthysteri styra klimatdebatten – vi organiserar oss för förändring!

Uttalande antaget av Ung Vänsters förbundsstyrelse 151205-6.

För mer information
Tove Liljeholm
Pressekreterare Ung Vänster
072-587 86 85
08-654 31 00
tove.liljeholm@ungvanster.se