En blodig måndag

Måndagen blev blodig i Tehran. Flera källor uppger att de paramilitära grupperingarna med nära anknytning till Khamenei har öppnat eld mot demonstranterna. Flera personer har dödats och på nätet hittar jag otäcka bilder och videoklipp på gårdagen. Demonstrationerna uppges ha samlat hundratusentals människor. Av bilderna att döma är uppslutningen och mobiliseringen massiv och kan inte liknas vid något annat under de senaste 30 åren. När jag ser bilden på folkhavet som omringat Meydan-e Azadi påminns jag av bilderna från samma torg under revolutionsdagarna 1979.

Det som sker i Iran är exceptionellt, unikt och viktigt. Folket har rest sig för att göra sin röst hörd och möts med en växande brutalitet från den iranska regimen. Det som händer härnäst är svårt att förutsäga. Mousavis överklagande till Väktarrådet kommer att granskas, en process som förväntas ta minst en vecka. Att Väktarrådet i dagsläget skulle bekräfta Mousavi anklagelser om valfusk är inte troligt. Styrkeförhållandena på gatan, mellan demonstranter och regimens paramilitärer, är nog avgörande. Regimen kan komma att göra eftergifter för att skicka ut lugnande signaler till alla de som nu bestämt sig för att fortsätta demonstrera. En sådan signal försökte Khamenei skicka ut när han beordrade Väktarrådet att undersöka valresultatet. Ett troligt scenario är att Väktarrådet drar ut på processen med förhoppningen att oron avtar innan rådet ger sitt besked, som jag förväntar mig vara till stöd för Ahmadinejad. Igår kväll redovisade den statliga televisionen detaljerade röstsiffror för de olika provinserna och städerna. Enligt dessa siffror står Ahmadinejad som segrare.

Rörande anklagelserna om valfusk så har Esbati grävt lite i detta.

Omvärldens reaktioner är än så länge avvaktande. Det tycker jag bra. Alla påtryckningar och fördömande kommer att spela regimen i händerna när den kan anklaga demonstranterna för att springa utländska intressens ärenden. Med detta som bakgrund är blir jag oroad och förbannad när jag läser två unga socialdemokrater, Maryam Yazdanfar och Ardalan Shekarabi, som kräver att Sverige och EU inte ska erkänna valresultatet. Det är sannerligen kontraproduktivt med sådana populistiska krav om dessa två politiker i Sverige anser sig stå sida vid sida med alla dem som faktiskt befinner sig i landet och demonstrerar med sina liv som insats. Vi får hoppas att den svenska regeringen och Carl Bildt helt enkelt håller tyst och låter det iranska folket bestämma sitt eget öde.

Några länkar till bilder och videoklipp:
http://www.youtube.com/watch?v=9_hr7G4At84
http://www.youtube.com/watch?v=inEpnZIYVAQ
http://www.iranianuk.com/article.php?id=38529
http://www.flickr.com/photos/mousavi1388

Läs också Robert Fisk i the Independent.

Andra som bloggat: Esbati, Det Progressiva USA
I medierna: Newsmill, DD, SVT, Expressen, GP, Metro, SvD, Sydsvenskan, DN, AB

Det finns 2 kommentarer till “En blodig måndag”

  • Anonymous skriver:

    Tiotal invandrare sitter här i Sverige i häkte eller fängelse för osakliga anklagelser.
    100 tals iranska barn har omhändertagist av häxan/ social utan att någon frågesätter diktaturen här.
    En kvinna sitter mer än 3 veckor i häkte i Linköping för falsk anklagelse. Att hon misshandlat sin 4 åriga son. Hennes enda brott är att hon bär sjal!
    Fascism och nazism tagit över och Ni kritiserar valet i Iran?
    Vet Ni vilka har röstat på Ahmadinejad? De fattiga? Ni ljuger att Ni står på fattigas sida!
    Vet Ni vilka stödjer Mosavi? Rafsanjani och Karbaschi och mångmiljonärer som ser rikedomen i fara.
    Ahmadinejad har lovat att avslöja alla korrupta under 30 år!
    Ni står på samma sida som krigsförbryta regimen Israel! Grattis!

  • Short Valley skriver:

    Hej kompis!
    Nej vi har ingen diktatur här. Möjligen kan man snacka om kapitalets diktatur men det är annan sak. Visst kan tjänstemän på soc osv. begå misstag men det är en helt annan sak. Att jämföra det med fascism är löjligt.

    Sen är både Ahmadinejad och Mosavi svin, vi gillar ingen av dem.

Skriv en kommentar