Debatten var kort och kändes lite rumphuggen. Den stora slutdebatten går av stapeln på torsdag, så Sahlin/Reinfeldt-debatten var mest en liten aperitif inför den. Jag tror tyvärr inte att aptiten väcktes hos särskilt många. Tanken var kanske att hålla ett högt tempo genom snabba skiften av ämnen, men med ett par småsega debattörer framför kameran, blev det vare sig någon kvickhet eller något djup i debatten. Ska man göra någon slags personrecension, tyckte jag att Reinfeldt nog var strået vassare den här kvällen. Han är en skicklig debattör. Tyvärr, får jag väl säga.
Reinfeldts huvudbudskap för kvällen var “ordning på statsfinanserna”. Sahlin är en slösmaja, var poängen. Det höll förstås Sahlin inte med om, utan konstaterade att varje krona i de socialdemokratiska budgetförslagen är finansierade. De två är ense och oense på samma gång. För Mona Sahlin vill också ha “ordning på statsfinanserna”, i den bemärkelsen att man ska hålla sig till de EU-regler som reglerar hur medlemsländerna ska föra sin ekonomiska politik. Det handlar till exempel om utgiftstak som ska sättas för tre år i taget, vilket försvårar en aktiv konjunkturpolitik. Alltså, även om man står inför faktum att konjunkturen inte beter sig som man har tänkt sig, ska man följa en plan som skrevs i ett helt annat ekonomiskt läge, t.ex. innan en finanskris. Och detta är vad som kallas Ordning och Ansvarsfullt…
Nåväl, jag tror att torsdagens debatt, där alla partier är med, blir mer dynamisk och intressant. Jag ska kommentera även den i en sådan här Aftonbladet-duell.